Kallt, vitt, vackert och härligt.

Januari står det på almanackan nu.
Så fort ett år gått.
Vart tog det vägen?
Gjorde man allt det man hade föresatt sig att göra?
Nej kan jag säga med handen på hjärtat.
Men visst blir det så ofta...
Säger som John Lennon:
Livet är det som pågår nu,
när du är upptagen med att lägga andra planer.
Så några långtgående planer har jag inte.
Jag vill leva här och nu.

Idag åkte styvsonen hem.
Lika mycket bagage med hem som
när han kom i Desember.
Tiden har inte stått stilla ska jag säga.
vart tog 14 dagar vägen?
Himlen över Nuguren var
strålande vacker när vi for.
En temperatur på 11 minus
gjorde dagen väldigt behaglig
att vara ute i.

När vi kom hem igen så möttes vi
av den här killen.
Mats är en lycklig, glad hund.
Han visar att han är glad i
oss som bor på gården.
Men precis som Erri passar han på.
Ingen okänd kommer in på den gården
utan att de två talar om det.

Småfåglarna har inte haft en lätt desember.
Med temperaturer ner till 30 minus har de
behövt all mat de kan få.
Julkärvar sitter uppe lite här och var på gården
och de är flitigt besökta av alla som kan flyga.
Här på vår trapp kan de sitta och värma
sig lite och samtidigt komma undan den
iskalla vinden.
Frö, talgbollar, nötter och julkärvar
serveras dagligen till de bevingade vännerna.

Man fick klä sig rejält när man skulle ut.
Men när man väl kom ut var det så vackert
att man faktiskt inte tänkte på kylan.

Alla träd är klädda av Isfrun som
gästat oss ganska länge nu.
Tänk att de för bara några månader sen
var klädda i grönt....

Solen var framme emellanåt och
gjorde om naturen till ett levande, dock
ganska nedfruset landskap.
Men så vackert....

Alla träd och grenar var tunga av frosten.
Det är säkert inte så lätt för träden att
bära den vikten och många grenar
knäcks under tyngden.
Våra hängbjörkar blir extra vackra när de är
helt vita.

Kallt.
Vitt.
Fruset.
Vackert.

Rosa himmel mot grön frostklädd skog.
Trädgårdslampan har fått nytt glas.
Det är frostat.
Till våren och när värmen återvänder
får det sitt normala glas igen...

Ett par små granar har fått sällskap
av ännu en julkärve här.
Grannbarnen säger de
såg Nissen dagen för julafton
ute när han satte upp alla julkärvar åt de små
med vingar. Jag är beredd att tro på dom.
Den här vintern har de verkligen behövts.
De har alla varit välbesökta av många små.
Pilfink, gråsparv, gulsparv, talgoxe, blåmes
och en och annan domherre.

Kottarna i den stora tallen på gården
är som det vackraste julpynt just nu.
Det är svårt att fokusera på en sak när man är ute.
Allt måste ses.
Kan ju gå miste om något annars...

Ett ljus i vår utegran fångade min
blick när jag var på väg in.
Klart jag måste föreviga det.
Vackert ljus bland gröna grenar och vit, kall snö.

Nyårsafton 2009.
Den här bilden får avsluta mitt
inlägg för den här gången.
Jag önskar er alla ett gott nytt år
med det bästa önskningar
och hopp om att det blir ett bra år.

Ha nu en fin kväll.
Den andra dagen i januari 2010.