Vattenkraft!

Vattenkraft, eller kraft i vattnet?

Ja det är valfritt.

Men här har vi fått vatten så det räcker

och blir över för ett bra tag!

Vi har klarat oss bra.
Glomma har gått över sina breddar,

Nuguren har också gått över.
Vi har Skasenåa som kommer med vatten till

Nuguren. Som i sin tur rinner ut i Glomma,

och det är där vi har problemet!
För Glomma pressar in vatten i utloppet på Nuguren

Så nu står vattnet högt upp och fortsätter

det så går vattnet upp över vår väg!
Men så illa som i Gudbrandsdalen har vi det inte!
Det är en national katastrof anser jag.

Folk har förlorat sina hus, allt de äger och har.

Senast idag såg jag Fåvang sag som har

problem och som har förlorat massor.

Videona här under är från

Funnefossen och Svartfossen.
Vattenståndet är högt i Glomma

och de här två kraftstationerna får ta undan massor.

Funnefossen.
Här har vi ett kraftverk som får

ta undan massor nu.
Alla slussportar stod öppna för att vattnet

skulle få fritt spelrum.

Där nere i mitten på bilden,där

man ser älven långt bort, där

ligger det en campingplats.

De kämpar för att överleva just nu.

Vattnet stiger i Glomma för varje dag.

 Att de här stackars träden orkar

klora sig fast är väl ett litet under tycker jag....

 Dånet från vattnet var öronbedövande!

 Jag tänkte när jag gick här att

ramlar man i här är det adjöken....

 När man gick över här på trottoaren så sögs man mot 

körbanan. Just för att man såg vattnet som rusade

med full kraft genom staketet.
Inte så lyckat, eftersom man inte hörde om det kom det

någon bil så var det lätt hänt att man 

kunde bli påkörd.
Här hängde jag ut kamerna över staketet och bara knipsade....

 På andra sidan, där vattnet kom var det stillsamt.
Trodde man!
Men det var sån fart på vattnet att man

inte hade klarat att komma sig på

land om det skulle gått så illa att man ramlat i.
Strömmarna i Glomma är starka normalt,

och värre nu när det är flom/översvämning!

 Här kommer vattnet från Kongsvingerhållet

i full fart.

Vackert men förrädiskt!

Svartfossen.

Här var det så man kunde gå nära de öppna 

slussportarna.  Det sög bra i magen

när man såg farten med vilket vattnet

pressades igenom slussen och ner till

turbinen för att alstra ström.

Men även här var många slussportar

öppna på vid gavel för att ta undan 

den mängd vattenmassor som kommer.
Man blev faktiskt lite yr av att se på det där.

Med den här mängden vatten följer också en

massa skräp!
Trädstammar, ris, plast, båtar, bojjer,

ja allt du kan tänka dig.

Det samlas upp som i en liten fålla och

så lyfter personalen upp det

med en kran som finns på plats.

Tidigare i våras hittade de en ko som

hade drunknat i Glomma, vars färd

slutade här.
För en halv vecka sendan såg några barn en båt

kantra. En man föll över bord.

De var ute och letade efter mannen, båten och hans 

fiskeredskap. Helt resultatlöst!
De har inte funnit något!

Strömmen tar det som hamnar i vattnet omedelbart!

Stannade även till vid Gjölstafossen.
Här har vattnet stigit bra högt.

På andra sidan där har vi vår badplats!

Den är väl helt under vatten nu tänker jag...

När man normalt står vid den här björken

så har man en bit kvar till vattnet...
Men nu är ju inget normalt längre...

När jag stod här flöt det förbi en 

tunna. Den försvann i väldig hög fart.

Jag såg den guppa nere i fossen lite längre ner.

Så gjorde vi ett litet stopp vid

Sanngrund.
Det ligger vid riksväg 2.
Huset som ligger där nere på bilden har

en liten brygga där de sitter och fikar...
Den såg man inte nu.
Vattnet gick högt även här.

Vi står på en bussficka.

Där borta har du Sanngrund. Det är ett värdshus.

De som har ätit säger att de har den absolut bästa 

maten längst med Riksväg 2.

Vi får prova någon gång.

De har även några stugor som de hyr ut, man

kan  stå där med husvagn och

bada kan man göra här med.
Vattnet steg upp över gräsmattan medans vi stod där.

Så stannade vi till vid rastplatsen Volla.
Där har vi stannat ofta för att det är

så vackert vid Glomma.
Den här björken har jag suttit vid...

Nu var den väldigt våt om rötterna kan jag säga.

Såg några små söta andungar.

De hade det tufft med att hålla kursen

i trygghet i den starka strömmen!

När jag kom försvann de så snabbt de

kunde in bland björkarna som

badade fötterna!

Så fortsatte vi hemåt.

I Kongsvinger såg man nästan inte alls

den gamla mölleruinen. så högt var

vattnet där. Undrar hur mycket av

den som är kvar när det här lugnar sig.

Mina tankar under hemresan gick till alla de som 

bor i Gudbrandsdalen nu.
Alla de som förlorat allt de äger och har.

När älvarna där plötsligt 

bestämt sig för att ta nya vägar ner från fjällsidan.

När regnet vräkt ner utan stopp!

Det är så ofattbart det som sker här nu.

Det är sånt som bara sett på film, sa någon.

Jag håller med.
Det är sånt man sett på nyheterna från USA, Australien 

och andra länder. Andra länder som ligger där

långt borta på andra sidan jorden.
Men att det kunde hända här, i det här omfånget

tror jag knappt någon hade räknat med.

Mitt i all denna katastrof så är jag trots allt glad.

Glad för att ingen människa fått satt livet till,

när hus försvunnit i vattenmassorna som

rasat ner för fjället.
När sten och lera dundrat in i stall, ladugårdar och

boningshus och förstört allt i sin väg.

I det här sammanhanget är vi inte

så stora på jorden vi människor.

Mot naturkrafterna har vi INGET vi skulle sagt!

Väl hemma igen såg jag den här

vackra skapningen som sökt sig

en sovplats på vår ytterdörr.
Har inte en aning om vad det är.

Men den är otroligt vacker med

sina vita vingar med de små prickarna på.

Sitt vita lite ludna huvud och de långa

antennerna som ser ut som små horn.
Ser nästan ut som en liten ängel där den sitter.
Den fick sitta där och sova så den

skulle orka med nattens jobb.

En vacker vallmo som stuckit ut sin stora

oranga blomma genom staketet som

för att säga att det kommer sol.
Jag tror på det. Jag tror att regnet avtar, att flommen 

minskar och att folk i de värst drabbade områdena

snart kan flytta hem igen.
Hem för att ta rätt på det som finns kvar

av deras liv.
Men en sak vet jag.

Det är att folket i Gudbrandsalen är

ett starkt folk, så de kommer att med

hjälp av vänner, familj och andra att bygga upp

sina hem igen och fortsätta bo där, 

i den vackra, trånga Gudbrandsdalen.
Det jag önskar är 

att det fanns något man kunde göra för att hjälpa 

dem som behöver och vill ha hjälp!
Till alla er som drabbats dedikerar jag den här stora

vackra vallmon som ger mig hopp om bättre

tiden snart.

Ha nu en skön måndagskväll där ute.

Kram