Små gula solar och en......

Ja, vad är det för nått som ses där borta på åkern.
Det ska vara ett rådjur tror jag.
Lite suddigt är det nog.
Men det var inte det jag undrade över...
Det kommer längre ner.....

Månen var framme i natt.
Jag kunde inte låta bli att gå ut
och ta den här bilden.
Det är ett moln precis ovanför
den gula månskivan.

Idag gick vi en promenad jag och maken.
Ja, Erri var med förstås...
Där i dikeskanten växte det fullt av små solar.
Jag fångade tre av dem på bild.
När vi gick hemåt var de tyvärr borta.
Ett par unga herrar som vi mötte
talade om för oss att de sett solrosor.
Men det var alltså tussilago/hestehov.
De hade hela händerna fulla av enbart blommorna.
Lite synd, men det kommer nog flera solar.

Vår väg upp i skogen är ännu full med snö.
Eftersom vi har eftermiddagssol här så tar det
lite längre tid för solen att
få bort snön.
Men snart så.....

Vi tänkte gå lite längre idag.
Så vi svängde av mot Rymoen.
Tänkte vi skulle se hur det såg
längst med den vägen.
Här ligger det några fina gårdar vid vägen.

Snön ligger ganska djup på vissa ställen här med.
Men det dröjer nog inte allt för länge så är den borta.

Det har kört timmerbilar i skytteltrafik
förbi här några dagar.
Vi har inte vetat vart dem kommer ifrån.
Nu vet vi.
Här ligger det minst ett lass till som
väntar på att bli hämtat.

Erri gick med näsan i backen helt plötsligt.
Hon började krafsa med en framtassen och
var ganska ivrig med nos och tass.
Men vi såg inte vad det var först.
Så såg vi nått som låg och vred på sig.
Jag trodde först det var en daggmask.
Men maken sa att det var en
salamander eller kopparorm.
Det var ialla fall bara svansen kvar som låg
och hoppade och vred sig.
Någon som kan hjälpa mig att finna ut vad det är?

Vägen var ganska fin, inte mycket vatten här.
Lite mjuk var den allt.
Raksträckan var inbjudande.
Ingen risk för mycket bil här inte.
Varför får ni snart se.....

I skogen här var snön nästan borta.
Snart kan man kanske gå en ordentlig tur
i skogen igen.

Så kom vi fram till järnvägen.
Här går det inte längre persontrafik,
utan bara timmer och godstrafik.
Jag tror det är 3 gånger om dagen.
Åtminstone på vardagar....
Men idag var jag tuff och vågade stanna
på spåret för att fota.

Efter att vi passerat järnvägen kom vi fram
till undergången under RV 20.
Det står en skylt med flomvarning uppe vid korsningen.
Jag förstår varför....
Har jag gått ut här så har nog vattnet räckt mig
upp till knäna tror jag.
Så här har det varit här de sista åren.
Men nu hoppas vi på att nått ska bli gjort.

Det bor folk däruppe.
Det är deras väg vi ser.
Nu är de inspärrade och kommer ingenstans på
den här vägen.
Men de har öppnat upp en ut och infart rakt ut på RV 20.
Lite otäckt med tanke på all trafik som går där.
Men vad ska de göra.....

Så vände vi nosen hemåt igen.
Skogen frestar och jag har sådan
lust att komma mig ut där nu.
Så vi får se...

Nu har vi ätit lite påskmat och sitter och
tar det lite lugnt.
Har varit en sväng bort och pratat med
grannen och hans fru.
Det satt ute och gottade sig i solen.
Jag satt en stund på verandan med, men det
blåser lite där så det var inte så skönt.
Nu väntar en kväll i lugnets tecken.
Hoppas det är detsamma för er.
Tjing på er.