Slut på November.

Ja nu är det bara 31 dagar kvar av 2017.
Vart har året tagit vägen?
Har hänt en del i november.
Jag fick en ny, fin orange och blå mössa. 

Det står Aafk på. För

säkerhetsskull är den stickad med reflexgarn.
Mössan bär jag stolt, för det är MITT fotbollslags

färger och märke. Ålesund.
Hon som gjort den heter Beate. Vi har växt upp 

tillsammans om somrarna i Søvik, som ligger just 

utanför Ålesund.
Tyvärr så får dem spela i Obosligan nästa säsong.

De förlorade sin plats i Tippeligan. Men

det gör inget, jag håller på MITT lag i alla fall.
T-shirten har jag fått från en kvinna i Ålesund,

Hon heter Mariann Kjerstad. Vet inte om vi är

släkt så. Men vi har samma vackra efternamn och det

räcker mycket långt.
Kaffekoppen var jag tvungen av en annan vän att visa, för han trodde inte på mig när jag sa jag skulle

ha en kopp kaffe. 

Ja så ringde det på dörren...
Först var där ingen... SEN...
Jag var snabb att hämta godiset.
Visst har vi söta grannbarn.

Soluppgångar har vi haft.
Här var det isande kallt ute.

Solen försökte hålla undan för den stora

nattskyn som var på väg bort.
Älvorna dansade och försvann.

Jag slängde ihop ett bröd som fantiserade ihop.
Ett kaffebröd.
Jo det blev gott. 

Fåglarna kom som på beställning när

vi fick upp fågelmataren.
Här sitter stilitsen, eller steglits som den heter

på svenska. En färglad liten gynnare.
Kommer i flock.

Väder har vi haft.
Här dansar älvorna iväg upp mot skogen, förbi

grannens hus. Väldans vackert tycker jag.

Här går långdansen över sjön.
Nästan så jag hörde Alvedansen

Så kom den då...
Den första snön den här vintern.
Vackert och stillsamt.

Plötsligt såg en blomvas jag faktiskt glömt.
Men jag kunde inte kasta dem, var tvungen

att ta bilder på dem först.
Tänk att vissna blomster kan vara så vackra.
Det är mina cosmos, eller rosenskära som

var så vackra. 

Blev lite småhungrig en dag.
Vad smakar bättre än en skiva hembakt

bröd med hemkokt blåbärssylt på.
Samt en god kopp kaffe.
Det är faktiskt lyx på nått vis.

Ute är det mörkt på kvällarna nu.
Vi satte upp en ljusslinga längst med väggen

ner mot ladan och bilen.
Blev helt otroligt bra.
Det lyser så vackert. Som ni ser...
Snön ligger.

Har inte gjort någon snögubbe ännu.
Men min stubbesnögubbe får duga.
Två små blåa keramikbitar till ögon, och

ett rött band med hjärta i som rosett. 

Medans snön snöade så bakade jag.
Det blev lussekatter. Med glögg i som degvätska.
Hade saffran som legat i rom sen i november

förra året, hade i det i degen ihop med 2 dl

av den här glöggen. Kan rekomenderas. Blev

så gott kan jag säga.

Igår fyllde jag på frön till fåglarna.
Blev lite förundrad över hur domherren kan veta att

jag har svarta solrosfrön i mataren, inte de randiga som var i blandning till och med den här dagen.
Svarta frön från första dag. Det tog 10 minuter så 

satt dem på backen och åt.
Så fyllde jag upp, med andra solrosfrön. Inte en domherre! Så blev det svarta igen, och gissa vad...

där kom dem. 3 par domherre och domfru.
Någon som vet?
Har de ett luktsinne? Ett sjätte sinne, eller går 

skvallret på bygda?

Gick mig en liten tur idag.
Snön snöade ännu, det knarrade under stövlarna.

Det var stilla ute, inte en bil... Gick

in en bit på vägen mot det gamla bedehuset. 

Allt har den här blågrå färgen. Det här är 

mitt på dagen och ändå blev det aldrig helt ljust.
Postkassa står där, skulle tömma den på

hemvägen. Var bara reklam. Jag saknar brev.
Goa, varma brev, från vänner och familj.
Tänk att sitta med en kopp kaffe, öppna kuvertet och

ta ut brevet och läsa om allt som hänt, ska hända och 

inte hända. Ett riktigt gammaldax brev.
Så det får ni gärna sända mig.
Brev i posten.

När man passerat postkassa på vägen hem så kom

grannen med hunden Oskar. De skulle ut

på en promenad. Var bara 3 minus, ingen blåst och 

ett stilla snöfall, så det var skönt ute.

Utelampan på grannes stabbur lös. Fåglebordet

stod där med mat åt småfåglarna.
Så en sak är säkert, det är 4 hus här på gården.
Alla fyra har fågelmatare. Här går inga fåglar hungriga kan jag säga.

Sista bilden på Nuguren i November.
Isen har börjat krypa ut över vattnet.
Blir det riktigt kallt nu så lägger den sig nog

innan jul. Men den blir inte stark nog att gå ut på.

Sista dagen i november 2017.
Nu är det bara 31 dagar kvar

av det här året. Man sitter och funderar på

vart det har tagit vägen. Året alltså. Känns inte så 

länge sen som det var vår och man

satt på verandan och njöt den första fikan i

vårvärmen, medans den ena flyttfågeln efter den andra anlände och var ivriga efter att få mat i magen.
Nu har dem flugit till värmen igen. De laddar upp för att komma tillbaka om inte allt för många månader.
Men nu, en kopp te, lyssna på lite musik och

bra vara. Säger godnatt.
Kram....