En grå häst vid namn Mr Torg.

Tankarna om hösten blevhelt klart starkare när jag
såg den här maskinen en dag när
jag mötte granntjejen vid skolbussen.
Den passerade skolbussen och knackade ner
en reflexpinne precis bakom den.
En klar pekpinne till oss alla som
färdas längst med våra vägar.
Använd reflex!

Åkrarnas gråbruna jord är
en skarp kontrast till sjöns blåa vatten.
Men på något vis säger de att
det kommer en ny tid snart,
med gröna vajande sädesfält

På kvällen kom det faktiskt regn.
Himlen såg ut så här
när solen på väg ner, mötte regnet som
också var på väg ner....
På något vis går mina tankar till
norrskenet/nordlyset....

Efter den magiska solnedgången så
vaknade man upp och såg att
Kong Vinter sänt ett sändebud
för att tala om att det är dags att
förbereda sig på hans ankomst.
Frosten låg på det mesta ute.
Det var så fint.
Det knasade i gräsmattan när man gick.

De mjuka grässtråna såg ut att vara
knivskarpa när man såg dem lite närmare.
Tittade på frontrutan på bilen.
Den var helt täckt av tjock hård is...

Frampå dagen sken solen igen.
Den var varm och härlig.
Men man kände att den höll på att tappa
greppet om sensommaren nu.
För den orkade inte värma upp
oss till mer än 13 grader.

Grannbarnen brydde sig inte om det så mycket,
utan lekte ute.
Tror det var häst idag.
Ett något ojämnt fyrspann
sprang i galopp nere på åkern.

Häst ja...
Får jag lov att presentera Action.
Eller Mr Torg som det står i papprena.
Detta var min bäste kamrat under några år.
En orlovtravare född 1981.
Hade sprungit på banan, men trivdes
inte helt med den tillvaron.
Så han såldes som ridhäst.
Han var efter Captain Rodney-Torg.
När jag köpte honom var han ganska sliten
och nerkörd. Så han fick en vila på
nästan 2 månader innan jag red honom.
Köpte honom av en kamrat som hade
köpt sig en ny häst. En "riktig" häst
om ni förstår vad jag menar.
Travare, avdankade sådan ansågs inte som
helt "rumsrena".
Tror tyvärr det är lika illa idag.
Men för mig blev han den bäste häst jag haft.
Bilderna är några år gamla.
Det står 29 april-1990 på dom.
Har fotograferat av dom.
Får inte scannern att fungera.
Så jag hoppas ni ursäktar bildkvaliteten.
Här var vi på en tävling.
Kommer inte helt ihåg, men tror
det var i Boxholm.

Jag hade en helt underbar tjej som hjälpte mig
på alla sätt. Hon heter Caroline.
Vad hon gör idag vet jag inte.
Men om du, Caroline mot förmodan skulle
se det här, så hör av dig.

Här är vi på en annan tävling.
I Mantorp tror jag det var.
Jag, med kavajen hängades över armen, och
kamraten Carina
går banan innan klassen börjar.
Jag kommer ihåg att när vi kom fram till
tävlingsplatsen så var det ett himla
ståhej runt en häst.
När man kom närmare såg man varför.
Den hade ramlat ner i en brun och kom
faktiskt inte uppe.
Den fick inte plats med benen för att få
sätta dom riktigt så han kunde ta sig upp.
De fick ta upp honom med en kran.
Men det gick bra tillslut.

Här är jag på väg att ta mig över detta
hinder som består av halmbalar och björkbommar.
Kommer inte ihåg hur det gick i klassen
för mig, men jag kom runt banan utan problem.

Här en närbild på min goa kamrat.
Action.
Det här var på Åby ridskola utanför
Norrköping.
Under hela tiden jag var aktiv så
tävlade jag för Vikbolandets Ryttarförening.
En härlig klubb som ligger utanför Norrköping.
Kände mig hemma där.
Många klubbkamrater åkte runt och tittade
på sina kamrater när det tävlade.
Jag hade inte lärt känna så många
i klubben när vi tävlade på Åby.
Men när jag hörde ett gäng ryttare som
satt på grässlänten och ropade och hejjade
på mig, när jag kom
in på banan, så kände jag mig
hemma i klubben direkt.
Det kallas kamratanda.
Det gick nog bra i tävlingen för
vi har en rosett i tränset ser jag.
Det var många startande i
klassen, (över 90 stycken tror jag)
så jag tror
jag var den som fick sista placeringen.

Jag sålde så småningom Action
till en tjej som heter Kicki.
Acton är nu borta sen många år.
Men jag glömmer aldrig min goa kamrat.