Jag ligger efter....

Jo jag gör det faktiskt.
Bilden här är från den 11 maj.
Dimman smög sig på medans jag stod där och fotade.

Stannade till vid Flomstenen på Namnå en dag för att se hur högt

Glomma hade stigit.
Det VAR högt, men det innebar ju inte att det inte var lika vackert 

som vanligt. 

Det passerade många tusen liter vatten medans vi stod här.

Starka krafter i det här vattnet. Men 

det gör det ju inte mera ovackert. Finns det nått ord som heter så?

Där nere ska man faktiskt stå....

Nådde inte upp till 1995 års flom.

Vatten, vatten och åter vatten....

Vackert så vackert....

En av de få bilder jag är nöjd med. På mig själv alltså.
Älsklingen som tog den.

När vi stannade vid Flomstenen på Namnå hade vi varit här.
På Braskeriedfoss och sett på racing. Så himla kul.
Den lilla blå Minin var en stor, solklar favorit. Han körde som 

om han stulit bilen. 

Här på Vålerrakan är det många som får sig en överrasking.
Sträckan är över 7 km lång. SPIKRAK! Här är det frestande för många att gasa

på rejält. Men gör inte det... Plötsligt står onkel politi där med bötesblocket!

Så började min rabarber att visa sina krusiga blad.
Ett efter ett kikade det upp ur jorden.
Det som OCKSÅ kikade upp, eller ner i djupa hål var...
jordråttorna. Ett stort hål ner i backen rakt under min rabarber har

de grävt! Hoppas den överlever. 

Så äntligen...14 maj slog den första ut.
En av få skulle det visa sig. Blir inte mycket körsbärs i år.
Men blommorna är så vackra så man blir glad av bara en med. 

Så tog ja en tur ner till sjön för att se hur vattnet tagit

sig till rätta här när det steg i Glomma.

Badbrygga låg i vatten fast på land....

Träden fick sig ett fotbad. Men det går bra.
Några dagar senare hade vattnet sjunkit undan. 

Harsyran slogs om uppmärksamheten med vitsipporna. 

16 maj tog jag in årets första sparris. Vi har dem i vår rabatt

vid husväggen. Gott som bara det....

Så skulle det komma fikabesök.
Jag har sagt det förut och säger det igen...
Jag ska INTE ge mig på sånt jag inte klarar.
En riktigt kratersockerkaka blev det.
Men dolde med jordgubbar och grädde.
Smakade gott i alla fall.

Så kom då dagen.
17 mai. I rött, vitt & blått. 

Lagade en god middag. Hjortfile, med egenodlad sparris, tomat, gurka och oliver.
Potatisgratäng med vitlök och en flaska gott vin.
Sista glaset njöt vi på verandan.

Körsbärsblommorna  blomstrade....

Skerikevivan visade sig i rabatten....

Maskros och viol blomstrade....

Syrenen var på god väg med...

Och äppelträdet var helt beslöjat av blommor.
En så otroligt vacker tid.

Synd bara att den tiden går så otroligt fort.
Idag, sista dagen i maj är både äpple, körsbär och syrenen nästan klara med sin blomstingstid. Plockade in syren idag och gjorde marmelad. Får se om det blir bra. Det doftar i alla fall. Återkommer med resultat.
Nu ska jag ut en stund på verandan. Sätta mig och slappna av en stund.
Sen blir det lite tv och nått gott attåt.
Ha en skön torsdagskväll nu alla.
Kram....