Efter kaffet....

 

Jag kom till slut fram till Kongsvingers bästa fikaställe. Bron över en bäck längst strandpromenaden tar mig dit, men jag gick bilvägen vid sidan om.  Bästa stället för en fika det är Promenaden kafè. Gott, billigt, urtrevlig personal som gör allt för sina gäster. 

De bakar allt som säljs där. 
Jag köpte en halv baguett med kyckling och
god sallad på. En kopp kaffe till det. 60 kr var den gigantiska summan för det. Så gott och så skönt att sitta ute och njuta efter en LÅNG promenad. 

Nya parasoller för i år, det var skönt

att sitta under dem kan jag säga. 

Satt kvar för att ladda lite innan jag reste mig för att

gå vidare längs med Glomma. 

Grönt och lummigt och en svag vind följde mig där jag gick. Sjöfåglar på älven, som kacklade.
Det var sååå skönt. 

Mötte massor av folk. 
Äldre, unga, gående, cyklande och åkandes. 
De som åkte var inte så gamla utan låg i vagn. 
Men strandpromenaden är flitigt utnyttja av alla. 

Det märkliga är att de man möter hälsar på en, eller att jag hälsar först. Det är så trevligt.
MEN... samma människor och man möter dem på köpcentret så ser dem inte vem dem möter. Inte ett leende ser man en gång.
Vad är det som gör det?

Det tutar till där på andra sidan rätt vad det är.
Där går tåget. Det så kallade pendeltåget till och från Oslo går där. Transporttåg, timmertåg och annat. Ska man till Stockholm så kommer tåget där och stannar på Kongsvinger station. 

Sommarbild. Skulle plockat dessa och gjort saft på.
Men det skedde inte i år heller. Nu kommer jag inte ens på vad den blomman heter. 

Nu närmade jag mig nybrua. Ja ny och ny då...

Den byggdes 1991. Här går mycket trafik. Numera går ju E16 på andra sidan av Glomma, så trafiken genom stan har minskat tror jag. 

Det är fullt av små sandstränder längs med Glomma. Hit ner var det ganska brant att gå. Nu har dem fått upp en stege eller trapp kanske man ska säga. Tror många som bor i huset där använder sig av den när de går ner och badar. 

Uteplatsen utanför köpcentret är det många som uttnytjar. Det blev klart för några år sen. Det är både trappor och en ramp så det är lätt att ta sig ner där. Nu var det några ungar nere vid strandkanten. 
Jag hoppades i mitt stilla sinne att föräldrarna hade koll. För är det nått Glomma är så är det ström! Ramla inte i, du har inte så stor möjlighet att klara dig upp i så fall. Man får bada med försiktighet.

Gamlebrua som byggdes 1949 blev färdig 25 juni det året. Nu är den stängd! Tillfälligt då de ska repare lite, tvätta den eller sandblåsa kanske man säger och det tar sin tid. 

Mölleruinen står där i älven som ett minne  en tid då det var en kvarn här.  
Klicka på länken. 

Nu var orken i mina fötter slut. Bestämde mig för att ta bussen till makens jobb och möta honom där. 
Busshållplatsen ligger vid torget! Ett av Norges tråkigaste torg! Totalt dött! 
Tänk er en glasskiosk, där du får köpt fika.
Bänkar och bord som folk kan sitta på.  På vinter en skridskobana som man åka på runt julgranen som står mitt på torget.  Julmarknad i december med allt som hör till. Vilken dröm.... Tyvärr bara en dröm..
Det kommer aldrig att ske!
Bilden är tagen mitt på dagen, en vardag i juli månad... Jag bara skakar på huvdet och behåller mina tankar för mig själv.....

Det var min långpromenad genom Kongsvinger. Gick ca 12 km. 
Kan säga att det kändes i höfter och fötter, men såå skönt ändå. 
Nu ska jag fixa nått kvällsfika här hemma. Ni får ha en fin söndagskväll vidare allihopa.

Kram.....

Den långa dagen i Kongsvinger.

 

Nu var jag på väg ner från Festningen.
Här ser man Storgata som leder ned mot
Herdalstorget i Øvrebyen. Här hade 
jag tänkt ta mig en fika. 
Kunde glömma det, för dem öppnade inte förren 
klockan 11. 

Jag strosade runt lite och kom fram till 
Telthuset. Det hör till festningen. 

Står om det här. 

Ett av de finaste husen jag vet i Øvrebyen.
Adressen är Georg Stangs gate. 

Hans Georg Jacob Stang 1858-1907, föddes i Christiania. Han var norsk offiser och politiker. Hans far Jacob Stang var statsminister i Stockholm några måndader 1889. 
Han satt i befestningskommiten 1899 där han gjorde sin stämma hörd för att vilja bygga ut

försvarslinjen längst med Glomma.  Kallad Glommalinjen från Fredriksstens Festning i Halden till Kongsvinger och Elverum. 
Han satt som försvarsminister mellan 1900-1903 och fick en möjlighet att följa upp den önskan.  
Georg Stang blir räknad som "grensefestningarna far". 
Kolla in den där dörren med rosträd.
För det är ingen buske längre. 

Mötte den här gynnaren.
Han var inte så pratsam dock.... 

Så mycket blomster överallt. 
Gick förbi den här rosbusken som ropade på mig och frågade om jag ville fota den.
Klart jag ville. Ljuvlig doft. 

Digerudgården är ett annat hus i Øvrebyen

som är fredat. Byggt mellan 1773-1793. Här har det varit värdshus och handelsbod. Hökaren, som är en gammal term för en handlare med begränsade rättigheter. Hökaren Thor Olsen Digerud köpte huset 1820. 

Här kan man läsa lite om huset och dess historia. 

Rätt över gatan ligger Hedmarks första sjukhus. 
Regementsfältskären Rasmus Hess fick uppdraget att upprätta sjukhuset för att ta emot de första pasienterne med det som då kallades för radesyke. 
Om jag ska förstå det jag läste så var det en form för syfilis. Sjukdommen finns inte längre. 

Här står det lite om det här huset. 

Jag gick vidare och såg mycket vackert.
Bland annat den här mjölkkrukan med blomma i.
Så enkelt och så vackert. 

Så såg jag den här...
Vacker som bara det. 
Men vad är det?

Närmade mig Herdalsparken igen. 
Hamnade mitt i ett gäng cykel och gångtraffikanter.
Men det gick bra, de höll sig på sin sida. 
Hon som gjort alla dessa figurer heter Veronica Sint Jago. 

Inget kaffe här heller... allt för tidigt ute!
Men telefonkiosken var öppen.
Här lånade jag en bok. För nu är det bokkiosk. Så

den boken skall tillbaka dit när jag läst klart den. 

Kafè Bohem ligger där. Men det var stängt. 
Herdalsparken är ett litet andningshål. 
Det är vackert där. 

Så såg jag den här dörren när jag vandrade ner mot

centrum. Där kunde jag gott suttit en stund. 

Runt omkring i Kongsvinger så hänger 

det så här fina blomkrukor.
De är så fint och man blir glad när man ser dem. 

Den här stackarn var nog inte så glad! Den hade blivit dumpad på en papperskorg. 
En ihopfällbar trädgårdsstol hade mött döden på en papperskorg i Kongsvinger. Undrar vart den kom ifrån... 

Jag gick vidare och hamnade här. 
Det är ett fängelse. Där bor det lågriskfångar.
De som har kortare straff på 90 dagar eller kortare. 
Det var kvinnofängelse förut. 

De som bor där tillverkar saker till försäljning. Kikade på det som stod där. Den här koppen gjorde mig glad. Tyvärr så köpte jag den inte. Kunde betala med vipps/swisj eller hur det nu stavas.
Men jag har inte vipps på min talatut. 
Men det där leendet bär jag med mig ännu. 

Nedanför fängelset ligger Kongsvinger Sykehus.
Ett oväsen ovanifrån visade sig vara en ambulanshelikopter som gick ner vi sjukhuset.  I samma släng kom det en ambulans. Hoppas det gick bra med den som de kom med. 

En annan flygande varelse var den här bofinken.
Den sjöng så det stod härliga till. 
Satte sig på Herrgårmanskylten och sjöng..
Brydde sig inte om att jag kom närmare och närmare... den fick mig till och med att gå över 

gatan, fast jag INTE skulle. 
Så kan det gå...

Jag fortsatte att gå och ett träd visade sig från sin bästa sida. Med ett hjärta, visserligen upp och ner, men det är likafullt ett hjärta.

Vart jag gick sen kommer lite senare. 
Men promenaden är inte slut ännu. 
Önskar er nu en fin måndag och att sista veckan i

juli blir en bra vecka för oss alla.
Kram.....

Festningstur.

 

En tidig morgon åkte jag med maken in till stan när 
han skulle till jobbet. Jag tänkte ta mig en lång 
dag på bland annat Kongsvinger Festning. 
Jag gick upp från Glåmlia. Vände mig om efter att ha kommit en bit upp. 
Vacker utsikt är det.

En bit längre upp står det en bänk. 
Jag hittade den här lilla kamraten där. Pratade

lite med den och tog en bild. Den hoppades på

att ägaren snart skulle komma och hämta den. 

Kom in på Festningen och satte mig en stund 

på en bänk... på den stod det.....

Grönt och frodigt är det. Kastanjeträden kastar sin

mäktiga skugga över platsen och man tar tacksamt emot deras erbjudande en stund i värmen. 

Stora, tysta väggar mötte mig. 
Tänk om de kunde berätta vad som skett här

uppe efter att de blev byggda. 

Det är ett virrvarr av stenar i olika

storlekar och färger. Riktig taksten, och så dessa fönster. 

Det är inte mycket som ändrat sig här sen det byggdes på slutet av 1600 talet. 
Lite moderniseringar har skett förstås. 

De tre väktarna satt och spanade på mig! 
De trodde väl jag skulle norpa flaggan som hängde

flaggstången där jag satt. 

Jag kikade åt andra hållet i stället. 
Såg ut mot Vingersjön. 

Det finns kanoner där uppe. 
De sägs att de kom till för att försvara sig mot

svenskarna.... Kan inte tänka mig att

dem är så stort hot nu för tiden. Hotet kommer nog

heller mera öster i från....

Sorgligt nog har de varit tvungna att få upp skydd i taket. Det lossnar små stalagtiter eller stalagmiter, vet inte vilket... och det kan göra ont om man får en sån i skallen. Eftersom det är hotell här uppe nu så vill man skydda hotellgästerna tänker jag. 

Krokarna i taket var till för att soldaterna skulle

kunna hänga hästutrustning på tork. Man la Stora 

stavar i krokarna och så hängde man allt som

behövde torkas på staven.  Det torkade ganska fort

där inne. 

När man ser ingången så här lite från ovan så

ser det ut som en mörk tunnel. 

Vid det röda taket är det restaurang. Men INTE för

allmänheten. Det fick jag erfara när jag tänkt mig in

för en fika. Det var ENBART till för hotellgästerna. 
Där åt dem frukost och andra måltider. 
Beklagar att jag måste säga det, men Kongsvinger

Festning är nog den mest turistfientliga plats i Kongsvinger. Här vet man inte att ta vara på de som besöker festning! Det är synd! 

Vaktstugan ligger omgiven av kastanjeträd. 

Helt vindstilla var det. Flaggan hänger rakt ner. 

En fin liten byggnad. 
Något färglös i år då, enbart lavendel i rabatten. 

Utsikten mot Vingersjön igen. Man ser långt här uppifrån. 

Utsikten mot norr.
Glomma rinner sakta och stilla förbi här. 

Blånande berg och gröna skogar. 

Utsikten över stan. Man ser både gamlebrua och nybrua här. Upp mot Lia på andra sidan av Glomma. 

Jag hittade min favoritblomma. 
Blåklockan. Den växer villigt på muren runt om festningen. 

'

Norges äldsta kanstanjeträd står där vid ingången. Det planterades 1792 av generalmajorn Johan Ludevig, Maximillian de Biellart som var kommandant på festningen då. 

Vatten igen, återigen Norges längsta älv.
Glomma, Glåma eller Glåmma. Har sett alla tre stavningarn, så vilken som är rätt vet jag inte. Men Glomma är i alla fall ca 620 km lång. 

 Vingersjön och Glomma. Vingersjön har utrinning i Glomma. 

Där nere ser man järnvägsbron över E16. 
Men husbilar, lastbilar och andra höga åkdon kan inte ta sig under där. De får åka av en

avfart efter eller före, beroende på vilket håll man kommer ifrån. Där kan man också tanka om man vill. Mest lastbilar som gör det, men även personbiler kan fylla sina tankar där. 

Det glittrar så vackert nere på vattnet. 

Jag tar farväl för den här gången. Och börjar min vandring neråt. Jag vill ha kaffe....
Men det tar vi nästa gång.

 Klockan var strax efter 8 morse 22 juli 

när jag satte mig ute för att njuta av kyligare väder och regn... sååå skönt att känna regndropparna i ansiktet. 15 grader ute. Precis lagom. Den här tropiska värmen är inte jag byggd för. 

Nu säger jag tack och hej leverpastej för idag.
Ska upp och ta en kvällsduch, och så blir det nog något gott att dricka.

Ha en skön fredagskväll nu alla. 
Kram....