Äntligen kom solen.
Idag har den varit frammen hela dagen.
Sändt sina varma strålar ner på en frusen stackare.
Men igår var solen inte framme.
Men vi fick besök av annan art.
Närmare bestämt
Hacke.
Jag stod ute och skulle fotografera över sjön.
Då hörde jag ett väldans tjatter från äppleträdet.
Småfåglarna flaxade iväg som galna.
Idag har den varit frammen hela dagen.
Sändt sina varma strålar ner på en frusen stackare.
Men igår var solen inte framme.
Men vi fick besök av annan art.
Närmare bestämt
Hacke.
Jag stod ute och skulle fotografera över sjön.
Då hörde jag ett väldans tjatter från äppleträdet.
Småfåglarna flaxade iväg som galna.
Det berodde på den här gynnarn...
Klickbara bilder som alltid.

trädstammen för att komma åt det gottaste
som hängde där.
Nämligen späck.

bild medans han satt på späcket.
Men varje gång jag rörde på mig
så flög han bort.
Han skrämde iväg de små hela tiden...

Den närsynta bofiken Knut..
Han satt kvar högst upp i äppleträdet och
väntade snällt på sin tur.
Nu har jag gjorts uppmärksammad på
att det inte alls är Knut Bofink där uppe.
Det är en blåmes.
Tack för det.

Tänkte utnyttja den tiden med att ta lite bilder.
Här är de ståtlig hängbjörkarna som vi har utanför dörren.
Visst är de vackra när frosten har klätt de vita.

Fast man sett det dagligen snart i 4 år så
finner man mycket nytt varje gång man ser sig runt.

pratar i telefon så har jag svaret...
Frost på linjen...
Det är alltså inga flyg som farit förbi här i
överljudsfart utan det är telefontråd.

En liten tuva av stubbåkern stack
envist upp sina avklippta strån genom snön.
Någon har gått där och lämnat spår efter sig.
Undrar vem det är....
Det är ett djur ialla fall....

mot den blåa februarihimmeln.
Fast det var 14 minus så var det så härligt att stå där
ute och bara njuta av allt det vackra.

lika fabelaktig idag.
Jag står och ser ut över sjön.
Tänker att jag är lyckligt lottad som
får njuta av den här vackra utsikten
varje dag. Sommar som vinter.
Vår som höst.