Hompetitten, hompetatten, hompetitten tejja......

Melkeruta kommer over
Åverud på heia....
Det homper opp og homper ned....

Ja den slagdängan passar in
på vår väg vilket ni snart ska få se.
Men för att inte skrämma bort er helt
så visar jag en bild från igår morse.
Då var det vackert här vill jag lova.

Jag skulle med bussen till Kongsvinger igår.
Så därför gick jag ner.
Det är ca 4,5 km.
Det var ganska skönt att gå
för vädret var lagom varmt.
På vägen såg den här stubben.
Den är visst makan till de jag har hemma.
Men den här får stanna kvar.
Den är för tung.

Ska du komma på besök till oss nu,
så vill jag ge dig ett gott råd.
Ingen låg bil, absolut INTE rentvättad.
Och väldans goa stötdämpare...
Den är ganska hoppig, sjunkig och lerig.
På vissa ställen har de lagt på sprängsten.
Men det hjälper inte stort.

Bäst jag gick där så hörde jag ett frustande
långt bort.
Vände mig mot ljudet.
Det var en av grannarna som kom.

Vi pratade några ord innan han satte fart igen.
Jag kunde några minuter senare konstatera att
häst var nog det bästa framkomstmedlet
på vår väg just nu....

Med jämna mellanrum såg det ut så här....

På andra ställen såg den ut så här...
Vår lilla vägstump är en knapp mil lång.
3 knappa km är asfalt. Resten är grusväg.
Fast den här tiden är det mest lera.
Man får köra slalom på vägen när det
är så här.
De stackare som kommer och tror man kan gasa på
här nu, får nog tro någon annanstans.
Nu har vi blivit lovade asfalt på hela vägen
till hösten. Men jag och andra som bor längst
med vägen tror det inte förren vi ser det.
De har nämligen lovat det i ca 30 år....

Snösmältningen är i full gång.
Det märks på bäckar och vattendrag.
De svämmar över.

Jag fick lägga på ett kol nu såg jag.
Klockan närmade sig bussavgång.
Men det är inte långt till bussen härifrån.
Men så fort orkade jag inte gå.
Någon måtta får det väl vara...

Medans jag väntade vid busstoppet så tog jag
en bild på kyrkan i bygden.
Brandval Kyrka.
Den ligger ganska vackert till där.
På precis lagom avstånd från att bli
översvämmad om Glomma stiger hoppas jag.

Väl inne i Kongsvinger så
gjorde jag det jag skulle.
Fick min allergispruta bland annat.
Så skulle jag gå för att möta maken.
På vägen dit såg något som blänkte i en buske.
Påskharen har tappat några karameller här tror jag....

Väl hemma igen så
gjorde vi oss middag.
Blev en slappar stund framför tvn innan
det var dax att hoppe i loppekassa...

Får avsluta med en bild från morgonen igår.
Efter alla trista bilder på vägen kan
det vara skoj att vila ögonen på nått vackert.

Tog med mig Erri och gick en promenad idag med.
Men de bilderna kommer i morgon.
Nu en dusch, så Niklas mat på tvn.
Han lagar mat utan tillsatser.
Heder åt dig Niklas..
Du visar vägen.
Ha det gött....
Tjipp på er.

Att sitta på en bänk och tänka......

Igår gick jag en promenad.
Den blev utan maken för han var inte hemma.
Men hade ju självklart Erri med.
Det är en fröjd att ha den damen med sig.
Hon njuter lika mycket som jag
av våra turer.

Solen var inte framme igår alls.
Utom på en en enda liten fläck.
Kunde ju inte gå förbi utan stannade
och kameran åkte fram.
Visst ser ni handen ni med?
Det är en högerhand tror jag.

Inte visste jag när jag tog den här bilden
att helt längst bort i bild, där
stubbåkern liksom slutar,
att det var där vi skulle komma ut.

Men innan vi kom så långt så skulle vi
ju börja gå.
Vi gick upp här.
Det är inte så vackert för det ligger en
massa fälld skog överallt.
Här var det tät skog för några år sen.
Vi plockade svamp här.
Vart den tog vägen vet jag inte, men det har
ialla fall inte kommit upp någon
svamp efter att skogsmaskinerna varit här.
Som ni ser så har vi snö kvar i skogen.

Vi siktade på den här stigen.
Det är så fint här ute.
Mitt ute på landet så finns det eldsjälar
som märker upp stigar och fixar till
så att man ska kunna gå en skön promenad.
Heder åt dem.

Stigen är ganska bred. Tror det är en gammal
körväg egentligen.
Men nu är det länge sen det kördes något här.
Man går och man rider.

Vi stoppade vid den här myrstacken.
Ännu var det inte mycket liv i den.
Tack och lov. För då har inte
jag stannat här och tagit kort hehe...
Den är som synes ganska stor.
De många kanske inte vet är att den är minst
lika stor, om inte större under marken.
Myror är flitiga och duktiga små kryp.
Men di bits alltså....

Efter vi gått en stund så kom vi till den
här bänken. Vi satte oss en stund och lyssnade på
fåglarna som sjöng och kvittrade.
Det doftade mossa och fuktig skog.
Jag satt där och tänkte på en
svårt sjuk bloggvän.
Du ska veta att du var med mig där ute Maggan.

Efter en skön paus så gick vi vidare.
Snön låg fläckvis och det var ganska halt
ibland, men det gick bra.
Erri gick med näsan upp i luften och snusade
nästan hela tiden.
Undrar om det var någon älg som stod och såg på oss.

Det var ganska kul att gå i snön, för den var
så lös och blöt.
Kul för att mina vandrarskor, eller egentligen
jägarskor höll fukten ute.
Så skönt att gå med torra fötter hihi...

Det växte många småtallar över allt.
Det som jag föll för här, det var dropparna på
grenar och barr.

Se bara på den här grenen.
Jag tycker den är så vacker.
Dropparna hänger på spetsen av barret och
man väntar bara på att den ska ramla ner.

Stillheten var så rofylld.
Dofter och fågelljud avlöste varandra.
Så hörde man emellanåt en gren som knäcktes
så vi var nog inte helt ensamma där ute i
det stora gröna.
För det var grönt.
Se bara på den här mjuka mossan...
Kan lova att den doftade gott.

Så kom vi fram till den berömda stubbåkern då....
Borta vid husen stod jag och tog den första bilden.
Den på åkern...
Här tänkte jag att vi skulle gå över, men
det kan jag säga att det gick inte....
Det var blött och lerigt.
Så vi letade efter en stig i kanten.
Vi fann en som vi började gå på.

Det gick bra en god stund. Så började problemen.
Det blev blött.
Inte bara blött...
Vatten, massor av vatten...
Robban Broberg snurrade i skallen...
Vatten, stan är full av vatten...
Men vi var ju i skogen.
Stigen försvann, skogen tätnade och vi fick nästan
krypa under grenar och snår.
Vi fick till slut gå ut på åkern en bit.
Här har vi inte mött vattnet ännu...

Det var mjukt, lerigt och blöt snö.
Men vi travade på med gott humör.
Så såg jag plötsligt att det var en
gräns mellan gärdena.
Bara det inte var vatten i tänkte jag.
Men vi hade tur.
Vi kom över, fick slå oss fram under ett ikullfallet träd.
Erri såg lite konstigt på mig just här.
Hon kom ju under....
Åkern här var inte lika blöt, så det
gick bra att gå i kanten.
Så såg jag en stig vid sidan om.
Vi gick upp där och började gå mot vägen.
Vi hade det skönt där vi gick.
Kom till slut ut på vägen igen.

Nu undrar ni varför jag fotat en reflexpinne.
Enkelt...
De är rätt och slätt farliga.
De går lätt av, och det blir
oftast en liten bit av pinnen kvar i jorden.
Den är inte så kul kan jag säga...
De är farliga för små mjuka hundtassar.
Två dagar i rad nu har Erri trampat på dom.
Det gör ont ända in i hjärteroten
att höra när hon skriker till.
Som tur är har hon inte skadat sig.
Men det är ju bambu och de splittras ju
när pinnen går av.
Så kolla vägrenen noga där era fyrbenta vänner går.
Tack och lov har det gott bra för Erri.
Men man blir lite orolig. Det är inte alltid
man ser att det är en pinne där heller.
Många har försvunnit och det som blir kvar finns
djupt nere i leran.

Sista biten hem gick utan problem ialla fall.
När jag passerade postkassen så tog jag
med mig posten in.
Det var ett stort rör i postkassen.
Det var en bild jag vann hos Maria Berg med
bloggen Allt kan grönska.
Jag ska köpa en ram och sätta upp den.
Då ska jag ta bild på den.
Tusen tack Maria för den vackra bilden.
Den kom fram utan problem.

Idag ska jag till stan. Går hemifrån vid
12 tiden tänker jag.
Har ett besök jag ska på.
Får ta en stärkande promenad ner till bussen.
5 km med leråker...
Ja, vägen är så alltså.
Så det blir en fuktig trasa med så man
kan torka av både byxben och kängor
när man kommit fram till buss stoppet.
Kikar in till er andra under eftermiddagen.
Tjenixen på er.

Veckans port.

Tänkte prova på ett nytt tema idag.
VECKANS PORT.
Har aldrig varit med förut.
Men det är väl aldrig försent.
Porten hos mig idag är från
KONGSVINGER FESTNING.
Har ett inlägg för några dagar sen om den.

Vill du se flera portar.
Stora eller små så ska du kika in till
Kadermo.

En bra dag för ingenting....

Idag när jag gick ut en sväng såg jag
glassbilen. Det var Hemglass.
Han stannade borta vid soptunnorna och
jag tänkte att nu såg han mig och
trodde att jag skulle handla.
Men inte idag.
Visste inte ens han var på gång.
Men det han stannade för var detta...

Today when I went out for a walk I saw the
icecreamcar. Hemglass.
He stoped and I thougt he have seen me
and maybee thougt that I was going to shop.
But what it was he stopet for was this...

Det var grannen med sin unghäst.
Vi pratade lite när han skrittade förbi.
Hon ser bra ut nu, Lilja....

It was our neighbur whit the horse.
We spoke a few words when he was passing.
She looks good, Lilja....

Så gick jag en sväng bakom ladan. Såg ut över
den fortfarande islagda sjön.
Det är vackert trots det regnar.
Erri är ju självklart med.

Then I went behind the barn.
Looking out over the lake.
The ice is still there...
Its beautiful even when its raining.
Of course Erri whas whit mee.

Så här ser det ut nu.
Inte hade jag vågat mig ut på den isen nu.

This is how its look like today.
I should not go for a walk there now.

Här ser man hur isen släppt vid land.

Here you can see how the ice has
started to melt.

Tog en bild på en lucka på ladan.
Jag tycker den är vacker.

I took a picture of a small door at the barn.
I think its verry beautful.

Körsbärsträdets knoppar ser ut så här.
Tänk, snart står det trädet i blom....

The cherrytree looks like this know.
Soon it will blossom again.

Ett av mina favoritmotiv.
Den gamla smedjan.
Snart ligger den inbäddad i grönska igen.

One of my favorit photomotivs.
The old blacksmith.
Soon it will bee green all around it.

Väl inne igen blev det lite snood på datorn
medan kaffet kokade.
Sen middag.
Nu väntar jag på att degen ska jäsa.
Måste ha lite bröd.

Back in the house again I playd a little snood
on the computer, while I waited for the coffie.
Then dinner.
And know Im going to bake som bread.

Hoppas eran dag varit lika lugn som min.
Ska kika lite runt på bloggarna senare igen.
Ha det gott.
Synne.

I hope your day have been as nice as mine.
Im going to look around the other blogs later on.
Hugs Synne.

En inte allt för solig dag.

Påsken börjar närma sig sitt slut.
Påskdagen kom med 4 plusgrader och en lite
grå himmel på förmiddagen.
Men det lättade upp när klockan närmade sig 11.
Vi fick besök.
Det var Lilla E som kom.
Han öppnade ytterdörren och kom in med orden
"Jag kommer in en stund, för det blåser för mycket:"
Det var så självklart för honom.
Av med stövlar och så in.
Första frågan kom med en gång.
Var är Jimmy?
Han satt i köket.
Så kravlade sig Lilla E upp på köksstolen
med en klubba/kjärlighet på pinne i munnen.
Där kom fråga nummer två.
"Kan inte du komma ut och leka med mig och Stora E?"
Jag satt precis och skrev en mail så det var
liksom inte lätt att gå ut på en gång.
Vi satt nog där och småpratade en stund så
säger han att nu tror jag att jag går ut.
Kommer du snart?
Goa härliga unge säger jag bara.

Easter is almost over.
It was 4*C today when we woke up.
Not so sunny, but the sun came at 11 am.
We hade a little visitor.
The son from the house next to us.
He opened the door whit the words,
that it was to much wind outside.
Then he asked for Jimmy.

Vi gick en promenad idag med.
När vi kom ut såg maken de här två
gynnarna på kökstrappan.
Mamma på trappan och dotra i vagnen...

We did go for a walk today.
When we came out my husband saw this to little fellows
on the kitchenstairs.
Mothercat on stairs, and the daughtercat in the pram.

De börjar dyka upp fina skulpturer vid vägen nu.
Snön smälter och bilder olika formationer.
Det är ganska snyggt tycker jag.

When the sun is melting the snow,
little skulptures show up.
They look nice I think.

Vet inte vad de här liknar då, men läckra är dom.

I dont know what they look like, but they are cool.

Snart kan vi gå upp i skogen här.
Där uppe till höger på bilden låg det
ett av de bästa lingon/tyttebär ställena jag sett.
Men de stora stygga skogsmaskinerna såg
fort till att det inte skulle förbli så.
Jag blev ganska irriterad när jag såg det.
Man ser hjulspåren efter maskinerna.
Precis där stigen går.

Verry soon we can take a walk in to the woods again.
Up in the right corner, there we picked a lots of lingonberry.
But it was before they came whit the maskinery
to take down the trees.
I dont like it, they leave deep marks in the nature.
You can see it, right between where the path is.

Vår väg ja...
Den är ett kapitel för sig.
Så här ser det ut på en del ställen.
Det är gamla trädstammar som
kryper upp när tjälen går ut backen.
Längtar till hösten.
Då ska de göra iordning våran väg och
vi ska få asfalt. Något som de flesta
väntat på här i över 30 år.

Our road hmm...
Thats another story.
Every year this time it looks like this.
The people who lives here wish for autum.
The road will bee fixed then.
Most of the people who lives along this
road, have been waiting for almost 30 year for that.

De som såddes i höstas kommer nu fram.
Det är grönt.
Vad härligt det är att se.
Våren kommer liksom lite mera då på något vis.

Out on the fields its becoming a little green.
Its so nice to se.
Its means that spring is finally her.

Väl hemma igen gick jag ut på altan
för att ta mitt dagliga foto av sjön.
Så här såg den ut 16.25 idag.
Måste kika i arkivet så jag kommer på
när isen gick i fjor.

Back home again, I went out on the terasse,
just so I could take the picture of the lake Nuguren.
I take one picture everyday. Almost.
This is what it looked like today at 4.25 pm.
I have to look in the arkive to see
when the lake was icefree last year.

Dagen har gått så alltför fort.
Men så är det när man har det bra tror jag.
Man vill hålla på ögonblicken men det går inte.
Tiden tickar obönhörligen framåt.
I morgon är det den sista påskdagen detta år.
Mitten på april.
Vart har tiden tagit vägen?
Inte länge sen det var jul....
Tjipp på er.

The day has gone to fast.
But that is the way it is when you are having a good time.
You would hold back time, but thats not possible.
The time is ticking....
Tomorrow its the last day of easter this year.
The middle of April.
Where did the time go....
Christmas was here not long ago..

Tjipp to you.

This is my first attempt to write in english.
I hope you understand.
If not, just give me a notice.

Små gula solar och en......

Ja, vad är det för nått som ses där borta på åkern.
Det ska vara ett rådjur tror jag.
Lite suddigt är det nog.
Men det var inte det jag undrade över...
Det kommer längre ner.....

Månen var framme i natt.
Jag kunde inte låta bli att gå ut
och ta den här bilden.
Det är ett moln precis ovanför
den gula månskivan.

Idag gick vi en promenad jag och maken.
Ja, Erri var med förstås...
Där i dikeskanten växte det fullt av små solar.
Jag fångade tre av dem på bild.
När vi gick hemåt var de tyvärr borta.
Ett par unga herrar som vi mötte
talade om för oss att de sett solrosor.
Men det var alltså tussilago/hestehov.
De hade hela händerna fulla av enbart blommorna.
Lite synd, men det kommer nog flera solar.

Vår väg upp i skogen är ännu full med snö.
Eftersom vi har eftermiddagssol här så tar det
lite längre tid för solen att
få bort snön.
Men snart så.....

Vi tänkte gå lite längre idag.
Så vi svängde av mot Rymoen.
Tänkte vi skulle se hur det såg
längst med den vägen.
Här ligger det några fina gårdar vid vägen.

Snön ligger ganska djup på vissa ställen här med.
Men det dröjer nog inte allt för länge så är den borta.

Det har kört timmerbilar i skytteltrafik
förbi här några dagar.
Vi har inte vetat vart dem kommer ifrån.
Nu vet vi.
Här ligger det minst ett lass till som
väntar på att bli hämtat.

Erri gick med näsan i backen helt plötsligt.
Hon började krafsa med en framtassen och
var ganska ivrig med nos och tass.
Men vi såg inte vad det var först.
Så såg vi nått som låg och vred på sig.
Jag trodde först det var en daggmask.
Men maken sa att det var en
salamander eller kopparorm.
Det var ialla fall bara svansen kvar som låg
och hoppade och vred sig.
Någon som kan hjälpa mig att finna ut vad det är?

Vägen var ganska fin, inte mycket vatten här.
Lite mjuk var den allt.
Raksträckan var inbjudande.
Ingen risk för mycket bil här inte.
Varför får ni snart se.....

I skogen här var snön nästan borta.
Snart kan man kanske gå en ordentlig tur
i skogen igen.

Så kom vi fram till järnvägen.
Här går det inte längre persontrafik,
utan bara timmer och godstrafik.
Jag tror det är 3 gånger om dagen.
Åtminstone på vardagar....
Men idag var jag tuff och vågade stanna
på spåret för att fota.

Efter att vi passerat järnvägen kom vi fram
till undergången under RV 20.
Det står en skylt med flomvarning uppe vid korsningen.
Jag förstår varför....
Har jag gått ut här så har nog vattnet räckt mig
upp till knäna tror jag.
Så här har det varit här de sista åren.
Men nu hoppas vi på att nått ska bli gjort.

Det bor folk däruppe.
Det är deras väg vi ser.
Nu är de inspärrade och kommer ingenstans på
den här vägen.
Men de har öppnat upp en ut och infart rakt ut på RV 20.
Lite otäckt med tanke på all trafik som går där.
Men vad ska de göra.....

Så vände vi nosen hemåt igen.
Skogen frestar och jag har sådan
lust att komma mig ut där nu.
Så vi får se...

Nu har vi ätit lite påskmat och sitter och
tar det lite lugnt.
Har varit en sväng bort och pratat med
grannen och hans fru.
Det satt ute och gottade sig i solen.
Jag satt en stund på verandan med, men det
blåser lite där så det var inte så skönt.
Nu väntar en kväll i lugnets tecken.
Hoppas det är detsamma för er.
Tjing på er.