Rondellkossan.

Ni har väl inte glömt de där
rondellhundarna som kom för några år sen.
I förra veckan dök denna skapelse upp
i en rondell i KO-ngsvinger.
En rondellko.
Den stod plötsligt bara där en morgon.
Ingen som vet vart hon kom ifrån.
Bilderna är klickbara.

Men hon var ett populärt inslag
kan jag säga.
Det gick väldans sakta i rondellen
helt plötsligt.
Alla ville se den vackra kon.
Beklagar att jag inte fick bättre bilder.
Men de är tagna från bilen.
Vi trodde nog inte hon skulle få
stå kvar där så länge.
Mycket riktigt.
Dagen efter hade Statens veivesen tagit
bort den snälla kon.
Undrar vart hon är nu.....

For ner till Alna en dag.
Skulle ha lite saker på Biltema så
det var bara att fara iväg.
Såg den här vackra bilen.

Jag förstår att de klagar på snöröjningen
där nere. Här går maken på det som faktiskt
ska vara en normalbred trottoar.
Bilden visar inte helt hur knaggligt och svårt
det var att gå där.
Men jag är glad jag inte satt i rullstol eller
hade rullator eller en barnvagn med mig.
De var hänvisade ut i gatan för att ta sig fram.

Vid Hellerudsletta var det kö norrut.
Köerna ringlade sig sakta framåt.
Mot Oslo gick det nog lättare.

Inne i Kongsvinger så var flomlysena på
vid Gjemselund stadion.
KIL hade träning.
Ska bli så spännande att följa laget nu
när de är uppe i tippeligan.
Fast AAFK är fortfarande laget i mitt hjärta.

Passerade över Gjemselund bru en dag.
Tog en bild på Gamlebrua genom fönstret på bilen.
Glomma flöt stilla under broarna.

Befann mig på Skarnes en dag.
Där passade jag på att gå över den här bron.
Det är en gångbro över Glomma.
Den binder samman det "gamla" Skarnes, med
det nya Skarnes som ligger vid RV 2.

På den här sidan finner man många fina butiker.
Skarnes är ett trevligt litet samhälle.
Här bor det även en väldigt berömd person
som bor, som jag gärna skulle vilja möta.
Nämligen Öysten Sunde.
För er som inte vet är han en artist som
skriver underbara sånger, med lite underfundig text.
Kan nästan säga att han är som Robban Broberg,
fast inte helt som han.

På en bil såg jag det här....
Men jag funderar....
När jag gick i skolan fick jag lära mig
att det var 10 bud. Inte 121.....

Var och mötte granntjejen en dag vid skolbussen.
När hon kom in såg hon ögonblickligen de här två filurerna.
Hon döpte dem genast till Nötteliten, (den vita) och
Nöttelina. Tror de kommer dyka upp ibland
på bloggen fortsättningsvis

Hon älskar stekt ägg.
Nu har hon funnit lösningen på vem som kom först.
Hönan eller ägget.
Det var ägget sa hon bestämt.
Men sa jag, det är ju hönan som lägger äggen...
Jo numera sa hon.
Men det första ägget kom från rymden.
Alltså, det är ägget som kom först.
För det är ett UFO.
Så nu vet ni det.

Utanför en butik såg jag de här två förbrukade
vindrutetorkarna som låg slängda i snön.
Någon har bytt torkarblad där.
Men jag tror inte det hjälpte...

För bredvid stod en tom flaska spolarvätska...
Kan i och för sig vara tvärt om med.....

När vi fortsatte från den butiken fick vi en
stressad danske efter oss.
Han körde en ganska stor bil som ni ser.
Våran Toyota är stor, men inte så stor att
den här får plats i bagaget.
Det var nog dit han ville.
För han var så nära, så har vi fått tvärbromsa har
han knuffat oss in i den framförvarande bilen.
Maken försökte visa honom, genom att trycka
på bromsen att han låg för nära.
Men den signalen förstod han inte.
Som tur var fortsatte han en annan väg än oss...

Man blir lite hungrig av att handla.
Vi bestämde oss för att äta lunch på
Thon Hotels i Charlottenberg.
Här ser man lite hur det ser ut där.
God vällagad mat, en lugn och skön atmosfär.
Trevlig personal.
Billigt.
89 kr/pers. För en lunchbuffè som
innehöll två varmrätter.
Salladsbord.
Smör, bröd, dryck.
Kaffe och kaka ingick också i priset.
Inga höga ljud eller musik som skvalade in i öronen.
Utan en helt underbar lugn lunch.
Dit åker vi igen.

Gick förbi ett skyltfönster.
Någon knackade på rutan.
Vänder mig om och där sitter de här två
charmtrollen. Klart man måste ta en bild.

Så fick vi då äntligen besöket vi väntat på.
Vi har haft en skön helg.
Mycket prat, skratt och mat och dryck.
Var en sväng på Festningen med.
Det var 14 minus när vi for hemifrån.
Men inne i Kongsvinger var det bara 8 kalla.

Älskar att strosa runt här uppe och
ta bilder. Tänk om dessa väggar kunde tala....

Här står jag framför kantinan/mässen.
Undrar hur många som fått sin mat serverad inne
i den här byggnaden?

På väg upp på Festningen tog jag den här bilden.
Det var det där med ursäkt igen då.
Du vet, det där med flåset.
Har ännu inte funnet det?
Men kan säga att vågen visar nästan på
två kilo mindre än sist jag var ute och letade
efter det borttappade flåset.

Vi var ute i god tid innan klockan slog 21.
Har man inte hunnit genom porten här då,
så blir man instängd uppe på Festningen.
Det frestar inte speciellt mycket.

I vaktkuren utanför porten har nog
många stått vakt.
Här är det jag som står i givakt.
När jag gick ut därifrån försvann
benen under mig.
Plötsligt satt jag på rumpan.
Halt var det. Men inte gick det illa.
Jag satt bara och skrattade.

När vi for hemåt så tog vi vägen förbi...

Vårt besök ville in och tända ett ljus för
en anhörig som gått bort för två år sen.
Men kyrkan var låst och mörk.
Lite tråkigt. Men det har kanske blivit så
nu, med tanke på alla kyrkbränder som
varit och alla kyrkstölder.
Synd tycker jag det är.....

På kvällen satt vi och gottade oss med ost och vin.
Vi skrattade gott och hade det så trevligt.
Men som allt trevligt så hade även denna helg ett slut.
De fick ge sig av hemmåt i all hast.
Men vi sa att vi snart ska göra om detta.
Saknar er redan ska ni vet.

De har mött både Mats och Erri.
Mats kom som en kanonkula efter att bilen for.
Så det var bara för maken att klappa och gosa
en stund, innan han for iväg.
Det var visst en skata som skulle få lite motion tror jag....

Avslutar med en bukett tulpaner.
Den är till er alla.
Som troget kommer på besök, fast jag är
så dålig på att besöka er.
Ni är guld värda allihopa.

Nu är det middag, sen blir slappareftermiddag vid tvn.
Ska nog brodera lite igen.
Kylan är på väg tillbaka.
Har just nu 16 minusgrader ute.
Men jag var ute och hängde upp en svål och fyllde på
frön till småfåglarna för några timmar sen.
Solen sken, det droppade lite från taket och
fåglarna kvittrade. Jag lutade mig mot husväggen och
blundade. Kände solen som värmde mitt
ansikte och kände att nu, nu är det inte långt
kvar till våren.....