Ålesund tur och retur....

Hemma igen efter en lång tur upp

till Ålesund

och en lika långt tur ned

från Ålesund

Bilen gick som en klocka med den

nya kylaren/radiatorn.

Men det var nått annat som var galet.

Det var så hög ljudnivå i bilen att man

knappt kunde prata med varandra.

Men vi kom ju upp iallafall.

Det var det viktigaste.

Passerade genom Gudbrandsdalen.

Det var så skönt när man började ana 

de höga fjällen.

Vägen var torr och fin och solen sken.

Efter ett matstopp på Dovre,

som för övrigt var en klar besvikelse 

den här gången fortsatte vi vidare.
En kaffe på Dombås innan vi tog

fatt på vägen genom Lesja,

Lesjaskog, Lesjaverk, Lora,

Verma och slutligen Bjorli.

Om Lesja låter bekant så kan jag

säga att därifrån kommer

Lars och Tora Berger.
Skidskyttarna.

Man förstår de är

duktiga på att åka skidor när

man ser hur det är där de

växt upp.

När vi närmade oss Bjorli kom

snövädret.

Det var ganska moddigt på

vägen och snön dalade ner.

Tätt, tätt....

Här finns ett stort vintersportanlägg som

många runt om gärna besöker för

både utförsåkning och längdåkning.

Så började nerfarten från fjellet.

Nere i Romsdalen där Rauma rinner

var det snö och dimma.

Men de maffiga bergsmasiven

visade sina muskler för oss i alla fall.

Kan lova att man känner sig liten

när man kör här i bilen.

Sommartid kan man ta tåg från
Dombås till Åndalsnes.

Raumabanen. 

Kan rekomenderas.

Ett stopp vid

Trollveggen är nästan obligatoriskt.

Men man såg inte så mycket

av de stora spetsiga fjelltopparna 

i dimman som hade bäddat in topparna.

Kan inte förstå de som vågar hoppa med 

fallskärm eller fladdermusdräkter 

nerför här.

De landar oftast tryggt på backen på

andra sidan av Rauma.

Men det ligger några kvar där uppe.

Räddningsmanskapet har inte kommit åt

att hämta ner alla.

Spektakulärt är det i alla fall.

Men den här dagen var det ingen

modig/dumdristig person som

kastade sig ner för den branta fjällväggen.

Så kom vi äntligen ner till Åndalsnes.

Öppet vatten var det första jag såg.

Nu började en ganska tråkigt,

men vacker del av resan.

I alla fall för den som

åkt där några gånger i sitt i liv.

Först genom den 6,6 km långa

tunneln. Sen var det fjord ut och 

fjord in. I många långa mil...

Trots att det var grått och snön hängde

i luften så var det så vackert.

De stupbranta fjällen som 

liksom gled ner i vattnet.

Stilla och utan att vattenytan rörde sig....

Vi passerade Vågstranda. 

Rakt ut i fjorden ligger en ö

som heter Sekken.

Där har jag kusiner som bor.

När vi var små så tog vi ibland båt över 

till Vågstranda från ön.

Vi var där på sommrarna och hälsade på.

Sekken ligger utanför Molde.

Så kom vi till Vestnes äntligen.

Där skulle vi upp på Örskogfjellet.

Ser ni solen som glimtar fram på den 

understa bilden?

Dit upp och ner ska vi....

På Örskogfjellet är det mycket 

vintersport som försigår.

Sommartid är folk där i sina hytter.

Vandrar i fjellet och plockar hjortron/multer 

på myrarna.
Hit åkte man ibland på en söndagstur

för att äta middag med familjen.

Så går det plötsligt nerför.

Det går så mycket nerför att man kan 

faktiskt bara rulla om man vill.
När man nått botten så kommer man till

ett litet samhälle som heter Sjöholt.

Härifrån kan man köra mot Geiranger om vill.

Fjorden låg där med solen som

speglade sig i vattnet.

Fjällen var höga och vackert vita av snön.

Så efter att vi varit på sjukhuset i Ålesund

för att lämna av syster yster och en 

massa mat var det dax för

att ta ett sista farväl av moster.

Stunden i kapellet var rörande vacker.

Vi var bara några få.

Jag satt där och tänkte på alla roliga

stunder vi haft med tante.

Hennes skratt, och att hon alltid fanns där.

Men livet tar slut en dag,

så är det för oss alla.

Det gick på något vis äntligen upp

för mig att hon var borta.

Hade inte accepterat det innan.

Nu förstod jag äntligen.

Tack älskade tante för allt.

Efter en fika med morbror och lite

annan släkt så bar det av "hemmåt"

Med ferjen fra Magerholm till Örsneset.

Efter en lång natt med lite sömn,

hosta, illamående och huvudvärk 

var det så dags att fara in till Ålesund.

Först ferja som tar ca 15-20 minuter över fjorden.

Sen körde vi mot stan.

På Magerholm var det mycket snö.

Det hade snöat under natten så 

det var riktigt mycket snö.

När man vände sig om såg man 

Sunnmörsalpene och Sykkylven där

på andra sidan fjorden.

På de här ferjerne finns det en kiosk och en

salong som det så fint heter.

Där kan man sitta med en kopp kaffe och en svele.

Eller bara värma sig om man kommer med

bussen, eller blir hämtad vid ankomst.

Biljettören kommer och tar betalt, för det är inte

gratis att åka dessa ferjer...

91 kr kostade varje tur. Bil och en.

Alltså man betalar inget för föraren, men för varje

passagerare i bilen får man betala 26 kr 

tror jag det stod på biljetten.

Men för en turist är det kanske ok. 

Man får ju utsikten på köpet....

Där rakt fram har du Storfjorden.

Som i sin tur leder in i Geirangerfjorden.

Då har du kanske en aning om vart vi är.

Här går ferja tre gånger i timmen.

Dygnet runt. Men nattetid är det bara

en gång i timmen.

Stod och tittade vid Örsneset ferjekaj och längtade

tillbaka hit. Till fjell, fjord och hav.

Krykkjeskrik och doften av tang og tare....
Sitter i köket till vänninan och pratar i telefon.

Så går vi ut en tur.

I det vita huset i mitten på ena bilden bodde vi.

Där bor vår väninna nu.

In mot Ålesund passerade vi bland

annat Color line stadion.
Där spelas det fotboll med Tangogutta...

Apotekertorget med sikt mot Fjellstua.
Brosundet.

En trång gata i jugendbyen Ålesund.

Mycket snö som synes även här.

Samma trånga gata en gång till för säkerhets skull.
En del av hamnen med bla Scandic hotell 

i blått på andra sidan.

Brosundet och ut mot ferjehamnen.
Så hördes ett tut.

Ett långt kraftigt tut.

Hurtigrutta klappade till kaj när vi kom.

Idag var det Trollfjord. 

Så gick vi upp mot Ålesund Kirke.

Här skulle vi vara.

En vacker kyrka måste jag få lov att säga.

De många fiskebåtarna låg inne vid kaj.
Men snart tar Borgundfisket till. Då ligger

de här och många, många andra fiskebåtar

ute i Borgundfjorden och fiskar skrei.

Det är torsk som kommer in för att

lägga rom.

Skrei är en delikatess. Den kokas,

med lever och rom och njuts till en sås och potatis.

På en annan plats, Skateflukaia kom det in en fiskebåt

när vi stod där och såg.

Besöket den här gången blev

så allt för kort.

Men vi kommer tillbaka.

Ålesund, byen i mitt hjerte.

Nu säger jag godnatt.

Tar med mig hostan och huvudvärken upp.

Hoppas det går över.

Snart...

Kram på er och tusen hjertligt takk for alle

varme og koslige kommentara hos meg

siste tiden. Ni ska veta att de värmen.

Lovar försöka besöka er alla.

Kram..