En kall dag mellan broarna.

Vintern har oss i sitt grepp.
Det är kallt.
Men när solen skiner från
en blå himmel och snön gnistrar i solen
kan man inte annat än att tycka det är vackert.

Kompisen Erri har för stunden blivit avlöst av Mats.
Är han ute så dyker han upp
som gubben i lådan.
Han visar att han gärna vill vara där
det är någon som kan busa lite.
Här kom han farande med ett skinn i munnen.

Han följde mig upp bakom ladan.
Säkert väldans nyfiken på vad jag skulle
göra där bakom.
Skinnet var med som synes.
Han är en glad jycke som verkligen trivs ute i snön.
Men jag skulle gärna ha med mig Erri ochså.
Får väl ta med henne ut på en prommis snart.
Bara hon och jag...

Åkern ligger vit.
Solen gör sitt till att man nästan får ont i ögonen.

Så skulle jag då äntligen till tandläkaren. (trodde inte jag skulle säga
det om att gå till tandläkaren)
En tand har gett mig lite ont ett tag.
Passade på att gå en promenad längst med Glomma när
jag var inne i Kongsvinger.
Det var nästan 30 kalla grader den här dagen.
Gamlebron, under den rinner Glomma.
Det är lite is på vattnet. Här är
det fortfarande så pass strömt så det
fryser nog aldrig till ordentligt.
Froströken stiger uppåt,
och jag fick nästan känslan av varma källor.
Skulle väl tro att det är tvärtom här då....

Froströken kryper under Gjemselund bru.
Man skulle tro det var fast land under där.
Men det är is...

En bit bort på strandpromenaden vänder jag mig om
Solen skiner och froströken stiger uppåt.
Det bildar en helt fantastisk effekt.

Fortsätter ett stycke till.
Här är Glomma istäckt rakt över till andra sidan.
Men låt er inte lura, det går inte
att tryggt ta sig över via isen. För under
den går det strömmar som gör isen osäker.

Det är en härlig känsla att gå där.
Det knarrar under stövlarna.
Skogen på andra sidan är vit
av snö och froströken som stiger upp.

Efter en stund känner jag av kylan.
Trots att man är gott påpälsad.
Så jag vänder och går tillbaka.
Står nu nästan mitt emellan de bägge
broarna över Glomma.
Det är gamlebrua som syns genom froströken.

Vänder mig om och tittar på Gjemselund bru.

Bestämmer mig för att gå en bit åt andra hållet.
Mot mölleruinen.
Genom de vitklädda träden skymtar man bron och solen.

Kommer fram så jag ser ruinen.
Mellan murarna rinner det normalt vatten.
Nu är det fruset och vitt.
Solen, froströken och den blå himlen
gör sitt till för att det blev en bra bild.

Utanför en byggnad längs med älven finns
det några träd med de här röda bären i.
Vet inte vad det är för bär.
Men det är vackert.

Det är så kallt så man blir vit att frost på jackan och i håret.
Får en försmak av hur man kommer se ut när
man blivit gammal och gråhårig hihi....

När jag gick på den nyaste av broarna så kunde
jag inte låta bli att ta ett kort på det här.
Fick en känsla av att vara hemma i Norrköping.
Inte riktigt Femöresbron över Strömmen då, men nästan...

Här är samma bro.
Fast åt andra hållet.
Man ser Gjemselund bru under den gamle brua.

Blå himmel, vitt träd och knarr under stövlarna...
En otroligt vacker vinterdag.
Fast kall...

Ett fint litet hus.

Igår kom vi samtidigt som den här bilen.
Det är en kollega till maken.
Han skulle bara lämna posten.
Ser du det här P-M så vet du att du fastnade på bild.
Klockan har passerat 9 och det är nästan 30 minus ute igen.

Granar blir så fina när de ligger massor av snö på dom.

På Skarnes finns det ett fint litet hus.
Det är verkligen snickarglädje som
visas på hus av den här sorten.
Ska försöka komma närmare nästa gång.
Precis ett sådant hus skulle jag vilja ha....

Ute i mörkenatta...
Försökte ta bild på månskäran.
Jo visst blev det en bild...
Men inte som jag ville.
Månen är det vita strecket...
Det röda är bakljusen på en bil...
Får lite Linus på Linjen/Streken känsla....

Sista dagarnas kalla väder har bytt ut i kväll.
Från att gradestocken visat 28-30 minus så
står det nu "bara" 23 minus på den.
Var ute en sväng för en stund sen och
det var en helt annan luft ute.
Mildare än för några timmar sen.
Om man nu kan kalla det milt när det som
sagt är 23 grader kallt...
Håller det i sig under morgondagen,
då ska jag ut och gå.
Med kameror.

Ska bara avsluta med att tacka för alla värmande
kommentarer hos mig.
Om ni bara visste vad det betyder.
Sänder er alla en hjärtekram från mig...

Brrr.......

Det var en kall morgon när vi skulle in till Kongsvinger igår.
Bilen startade om än lite motvilligt.
Det var "bara" 26 minus igår.
Men solen gjorde trots det sitt bästa för
att förgylla den kalla dagen.

Var på vår läkarstation.
Passade på att ta en bild genom
rutan när jag satt i väntrummet.
Det är vackert när det är kallt ute.
Nedanför där går tågen.
Rakt över Glomma ligger Sentrum Videregående skole
och vårt nya bibliotek som faktiskt
fyller ett år i dagarna.
Grattis säger jag till det.
Sänder en hälsning till en bloggvän som arbetar där.

När jag var klar där så körde vi över Gamlebrua i Kongsvinger.
Det är öppet vatten här ännu, så det ångar bra från älven
i den stränga kylan som råder här just nu.

När vi var klar med dagens inköp så for vi hem igen.
Så här såg det ut från andra sidan bron.

Väl hemma igen så mötte oss den här luringen.
Han är så full i bus nu när det är så kallt.
Var Erri är?
Hon ligger inne och gottar sig.
Det är skönast det.

Sände några bilder till Island idag.
Min vän Inga skulle få se hur det ser ut här.
Hon trodde inte att man kunde gå ut i den kylan vi har här nu.
Men det kan man, fniss....
Om man klär på sig rejält.
Småfåglarna måste ju få mat i
den stränga kylan.
När hon såg mig på bilden sa hon att jag såg ut som en eskimå.
Maken tog bilden och jag fick böja mig bakåt för att
se något. För mössan ramlade ner i ögonen hela tiden.

Solen sken idag.
Så småfåglarna satte sig på fönsterbrädan hos grannen
för att sola sig lite.
Kan väl säga att i solen och med lä
var det inte så kallt. Bara 26 minus.

Kallt ja, men vilket ögongodis....

Hämtade posten vid 10 tiden.
Såg att det var riktigt långa skuggor då.
Solen orkar inte så långt upp än....
Tänk om man var så där lång och smal....

Här hade jag tänkt mig en stund i solen.
Men det är för kallt för att sätta sig ner.
Jag tror jag väntar på våren....

När ni ser den här bilden så förstår ni säkert varför.
Den översta temperaturen är vår innetemperatur.
Den undre är ute....

Kan väl säga att jag inte kom till tandläkaren idag.
Maken kom sig inte iväg heller.
Bilen vägrade starta.
Den var ganska nedfryst.

Nu sjunker temperaturen igen...
Hoppas att det INTE blir så kallt inatt.
Kan väl tro att vi hade ner mot en 35 minus
här under natten.
Men nu ska jag värma lite glögg.
Måste få upp värmen igen.
Ha en bra kväll där ute.

Kallt, vitt, vackert och härligt.

Januari står det på almanackan nu.
Så fort ett år gått.
Vart tog det vägen?
Gjorde man allt det man hade föresatt sig att göra?
Nej kan jag säga med handen på hjärtat.
Men visst blir det så ofta...
Säger som John Lennon:
Livet är det som pågår nu,
när du är upptagen med att lägga andra planer.
Så några långtgående planer har jag inte.
Jag vill leva här och nu.

Idag åkte styvsonen hem.
Lika mycket bagage med hem som
när han kom i Desember.
Tiden har inte stått stilla ska jag säga.
vart tog 14 dagar vägen?
Himlen över Nuguren var
strålande vacker när vi for.
En temperatur på 11 minus
gjorde dagen väldigt behaglig
att vara ute i.

När vi kom hem igen så möttes vi
av den här killen.
Mats är en lycklig, glad hund.
Han visar att han är glad i
oss som bor på gården.
Men precis som Erri passar han på.
Ingen okänd kommer in på den gården
utan att de två talar om det.

Småfåglarna har inte haft en lätt desember.
Med temperaturer ner till 30 minus har de
behövt all mat de kan få.
Julkärvar sitter uppe lite här och var på gården
och de är flitigt besökta av alla som kan flyga.
Här på vår trapp kan de sitta och värma
sig lite och samtidigt komma undan den
iskalla vinden.
Frö, talgbollar, nötter och julkärvar
serveras dagligen till de bevingade vännerna.

Man fick klä sig rejält när man skulle ut.
Men när man väl kom ut var det så vackert
att man faktiskt inte tänkte på kylan.

Alla träd är klädda av Isfrun som
gästat oss ganska länge nu.
Tänk att de för bara några månader sen
var klädda i grönt....

Solen var framme emellanåt och
gjorde om naturen till ett levande, dock
ganska nedfruset landskap.
Men så vackert....

Alla träd och grenar var tunga av frosten.
Det är säkert inte så lätt för träden att
bära den vikten och många grenar
knäcks under tyngden.
Våra hängbjörkar blir extra vackra när de är
helt vita.

Kallt.
Vitt.
Fruset.
Vackert.

Rosa himmel mot grön frostklädd skog.
Trädgårdslampan har fått nytt glas.
Det är frostat.
Till våren och när värmen återvänder
får det sitt normala glas igen...

Ett par små granar har fått sällskap
av ännu en julkärve här.
Grannbarnen säger de
såg Nissen dagen för julafton
ute när han satte upp alla julkärvar åt de små
med vingar. Jag är beredd att tro på dom.
Den här vintern har de verkligen behövts.
De har alla varit välbesökta av många små.
Pilfink, gråsparv, gulsparv, talgoxe, blåmes
och en och annan domherre.

Kottarna i den stora tallen på gården
är som det vackraste julpynt just nu.
Det är svårt att fokusera på en sak när man är ute.
Allt måste ses.
Kan ju gå miste om något annars...

Ett ljus i vår utegran fångade min
blick när jag var på väg in.
Klart jag måste föreviga det.
Vackert ljus bland gröna grenar och vit, kall snö.

Nyårsafton 2009.
Den här bilden får avsluta mitt
inlägg för den här gången.
Jag önskar er alla ett gott nytt år
med det bästa önskningar
och hopp om att det blir ett bra år.

Ha nu en fin kväll.
Den andra dagen i januari 2010.

* * GOTT SLUT * *

Då är det åter dags att
ta farväl av ett år.
TIden rinner ut för det gamla och det nya
står och klappar på porten för att få komma in.
Jag vill samtidigt passa på att få säga ett
stort tack till alla er som besökt min
blogg troget. Ni betyder så mycket.
Ni har blivit nära vänner fast man
många gånger inte ens vet namnet på er.
Jag ska försöka bättra mig under 2010 med
att komma på besök till er alla.

Jag avslutar på samma sätt som förra året
med en av de vackraste dikter jag vet.
Lord Alfred Tennysons
(1809-1892)

Ring, klocka ring.....

Ring, klocka, ring i bistra nyårsnatten
mot rymdens norrskenssky och markens snö:
det gamla året lägger sig att dö....
Ring själaringning över land och vatten!

Ring in det nya och ring ut det gamla
i årets första skälvande minut.
Ring lögnens makt från världens gränser ut,
och ring sanningens till oss som famla.

Ring våra tankar ut ur sorgens häkten,
och ring hugsvalelse till sargad barm.
Ring hatet ut emellan rik och arm
och ring försoning till jordens släkten.

Ring ut vad dödsdömt räknar sina dagar
och forngestaltningar av split och kiv.
Ring in ett ädlare, ett högre liv
med bättre syften, mera rena lagar.

Ring ut bekymren, sorgerna och nöden
och ring den frusna tiden åter varm.
Ring ut till tystnad diktens gatularm,,
men ring till sångarhjärtan skaparglöden.

Ring ut den stolthet, som blott räknar anor,
förtalets lömskhet, avundens försåt.
Ring in det rätta på triumfens stråt,
och ring till seger mänsklighetens fanor.

Ring, klocka, ring.... och seklets krankhet vike:
det dagas, släktet fram i styrka går!
Ring ut, ring ut de tusen krigens år.
ring in den tusenåra fredens rike!

Ring in den tid, då andarna befrias
ur själviskhetens sammansnörda band.
Ring mörkrets skuggor bort ur alla land:
ring honom in, den bidande Messias.

Med det här avslutar jag bloggåret 2009.
Men hoppas att vi ses under 2010.
GOTT SLUT till er alla,
ett RIKTIGT GOTT NYTT ÅR.

Med de beste önsker om
att det nya året ska ge oss
hopp om fred,
hopp om att jorden ska tillfriskna.
Att vi får fortsätta leva den vackraste
av alla planeter i universum.
Vår jord.
Var rädd om henne.
Vi har bara en.

Så här har vi det......

En förmiddag innan julafton så
såg vi solen gå upp...
Klockan var strax efter 11 när
jag tog den här bilden.
Det var så vackert....

Plötsligt ringde telefonen en dag.
Vi var på väg ut genom dörren för en tur
till Kongsvinger.
Jag blev så glad.
Så maken och styvson fick
åka in till stan själva.
Maken skulle jobba.
Det var världens goaste nabokäring
med make och två troll som kom
på ett kärt besök.
Här har jag knipsat en bild
på Paula och maken Hasse när
de ska fara tillbaka över
gränsen igen.
Jag hoppas att vi ses snart igen.

Dagen före julafton for vi in till
Kongsvinger istället.
Det var jag och Irene.
Vi skulle shoppa lite.
Vi genom hela Kongsvinger och
passade på att se oss om lite grann.
Irene har inte gått i staden och sett
hur det ser ut.
Isen har börjat lagt sig på Glommas
vatten här. Det tar nog lite
tid, för det är ganska strömt här.

När vi gick ner mot bussterminalen
för att åka hem så
stannade vi för att se hur
på Gamlebrua som är så
vacker med sina julelys.
Ljusen speglade sig i Glommas mörka
kalla vatten.

Innan vi for in till Kongsvinger
gick vi en promenad
för att plocka hem lite
granris till pynt på trappan.
Tur att de som bor här sover nu...
För under snön ligger det en jättemyrstack!
Jag kan lova att de dessutom är ilskna
av sig. För de bits bra.

Julafton kom med snö och kyla.
Vi gottade oss med en julfika på förmiddagen,
med julkakor och hemgjord likör.
Hon med nisseluvan är visst jag, så har vi
Irene vid min sida.
Rakt över bordet sitter styvsonen.
Maken tog bilden.

Hyresvärden kom förbi med
julkärvar. Det sitter över hela gården.
Vi har en på trappen.
Fåglarna trivs gott i den.

Juldagen kom och gick
i lugnets tecken.
Det var verkligen jul här hos oss då.
Vi åt julmat till middag och
bara mådde bra.
På kvällen såg vi de två första
filmer ur Ringarnas herre.
Vi satt under varsin filt med
massor av snadder runt oss.
Godis, julchocklad och must...
För att inte glömma glöggen!

Annandagen vaknade till liv.
Maken och styvsonen var uppe tidigt.
De skulle på jobb.
Men det gick inte att komma iväg.
Stora vägen var inte plogad när klockan
var halv 8, så maken fick
komma in igen.
Han kom upp och la sig en stund till....
Ser ni möjligen vägen där någonstans?

Jag skulle bort med en soppåse och
tog pulkan med mig. Skönt att slippa bära
i den djupa snön...
Den här pulkan är inte ny direkt.
Styvsonen fick den när han var
fyra år. Han är 20 nu...
Kan den räknas som antik kanske...

Utegranen och fågelbordet är
flitig besökta av småfåglarna.
Jag har pilfinkar, gråsparvar,
talgoxar, blåmesar och gulsparvar.
Hacke har varit här med. Men har inte
satt upp någon svål åt honom ännu.
Så det får vi införskaffa nästa gång
vi åker och handlar.
Det jag saknar är domherren/dompappen...
Men vi bor nog för långt bort från
skogen för att han ska trivas här....

Julkärvarna är flitigt besökta över
hela gården. Det sitter kärvar/julenek
över allt här.
Det är så mysigt.

Tog mig en promenad ut idag.
Det var ganska kallt.
Bara 8 minus när jag var ute, men
i vinden var det svinkallt...
Skogen står grönvit och bara är....

Vår postkasse syns nästan inte där borta.
Idag var det bara reklam i lådan..
Jag saknar att få RIKTIGA brev där.
E-mail är inte så roliga tycker jag.
Vill ha post på gamleviset jag..
Så ni där ute...
Skriv mera brev och kort till mig...

De små granarna ute syns nästan inte i snön.
Det är ett vackert vinterlandskap som
visar sig nu.
Jag bara njuter...

För bara lite mer än fyra månader
sen så plockade jag röda vinbär/rips
och svarta vinbär/solber från de här buskarna.
Då var de röda och svarta av alla bär.
Nu har frosten klätt de i vitt...
Men tittar man riktigt noga ser man
knoppar som ligger där och väntar på våren.

Vårt hus.
Bilden togs idag den 28 desember.
Så här vackert bor vi...

Nu visar termometern på minus 15 grader ute.
Solen har gått ner för länge sen.
Det är mörkt ute och man
ser billyktor på vägen ibland.
Kvällen sänker sig ute.
Vi sitter inne i värmen och har det gott.
Kaffet är varmt och julkakorna smakar gott.
Nog är det jul ett tag till?
God fortsättning på er alla där ute....

* * GOD JUL * *

GOD JUL
Endast tomten är vaken....

Midvinternattens köld är hård.

Stjärnorna gnistra och glimma.

Alla sova i enslig gård

djupt under midnattstimma.

Månen vandrar sin tysta ban.

Snön lyser vit på fur och gran.

Snön lyser vit på taken.'

Endast tomten är vaken.

Står där så grå vid ladgårdsdörr,

grå mot den vita driva.

Tittar, som många vintrar förr,

upp emot månens skiva.

Tittar mot skogen, där gran och fur,

drar kring gården sin dunkla mur,

Grubblar fast ej det lär båta,

över en underlig gåta.

För sin hand genom skägg och hår,

skakar huvud och hätta....

>>nej, jag gissar ej detta<<
Slår, som han plägar,
inom kort slika spörjande tankar bort,
går att ordna och pyssla, går att sköta sin syssla.

Går till visthus och redskapshus,
känner på alla låsen....
Korna drömma vid månens ljus sommardrömmar i båsen.
Glömsk av sele och pisk och töm
Pålle i stallet har ock en dröm:
krubban han lutar över fylls av doftande klöver.

Går till stängslet för lamm och får,
ser hur de sova där inne.
Går till hönsen, där tuppen står
stolt på sin högsta pinne.
Karo i hundbots halm mår gott,
vaknar och viftar på svansen smått,
Karo sin tomte känner,
de äro goda vänner.

Tomten smyger sist att se husbondefolket det kära,
länge och väl han märkt,
att de hålla hans flit i ära.
Barnens kammar han sen på tå nalkas att se de söta små,
ingen må de förtycka,
de är hans största lycka.

Så har han sett dem,
far och son,
ren genom många leder slumra som barn,
men var frå kommo de väl hit neder?
Släkte följde på släkte snart,
blomstrade, åldrades, gick---men vart?
Gåtan som icke låter gissa sig,
kom så åter!

Tomten vandrar till ladans loft,
där har han bo och fäste.
Högt på skullen i höets doft,
nära vid svalans näste.
Nu är väl svalans boning tom,
men till våren med blad och blom kommer hon nog tillbaka,
följd av sin näpna maka.

Då har hon alltid att kvittra om månget ett färdeminne,
intet likväl om gåtan,
som rör sig i tomtens sinne.
Genom en springa i ladans vägg,
lyser månen på gubbens skägg,
strimman på skägget blänker,
tomten grubblar och tänker.

Tyst är skogen och nejden all,
livet där ute är fruset,
blott från fjärran av forsens fall höres helt sakta bruset.
Tomten lyssnar och, halvt i dröm,
tycker sig höra tidens ström,
undrar, varthän den skall fara,
undrar var källan må vara.

Midvinternattens köld är hård,

stjärnorna gnistra och glimma.

Alla sova i enslig gård

gott intill morgontimma.

Månen sänker sin tysta ban,

snön lyser vit på fur och gran,

snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken.

GOD JUL.