Hösten har anlänt.

September!

Eller noga räknat slutet på augusti.
Men en smäll kan man säga...

eller en krasch mera. 
Våra fina blåa bil finns inte mera. Den

fick sig en rejäl kyss där den stod parkerad.

När den företog sin sista färd hemifrån då

grät några tårar kan jag säga! Den gick inte att reparera så den blev skrot. Bärgaren sa att bilen var ströken och tyckte det var hemskt. Men så är det.
En olycka händer och jag är så tacksam över

att ingen blev skadad. Materiella kostnader bara. 

Vid vår väg var det alldeles luddigt.
Vit och fluffigt. Tror det är tistlarna som sprider sitt ludd här. 

Sol, guldgula skördemogna åkrar.... 
Hösten är vacker. 

Har aldrig haft så mycket solrosor som i år. 
Jag har alltså inte planterat en enda en.
Mina vänner fåglarna har hjälpt mig.

Som tack för all mat dem fått i vintras. Tacksam för deras hjälp. 
Tjänster och gentjänser. 

Något jag börjat upptäcka för några år sen är

dalior! Så vackra och mångfaseterade där dem växer. Nu börjar det bli kallt ute, så det är väl dags att se till så man får spara knölarna till våren.  Blir en del nya sorter till våren tror jag bestämt. 

Så får vi en telefon plötsligt.
En röst i talatuten frågar mig en massa konstiga saker... Om tullen och jag vet inte allt...
Jag försöker förtvivlat tänka vem det kan vara.
Det är något bekant med rösten.. men det vill inte klicka... Men han pratar ålesundsdialekt...
Så säger han vem det är... Det är min kusin! Vi har inte setts på 14 år. Dem var i trakterna här och undrade om vi ville ha kaffebesök. 
Självklart det. Plötsligt står dem på gården.  Tyvärr fick vi lite dålig tid, men vi ska försöka ses om inte allt för länge igen. Så otroligt roligt att träffas igen. 
Kaffe och mazariner blev det i alla fall. 

Ute på åkern står den...
En hög, ståtlig gul solros. 
Mitt i den guldgula havreåkern växer den.
Tänker på mina vänner som kommit hit från Ukraina när jag ser den. 

 Hösten har seglat in över oss. 
Dimma på morgnarna och svalare temperaturer. Men det är faktiskt så skönt. 

 Dimman lättar och äpplena är snart mogna. 

 En vacker morgon. Dimman ligger som filt över berget på Skakkland. 

 Magiskt vackert säger jag. 

 Solen var varm och åkern gul.

Sjön var blå och vacker. Septemberdagar är vackra. 

 Jag tog mig en pust i backen på bänken. Än så länge är löven skapligt gröna på björkarna. 

 

 Min lille kompis ligger i solen.
Han förstår inte alls varför matte står där uppe och ropar på honom. IN? Inte jag inte, inte nu tänker han. Men han gick till slut. 

 Så kom det mörka skyar över oss.
Det blåste upp och senare kom regnet. 

 Ännu en av mina dalior. Så vackra dessa blommor är. Ska ha FLERA. 

 Idag for ett gäng till.
Hörde den tutade högt ovanför mig. 
Önskade dem god tur dit dem ska.
Hoppas dem fick med sig vår förkylning och andra bekymer så vi får bli friska och pigga igen. 

 Ja hösten är verkligen här. 
Den kom ju tidigare förstås. Vi har inte haft någon sommar med sol här. Har regnat massor. legat runt 20-22 grader om man ska ta ett snitt.  Vi får hoppas hösten blir bra. Tänkte jag skulle försöka mig på ett bad ute senare. Får se vad det blir. 
Önskar er en fin lördag vidare nu.
Kram 
Synnøve.