Tidig morgon vid sjön.

Första dagen i Oktober.
En lite gråkall dag, dimman låg över sjön och 

termometern visade på 1 minus.
Jag drog på mig kläderna och gick en tur ner till sjön.

Där låg det en stor flock sjöfågel. När jag började gå ner för backen så flaxade det till och de spred sig ut över vattnet.

Gråkall sa jag, inte helt, för solen var där...

Var ett mystiskt ljus över sjön.
Dimman tog ljuset med sig och spred det ut över vattnet.

Frosten hade klätt det som växte i en vacker skir spets. Det var så vackert. 

Solen var som ett eldklot i dimman, över Rafjell.

Dimma? Så klart jag menar älvor.
Tror de hade haft en stor träff nere vid sjön på morgon. Men när dagen grydde var de snabba på att försvinna och gömma sig för oss.

Dimman förändrar lanskapet helt.

Vet ju att det är hus och skog, åkrar och höjder där

på andra sidan, men det känns som man står helt ensam ute i vildmarken när man inget ser.

Fick en stor längtan till havet här.....

Helt stilla ute, inte ett ljud hördes.

Stod här länge....

Njöt frid och stillhet. 

En sista bild innan jag vände mig och gick upp igen.

Nu är det dags att göra lite nytta i heimen.
Diska, dra ett varv med snabeldraken.
Dricka en kopp kaffe, vattna lite gröna växter och

bara må gott. Hoppas ni får en fin dag vidare.
Kram