När man kör mellan Lesja och Bjorli
så kommer man till en gammal
stenbro.
Raumabanen kör över den.
Har lånat den här filmen. Tåget alltså.
Vackert och vilt.
Här stannar faktiskt tåget
så passagerarna får tid att ta några
bilder från resan.
Tåget mellan Dombås och Åndalsnes
gör faktiskt flera stopp
längst med vägen.
En sevärd resa kan jag lova.
(bilderna är klickbara och de rödmarkerade orden är länkar.)
Eftersom jag inte kan se mig
mätt på bilder från byen i mitt hjerte
så blir det några till
från vår resa upp dit.
När man kommer upp till Dombås och
svänger av på vägen mot Åndalsnes
då börjar jag få pirr i magen.
Det är ett stycke väg som
är så otroligt vacker.
Det skiftar mellan djupa dalar
och höga fjäll.
Väldans höga fjäll....
Här är det bilder från Lesja och ner till Romsdalen.
Lesja ja,
Grattis till dig Tora Berger
på din födelsedag.
Hon är ju från Lesja.
När vi kom ner till Åndalsnes
så var det så skönt att se vattnet igen.
Fjorden är isfri och fjellen
är vita av snö.
Den här dagen var det grått
väder, det var lite synd.
Det är så mycket vackrare med
solen som skiner.
Men man kan inte få allt...
Mellan Åndalsnes och Vestnes
är det en resa som innebär att
man kör fjord ut och fjord in.
När man ser bilarna på andra
sidan av fjorden och vet att man ska
in längst in i fjordarmen,
så vända och köra ut igen
känns det lite tradigt.
Men det är en vacker resa så
man tänker inte så mycket på det.
Här har de byggt tunnlar för en del
år sen. Anledningen till
det var att det gick en del
stora och otäcka ras.
Det största tog med sig några
bilar ner i fjorden
och de som satt i omkom.
Efter det blev det ferje över
fjorden i några år
medans bygget av tunnlarna
fortskred. Den längsta heter
är 6,6 km lång.
Det går mycket tung trafik här,
för det är huvudvägen
mellan Ålesund och Dombås.
Vid Dombås börjar E6.
Nu den här veckan har det
kommit så mycket snö, gått
så många ras, så vägen är
stängt i perioder.
Men det finns alltid någon/några
som måste bryta mot lagen.
De tar bort avspärrningar och kör
i alla fall. De riskerar
inte bara sig själva, utan även
hjälpemanskapet som måste in och
gräva fram dom om ett nytt ras
skulle gå.
Hur sjutton tänker man då?
Nu börjar vi närma oss Ørskogfjellet.
Men först blir det Vestnes.
Där kan man ta ferja til Molde,
eller fortsätta upp på fjellet
mot Sjøholt och Ålesund.
På Ørskogfjellet
har det gått många ras den
här vintern. En del små och många
väldigt stora.
Vi har en bekant som skulle
köra där för några år sen.
Vinterstid då.
vi sa att han skulle ta med sig
varma skor, en extra filt och
nått varmt att dricka och äta.
Men nix, det var inte nödvändigt, sa han.
Han skulle hem till nordnorge och fira jul.
När han kommer upp på Ørskogfjellet
går det ett ras framför honom.
Kön bakom växer. Men de försökte
vända och köra ner till Sjøholt
några stycken.
De kom inte så långt!
För plötsligt går det ett ras bakom
dem med. De är fångade i snön!
Räddningsmanskapet kommer fort
på plats. Men det är två stora
ras som gått. Det tar många timmar
att få vägen farbar igen.
Efter 8 timmar kan trafiken
börja gå igen.
Då är tanken tom, nästan.
För han har fått haft den på tomgång
för att inte frysa ihjäl.
Hungrig, törstig och frusen kommer
han ner till Vestnes.
Där tankar han både sig och bilen.
Tänk om han tagit lite förbehållsregler
innan han gav sig iväg...
Det kunde slutat illa.
Nästan nere i Vestnes ligger
det en lantbruksmuseum.
Här finns det mesta av det bästa.
Även fyrbenta trivs här uppe.
Här går det två och har det skönt.
och rider. Det såg så skönt ut.
Innan man kommer helt in till Ålesund
kommer man till en liten knutpunkt
som heter Skodje.
Här kör man vidare mot Søvik, Brattvåg
och Vatne.
Bussen har hållplats här så
många blir hämtade med bil härifrån.
En gammal vacker stenbro.
Inne i Ålesund kommer vi först till
kajen där hurtigbåten går till
Langevåg i Sula kommune.
Där bodde vi först när vi kom till Norge.
Hurtigbåten är den lilla som ligger längst in.
Den stora röda är en fisketrålare.
Det lilla halvrunda fjellet i bakgrunden
märkta stigar.
Trånga branta gator som den här
vintern varit nästan omöjliga
att parkera på.
Men man gör så gott man kan...
En vägvisare talar om för alla vart
sevärdheterna finns.
Men kan lova att det finns
nått att se på bakom varje knut.
Det är inte för intet som
Ålesund kallas Jugendbyen.
Jag tog inte så många bilder
Så jag har lånat några på nätet.
Den här är det jag som tagit.
Blev inte så bra.
Just där och då var det inte lätt
att ta bilder.
Än är det länge till Jonsok/midsommar.
Men ute på den här lilla ön
bygger man varje år upp ett
av träpallar och annat.
Sen på jonsokaften/midsommarafton
sätter man fyr på det.
Då är det några modiga ena som
klättrar upp i tornet och tänder på.
Tornet kan bli upp mot 30 meter högt.
Men idag var det inget bål
på gång där ute.
Sulafjell ruvar i bakgrunden.
Vit, vacker och härligt.
Sykkylven med sina vackra vyer
är värt ett besök
om man kommer upp hit.
Här finns det bland annat
möbelindustri som är väldans stor.
Ekornes, Hjellegjerde,
Stordal, Formfin
är bland några av de stora.
På Ørsneset ligger
en annan stor industri.
Møre Trafo.
Där gör man trafostationer som
finns överallt.
Själva centrum av Sykkylven,
eller Aure som någon bestämt
att det skulle heta,
är ett litet samhälle.
Men här finns det mesta.
Utsikt inte minst.
Pizzeria Milano som
faktiskt ligger i samma hus
som vi bodde i.
Bankplassen, eller Basse som alla säger.
Spar, Mega, banker, minipol,
polis, post, bibliotek och mycket mera.
Det var det jag hade att bjuda på idag.
Här hos oss på Digernes
är det grått och trist idag.
Ingen sol, men heller ingen snö
som faller och lägger sig.
Men det går mot vår.
Utan tvivel.