Den skira grönskan...

 Den första, skira grönskan så här års är något av det finaste jag vet.  Ögonen vilar så lugnt på det gröna, vackra skira och sköra.  Man får lugn i själen av den.

I morse var jag ute tidigt, och tog bilder över sjön. 
Den nysådda åkern, det stilla vattnet och den skira, mjuka grönskan.

Det gör något med mig. 

Det hade regnat lite så allt var så glittrigt och vackert. Lövträden på andra sidan sjön såg så mjuka ut. 

Jag går ut på verandan efter regnet och det glittrar i äppleträdet. Små fina blad har spruckit upp, och nu väntar jag på blommorna. Men det är så skört.
Blir det kallt och det kommer snö, så tar det knäcken på äppleblommen.

Sommar säger vinden, försommar säger molnen. 

Mäktiga moln som leker i vinden. 
Det kom några regnstänk igen.

Grusvägen sista biten hem hade samtal med björkarna. Det susade lite försiktigt i lövverket när jag gick förbi. 
Man blir lite lyrisk den här tiden på året. 

Sitter och kikar ut genom fönstret. Det är så ljust ute nu. Tänk, bara för några månader sen så var det kolsvart ute. Vill lägga i bromsen nu, för det går allt för fort. 
Så önskar jag er en fin kväll vidare. 
Sängen ropar faktiskt. Är ganska trött. 
I morgon är en annan dag.
Så jag bjuder er godnatt.

Kram

Synne