Varför gör föräldrar så här?

Min pappa dog precis före midsommar.

Inget jag sörjer direkt över.
Låter det konstigt?
Jag ska ta det från början.

Blommorna i vasen stod i gästrummet när vi fick

besök av goa väninnan Synnöve.
Hon och hennes make var här i fjor när min

moster dog.
I år var det när min far dog.
Så glad att du finns Synnöve.

 Mina föräldrar skilde sig när jag var 4 eller 5 år.

Syster AB var 1 eller 2 år.
Vi besökte honom var annan helg och det var väl som

det är för barn flest... roligt att komma dit, och

mycket ledsamt att åka hem.
För hur det nu var så älskade man ju sina bägge föräldrar!

Synnöve och gubben min med 

Erri och Mats på en prommenad.

 Vi blev lite äldre både syrran och jag och förstod väl mera 

av det som skedde runt om oss då.
Min far hade gift om sig med en jättetrevlig dam, som

vi hade otroligt bra kontakt med. Hon hade

en dotter och hon och jag blev som syskon!

Här har vi tagit fram en otroligt god konjak

som smakade på.
Kan rekommenderas.

 Så en dag var det över.
Både min "syster" och hennes mamma hade då

gått bort i canser och kontakten med

pappa var ganska sporadisk.
Jag gick då på högstadiet.
Så skulle jag hem till farmor på hennes födelsdag...
Då började det....
Han var där med sin nya kvinna!

Min salvia som jag äntligen hittade....

 Efter den dagen var kontakten lika med noll.

"HON" vill inte ha kontakt med oss.
Vi försökte, men blev gång på gång avvisade av 

både honom och henne....
Åren gick och och de gifte sig.
Så fick vi läsa en kunggöring i lokatidningen.

I den stod att han skrivit över alla sina tillgångar

på sin fru. 

Man började att fundera på vad som hände....

En vacker jasmin som sprider doft

i trädgården...

 Vi försökte ha kontakt med det kändes meningslöst.
Inget gensvar alls!

I stället fick min syster som besökte honom en gång

veta att vi skulle sluta springa där, för han hade inga barn!
Hårt att höra!
Man funderade på vad man gjort för fel!

För det måste ju vara vi som gjort fel....
Något annat var otänkbart....

Mats vackra ögon och fina nos...
Han gillade Synnöve så mycket så

han kissade på hennes ben...
Inpinkad i familjen med andra ord...

 Att alla sa att det inte var vårt fel spelade ingen roll...

För barn tänker inte så..
Klart att vi hade gjort fel....
Jag hade till slut flyttat från stan men

syster AB bodde kvar.

Varje gång hon mötte vår pappa, så sprang

och gömde sig för att hon inte skulle kontakta honom!

Mina fastrar försökte få oss att ta kontakt, men

det var ingen ide....

Vår vackra rapsåker...

 Så fortsatte det i många år...
Ingen kontakt...

Han lekte kurragömma med oss när vi var ute 

och mötte honom...
Tanten såg vi aldrig...
Men hon ville inte vi skulle ha kontakt med pappa!
Och så blev det...

Ännu en härlig bild..Det här är sommar för mig.
Gul, doftande raps, blå himmel och vita moln...

 Så blev han sjuk!

Han fick en stroke!

Han fru fick honom fort på sjukhem..

Hon ville väl inte ha honom hemma.
Det var nog jobbigt att ha en handikappad hemma!

Hörde av min faster att hon besökte honom 

ganska sällan, men faster har varit där ofta.

Hon hälsade från oss men fick ingen respons

av sin bror, vår pappa!
Vi existerade inte  helt enkelt.

Vackra vitklöver som tittar upp som vita bollar

ur den gröna gräsmattan....

 Det gick en del år...
Så kom budet då...
20 juni var det slut!

De håller på att fixa vår väg.

Men att det står vägen stängd, hindrar inte en

del att knixa sig förbi och fortsätta 

rakt fram... Att de sen fick köra tillbaka är väl en annan sak!
Hur tänker man som människa när man INTE vill förstå 

att vägen faktiskt är stängd?

 Min ena faster ringde på förmiddagen och berättade det...

Vad jag kände?
Inte ett dugg!
Jag var mest bekymrad för min faster och hur hon 

och min farbror hade det...
Vi pratade en stund, så kontaktade jag min syster!
På eftermiddagen fick jag en mail på facebook av

min andra faster om samma sak!
Men HON som skulle ge oss besked hörde aldrig av sig!

Vår nya pärla!

Vad den ska heta är inte klart ännu...
Snadder är föreslaget, hihi...

 Jag fick numret till begravningsbyrån och 

ringde på själva midsommarafton.
Tänkte inte på att det var det i Sverige.
Jag hade då fått telefon från min mamma som

hade sett hans dödsannons..
Kan väl säga att vi, hans barn...

Inte stod med där!
Vi pratade lite och så hördes vi av efter helgen.
Ringde åter begravningsbyrån efter helgen och vi

pratade en god stund.
Hon tyckte att det var märkligt att vi

inte fick vara med i annonsen!
Men hon kunde inte göra nått...

För hans fru stod som beställare av annonsen!

Nere vid Nor Skanse, stannade vi en dag...
Vackert som bara det...
Här kan man dricka sitt kaffe om man har

med sig något vill säga...

 Så kom begravningen då!

Den skulle helst inte ha varit enligt henne.

Hon ville inte ha någon!
Men så blev det inte!

Inte många som var där.
Tror hon kände sig rätt ensam för

ingen pratade med henne alls....

Glomma med Kongsvinger.

 När det var dags för boupptäckning så

hade vi ju fått testamentet i posten.
Det var helt ok!
Sen började det...
Jag ska säga innan att jag inte räknade med

annat än det som blev resultatet till slut!

En båt ligger och väntar på någon

som vill ut och fiska...

 Det visade sig att här hade det pågått tjyv och rackarspel 

som någon sade...
Det var gåvobrev hit och dit...
Med konstiga namnteckningar och utan att

det var bevittnat alls....

Konsvinger festning med kranen som

de använder till ombyggnaden.
Snart kan ni bo där uppe när ni kommer som turister.

  Det slutade med att syster och jag skulle få ärva 

det som var vår pappas enskilda ägodelar...
Ett konto där det fanns lite över 2000 kr på!

Det var allt!
ALLT, precis allt annat stod i hennes namn!

Den vackra blå Glomma....

 Jag sa hela tiden att vi kommer inte få ärva något alls...

Och jag fick rätt!
Orkar inte gå vidare med det här..

Advokat kostar massor... Det har vi inte råd till...
Så tanten går av med den här segern!
Hon och hennes dotter sitter nu bakom 

sin dörr och skrattar åt oss, för att de två, hon och

vår pappa, lyckades med konststycket att

få över allt på henne!

Molnet är så vackert....
Där det flyter på himlen över 

den blå Glomma....

 Jag är inte bitter...
Sitter bara igen med hundratals av frågor som jag

aldrig kommer få svar på!

Bryr mig inte om arv eller ägodelar.
Det jag saknar är kontakten med min far och släkten!

Det togs ifrån oss för 35 år sen!
Den största frågan jag har är...
Varför??

En infotavla om Hov Kirke.
Alla bilder klickbara.

Därför har man varit lite frånvarande ett tag.

Därför är man helt slut!
Så många telefonsamtal hit och dit

och många frågor. Men ingen har svaret!
Han som skulle kunna svara...

Han är spredd i alla väderstreck...

Han blev kremerad!
Hoppas han kommer till ett varmt ställe...
Mycket VARMT ställe....

Ärtblomsten njuter av solen som

torkar upp regndropparna på kronbladen.

 Vad jag vill med det här inlägget frågar sig säkert någon!

Jo jag vill att alla ni som har barn, som är skilda...
Tänk på era barn...
Låt dem ha kontakt med den andre föräldern.
De älskar er bägge två!
Ni som är styvföräldrer...
Kräv ALDRIG av eran partner att

han/hon ska försaka sina barn för din skull!

Sina barn kan de aldrig sluta älska!

Lika lite som jag kan sluta älska 

det här knäckebrödet...
Letar däremot efter en plåtburk som

är stor nog att rymma de runda kakorna i!

Någon som  har en sådan till salu?

 Nu är livet på väg tillbaka i normala banor.

Men tanken finns där...
Varför?
Gör inte era barn illa genom att bete er så här..
Innerst inne älskade jag ju min far.
Men fick aldrig möjlighet att säga det till honom!

Livet är för kort för sånt här!

Mina vackra blommor som växer i IKEA påsarna...

 Jag har trots allt kommit ganska helskinnad genom den här 

långa historien.  Den sträcker sig ju som sagt 

51 år tillbaka i tiden.
Men allt hade kunnat vara så annorlunda om

vi hade haft kontakt med våran pappa!
Att människor skiljer sig är inte konstigt.
Men låt det inte gå ut över barnen.
För som barn tar man på sig skulden!
Vet inte hur många gånger vi har frågat oss vad

vi gjorde för fel!

Min vackra blå riddarsporre...

 Men jag är inte ledsen egentligen.
Är nog mest lättad för nu kan livet gå

vidare, jag kan åter ha kontakt med

de i familjen som jag inte sett eller hört

något ifrån under alla dessa år.
Vi har MYCKET att ta igen....
Vill att ni, om ni läser det här, ska veta

att jag älskar er av hela mitt hjärta!

Älskar henne här gör jag däremot INTE!
Feta Greta som gillar rosa hinkar...
Som står på vår toalett...
Men hon åker ut...

 Har ju sagt förut att genom bloggen och även facebook har

jag ju fått en ny familj.
Där har jag mött många människor som

gjort ett outplånligt intryck på mig.

Som kommer med ett tröstens ord, när

man känner sig nere.
Som kan ta ner en på jorden när man seglar 

högt däruppe...
Som man kan slänga käft med, utan att bli ovänner...

Ni betyder massor för mig ska ni veta....

På Braskereidfoss gör de spånskivor...

därav alla miljoner, miljarders, miljader sågspån 

i den högen...

 En del av er har jag mött, andra har

jag bara pratat med i telefon...
Andra via blogg och facebook.
Men ni är lika viktiga!
Glöm aldrig det!

Glömmer gör de nog inte här heller...
Undrar hur många spånplattor det blir av den där högen...

 Nog om det här nu.

Vi var på tur en dag..
Hamnade vid Hukussjön...
Så vackert var det där...

 Räknar med att många känner igen den

här bildsviten...
Mölleruinen i Glomma..

Kongsvinger.

 Nu var det lågt vattenstånd när jag var där...
Nu är det betydligt högre kan jag säga...

 Gamlebrua igen. 

Har lärt mig gå över den här nu...

Utan hjärtklappning och svettningar...
Så länge cyklister i kondomdressar håller

sig långt undan mig vill säga....

 Nu efter allt regn så går vattnet nästan

över stenmurarna där ute...
Att bada i Glomma nu är livsfarligt....

 Hittade dock denna vackra växt..
Kungsljus...
Vet inte om den är fridlyst..

Vet att den är tvåårig.
Första året kommer bladrosetten...

Så andra året kommer blomman...

 En annan vacker blomma är

lavendeln...
Skulle gärna ha ett helt hav av 

lavendel och salvia...
Måste väl finnas frön att köpa, eller är det 

en kökväxt?

 Våler...
Ett litet fint samhälle en bitt norr om oss...

För 3 år sen brann deras kyrka  ner till grunden!

Fram till idag har ingen ny kyrka byggts, men den kommer!
Problemet är stridigheter mellan de som bor i kommunen!
Vart ska den nya byggas?
Hur ska den se ut?
Hälften vill ha den på gamla tomten och att den ser ut som

den gamla. Den var 200 år gammal när

den brann ner en januaridag för 3,5 år sen...
Den andra hälften vill ha den på ny tomt, och 

nytt utseende...
Vi fick se vilken kyrka som vann...
Jag tycker den var fin, andra att den såg ut som

en skateboardramp...
Titta på den här...

På vägen dit körde vi förbi den här vackra gården.

Om jag bara kommer ihåg vart den låg....

Min blåa vackra riddarsporre igen..
I år är de högre än mig....
Blommar med både ljusblå och mörkblåa

blommor som gör mig glad.

Det här riset är faktiskt våran sparris...
NÄSTA år ska jag HINNA med att ta 

den till mat... Men den är vacker så här tycker jag.

Får små röda bär till slut..
Är det frön?

Min rosa och vita fuchsia...
Ser ut som en balklänning säger granntjejen...
Visst gör den väl det...
Den lyser upp på min trapp i alla fall...

Nu vinkar jag hej då till er alla.
Sittandes på vår fina bänk som

vännen John Arne gjorde åt oss...
Ha en förträffligt fin kväll nu.

Fast det regnar...
Men misströsta inte..
Solen kommer tillbaka.

Ta hand om varandra där ute..
Livet är för kort för att man ska vara ovänner.
Kram på er...