Så kom det oväder...

Eller ja, jo det kan man nog

kalla det.
Tog en en liten filmsnutt när jag gick ut.
Stod i rabatten på baksidan, där var det lite lä.

Stod och funderade länge och väl

på om jag skulle ut. Men posten måste

ju hämtas. Såg inte så frestande ut 

när man såg hur köksfönstren såg ut.

Ute på trappan hade snögubben och tomten 

fått en massa snö på sig. Men 

jag tror inte det gjorde något,

för jag tyckte mig se att de stod där

med ett leende på läpparna.

Min zinkhink där enbärsriset stod tillsammans

med betonghjärtat på pinne, hade 

också fått lite snö på sig.
Inga klagomål därifrån heller.

Började den farofulla vandringen 

till postkassa....
Pulsade först i 15-20 cm djup snö....
På en del ställen med hal is under.
Så gick jag över en snöig men nästan 

renblåst parkering....
När jag lyckligt kommit över den, så var snön 

bakom garaget nästan 20 cm djup igen..
Passerade garaget, inga vilda hundar

som hälsade mig med glada tillrop idag.
Smarta dom, som höll sig inomhus!
När garaget var passerat så var det fritt

fram....
Inte för mig men för VINDEN!
Drog ner mössan, drog upp halsduken, Tog ett

djupt andetag och gick ut...
Ut på den såphala vägen.
Vinden tog tag i mig och ville föra mig 

ut på åkern.... Förbi elstolparna och vidare.
Jag kämpade envist för att hålla mig kvar.
Hade min trogne vän Canon EOS 600D 

med mig och det var nog tur.
Tänk om jag blivit fast där ute i isödet.
Med vinden piskande i ansiktet och snön 

som la sig som ett tjockt täcke på mig.
Jag hade nog kommit fram till våren......
När jag efter mycket möda kom fram till postkassa

så var det med stor besvikelse jag fick

vända hemmåt igen...
Den var tom!
Samma tur tillbaka...
Djup snö, is, blåst inga jyckar med glada

tillrop....jag kände mig ensammast i världen.

Men jag gick inte in. Näe då, 

man ger sig inte. Jag kämpade mig runt huset, 

ner på baksidan. Där kom vinden igen.
Värre än förut. Den rev och slet, piskade upp snö

i ansiktet på mig och liksom skrattade

åt mig så där lite småelakt....
Jag fick upp min trogne vän ur tygpåsen igen.
Av med linsskyddet och knipsade iväg.
Vågade mig på att be Canon om en tjänst, 

att videofilma några sekunder.
Det gick han med på.
Idag hade Kung Vinter i sin vrede klätt in

hela sjön i snörök. Såg inte mycket när jag stod där.
La ner Canon och kämpade mig upp igen.
Passerade fågelbordet. Tror det satt några 

hundra fåglar i björkarna och tjattrade på mig.
De hade mat, men jag störde dom.
Bad om ursäkt och gick in.

Fick av mig min jacka, borstade snön av halsduk, 

mössa och stövlar.
Glasögonen hade jag behövt vindrutetorkare på

Först smälte snön, sen immade de igen.
Fick upp värmen igen. Satte på fika.
Så plötsligt slutade det blåsa så kraftigt.
Snöa gjorde det... Jag såg något 

som rörde sig ute...
Grannarna...
Jodå, två glada barn, en ännu gladare
Oskar hund och så mamma.
De höll ut förvånansvärt länge. 

Jag tyckte det var skönast inne.
Såg lite skidskytte. Sen tänkte jag att

näe nu är det slutjulat.
Fram med kartonger, tomma

hushållspappersrullar och papper...
Ner åkte glitter, ljus, kulor och spira.
Tomtarna fick ställa upp för årets 

gruppbild innan de for upp i soffan.
De ska snart få vila sig i en kartong de med.
Ner i en IKEA påse åkte granen.
Så upp i boden.
Så nu ses vi inte förren i december igen.

Medans vi satt här jag och maken, 

så hördes det muller ute.
En traktor med snöplog.
Nu är det plogat så vi kan ta ut forden 

på en tur om vi vill. Men vi håller oss hemma.
Skönast så. Tur vi har bra grannar.
Ute på stora, jajaja... den större vägen,

kom det en traktor med. Så nu är det fint därute med.
Idag tror jag många stannade hemma. Behövde man inte ut, så var det nog smartast att hålla sig hemma.
Nu ska jag fixa lite te tror jag.
Man är lite urken.
Ni får ha en flotters afton mina vänner.
Kram...