Jag stoppade ner fossingarna
i de här varma stövlarna och gjorde mig klar att gå.
Jag gick ner till sjön.
Det blåste småjäklar och var kallt om öronen.
Men fötterna var varma.....
i de här varma stövlarna och gjorde mig klar att gå.
Jag gick ner till sjön.
Det blåste småjäklar och var kallt om öronen.
Men fötterna var varma.....

välkänd figur där.
De som bor i Norge vet nog vad jag tänker på.
Vet inte om Nidars Laban seigmenn finns i Sverige.
Röda, grön och gula med socker på.
Sega goa gubbar.
Den här var täckt med snö....

Vassen som stack upp hade ett tjockt täcke av snö över sig.
Vackert.....

Det frestade lite att gå ut på isen.
Men jag vågade inte när jag var ensam.

satte ner fötterna.
Ganska vått skulle jag vilja säga.
Nu var det bara halt...

där ute på isen.
Dit jag inte vågade gå ensam.
Det sitter en person där och pimplar.
I den kalla blåsten sitter han (antar det är en han)
och hoppas på att få fisk.
Han flyttade sig en bit när jag såg honom.
Isen måste vara tjock antar jag.
Undrar om han fick napp...

Vinden och snön polerar den blank och slät.

Fast man skulle kanske haft fötter som
man kunde ha i skridskorna med då.....

Snövallarna ändrade form hela tiden när jag stod där och såg på.

Mörkt ansikte, vit mössa och den vita schalen?
Eller är det bara jag som har livlig fantasi....

Men avstog.
Såg halt ut.
Var inte säker på att det
var land under all vass heller.
Hade inte så stor lust att drulla i.....

klättra upp och hem igen så satt den här
damen på åkern och väntade på mig.
Hon var inte ute när jag gick ner, så hon måste hört eller
känt på sig att jag var där nere.
Hon kom mig glatt i möte och följde med in för
att hälsa på maken.

Nu sitter jag och ser ut genom fönstret.
Det snöar och grannarna har varit ute med sina traktorer
för att ploga.
Maken for iväg för en stund sen.
Så när han kommer om en timme är det nyplogat.
Nu önskar jag er en förträfflig afton.
Ska ta mig en kik in till er vartefter.
Chipchip på er.