Djuren på savannen....

 

Alltså...
Jag är älg här.  Skogens konung säger folk om mig.
Men... när det kommer några missiler från ovan som skränar och viftar och ser hotfulla ut....

Då avlägsnar jag mig. Dem där ser livsfarliga ut, med sina långa ben, skarpa näbbar och inte minst sitt trumpetande...

Så nu ser ni bara baken på mig....
Lugnare i skogen än ute på åkern. 

Ja alltså.. missilerna, det är vi...
Här har vi landat för vila lite kanske hitta något gott att äta och ta en dans...

Min kompis ville inte stanna där så jag fick spring ifatt honom.

Jag blev helt perplex när jag kom ifatt och han eller hon, vände ryggen till mig...

Jag blev så ledsen så jag gick slokhalsad därifrån. 

Men vad händer då...
Jo då kommer han och vill dansa!!
Svinga sina långa ben som han sa...

Tror han ångrade sig och ville säga förlåt. 

Jag sa NEJ!! Började putsa mig och gjorde mig ointressant!

Där fick han stå och skämmas! 

Mina trankompisar stod en bit ifrån

och tutade för fullt.... 
Jag tänkte att jag går till dem istället.
Blir liksom en i mängden.

Dem fortsatte att tuta och gick lite fram och tillbaka...Verkade som dem diskuterade något som inte alla skulle höra.

Jag står och pratar med kompisen och vad händer...
Jo han kommer spatserande över åkern igen....
Vet inte om han inte förstår ett nej...

Försökte att smilande ta sig in i vårt samtal...

Men polarn och jag gick därifrån...

Det började tuta igen... Vi tranor har ett ganska starkt ljud... Det var flygsignalen som gick...
Upp och pröva dina vingar... jodå.. synd om man skulle få vila sig lite...

Det var tydligen bara en övning för landade igen...
 Men tutade ännu mera...
Dem hade sett någon stå uppe i backen. En annan tvåbening med blå fjäderdräkt... Det var INTE en trana, så mycket kan jag säga. 

Spejarna flög upp igen...
Tutade att den märkliga varelsen stod kvar där...

 Varelsen verkade inte så intresserad för den vände och gick åt andra hållet...
Spejarna landade och vi vidare mot nästa åker...
Högljutt tutande så där som bara tranor kan.

 Dagens rapport är lämnad.
Rapportören  Traneline fäller ihop vingarna och kliver lugnt av för vidare färd mot nästa åker. 
TUT på er. 

 Vid tangentbordet tranmedhjälpare 

Synne.