Trollstigen.

Tänkte visa några bilder från
en plats som säkert många varit och besökt.
Trollstigen.
Det är en bit på väg 63 i Møre og Romsdal fylke.
Den förbinder Valldal med Åndalsnes och Romsdalen.

Den blev av Håkon den VII den 31 juli 1936.
Den tog 8 år att färdigställa då.

Den går i sick sack från den innersta delen
av Isterdalen upp till Stigröra.
Den följer nästan den samma sträckan som den
gamla stigen Klövstien.
Den stigen är numera restaurerad och märkt
som gångsting. Det är en härlig känsla att
gå där ska jag säga.

Vägen består av 11 hårnålssvängar, var och en
med en radius på 10 meter.
Under den höga Stigfossen som mäter
180 meter finns det en bro.
När det är mycket vatten i fossen så
kan man få sig rejäla duschar där.
Men det är kallt, rent vatten så passa på.

Det förekommer ofta stenras längst med vägen.
Det var ett sådant som gjorde att man la om
en del av vägen 2005.
Det är den tredje och fjärde svängen på vägen.
Samtidigt byggde man två nya broar över älven.
Det var inte något lätt jobb ska jag säga.
De fick göra det under senhösten och på våren.

Vägens högsta punkt är Alnesreset.
Det är 850 meter över havet.
På Alnesreset stod tidigare värdshuset
Trollstigheimen. Det blev taget av ett
stort snöras för många år sen.
Trollstigen är en vinterstängd väg.
Den har öppet mellan mitten på Maj och
fram till snön kommer.
Men de kan stänga den tillfälligt om
det skulle bli dåligt väder.
Man ser det innan man svänger av mot Trollstigen.
För de har en stor skylt där det står
att den är stängd vid vägen mellan Dombås
och Åndalsnes. Så har de bom när du kommit
en bit in på väg 63.

Vår vän som tagit de här fina bilderna nu i sommar
sa att dem byggt en ny utsiktspunkt på den högsta
delen av Trollstigen.
Trapporna har funnits där tidigare, men inte gjutna
som nu, utan i trä.
Det är ganska nervipirrande att gå där
ska jag säga.

När man så kommit ner alla trappor så får
man se en stor balkong nästan.
Där kan man gå ut och titta.
Om jag förstod honom rätt, så var det
glasrutor i staketet
Men bara tanken på att stå där och titta ner
gör så jag blir helt svettig i händerna.
Lider nämligen av lite höjdskräck.
Men när vi kommer dit.
Då SKA jag ut där.
Det är en sak man bara måste göra.

Här stod han nedanför i en liten ficka
och tog bild upp mot balkongen, medans Stigfossen
kastar sig utför bergssidan.
Balkongen är inte så stor när man står
där nere och ser upp.

Väl nere i Isterdalen igen körde han vidare på
vägen mot Dombås.
Stannade på Bjorli för en fika.
Där finner man även en stor anläggning för vintersport.
Men de har även aktiviteter för sommargäster.
Inte så långt därifrån kommer
två av världens bästa skidskyttar.
Näe inte Ole Einar Björndalen, utan
Lars Berger og Tora Berger.
Syskonparet från Lesja.

Vill man inte köra bil så kan man åka tåg.
Raumabanen går mellan Dombås och Åndalsnes.
Världens vackraste tåg resa.
Det gör till och med stopp för fotografering
Jo, det är lite sent för en semester nu kanske....
Men det kommer en sommar nästa år.
Raumabanen är öppen året runt. För det är
en nerv av järnvägen som slutar
i Åndalsnes. Därefter är det buss
som gäller om du vill vidare till Ålesund.
Det är en vacker resa det med.
12 Mil, med djupa fjordar, långa tunnlar.
inte så vackert kanske. Höga fjäll och
mycket fotostopp.
När du kommer till Vestnes så ser du
Molde på andra sidan fjorden.
Men det är en annan resa det...
Så vill jag bara avsluta med att tacka
Per Öyvind för att jag får låna dina
fina bilder. Det uppskattas mycket ska jag säga.