Snart jul igen, med Indiana Jones och hans skatter.

Ja, inte riktigt ännu då.
Men snart så.
Här börjar åkrarna stå tomma.
Det är skördetid.
Ett och annat strå blir kvar.
Till fåglarmas stora glädje.

Här tar julförberedelserna vid nu.
En blå traktor med en julkärvebindare på.

Här kör den i havreåkern och binder
kärvar som ska delas upp och får rött band runt sig.
Det kommer fåglarna att tycka om när
vintern och julen kommer.

Tre glada barn var ute på åkern samtidigt.
Ja det vill säga två människobarn och ett djurbarn.
Men jag tror de hade lika kul alla tre.

På dagen hade jag unge herren några timmar.
Vi tog en promenad ner till grannen för
att se hur det hade det där.
Här står han och Erri.
För hon måste ju följa med såklart.

En stund senare satt han i knät på maken.
Han lyssnar på youtube.
Det är Roxett som gäller.
Låten som står högst på listan med Roxett
är "jag går och fiskar".
Den sjunger både han och syster för full hals.

En dag var jag och unge fröken ute på
en upptäcktsresa ner till sjön.
Fröken upptäcksresande är väldigt intresserad i
Indiana Jones och hans äventyr.
Hon har sett filmerna i vår bokhylla och
utsatt mig för korsförhör om den mannen.
Vi gick genom havreåkern ner.
Medans vi gick där så såg och hörde vi
både lejon och tigrar.
Zebror och giraffer.
Vi fann även havreåkerelefanter.
Eller rättar sagt bajsen efter dom.
Det var en stor hög ska jag säga.
Eller var det lera?
I sjön var det ellediller.
Därför var det ingen bra ide att gå nära
sjökanten, för alla vet ju att de
där elledillerna är snabba av sig.
De lurar i sjögräset och så hoppar de upp...

Vi såg inga av dom här och det
var nog lika bra det.
Men det var vackert där nere.

Det var mycket vatten i sjön så
den lilla stenmolon ut var inte så synlig.
Men vi gick inte ut på den iallafall.

Här står fröken upptäcksresande och studerar
en skir nyponros.

Vi fann vackra skatter på tur.
Precis som hennes förebild så samlade vi på skatter.
Inte alltid sådana man kunde ta med sig,
utan även sådana som man tog bilder på.

En vacker gren hängde framför oss.
Det var vackert att se den mot den blå himlen
Upptäcksresanden och jag är överense om att vi
egentligen är väldigt rika.
För vi bor så vackert och har så många fina
skatter runt om oss.

Här är våran vackraste skatt.
Ett helt genomskinligt blad.
Det bars hem i ryggsäcken under stor försiktighet.

Nästan uppe vid huset fick fröken upptäcksresande
synd på något som smög i havreåkern.
Tur havren är hög och fröken är liten.
Det är ett perfekt ställe att gömma sig på
när havreåkerelefanterna kommer gående.
Du förstår, de kan vara ganska farliga.
Väl hemma igen gjorde vi som Indiana Jones.
Tog en öl. Den stora skillnaden var
att vår öl var en kall och god glass på verandan.
Det tar på att vara upptäcksresanden ska jag säga.

En maskros som vägrar inse att det är höst.
Den har fått besök av två hungriga blomflugor.

Dimman har intagit vårt paradis.
Nästan varje morgon är det dimma nu.
Den försvinner på förmiddagen och
den blå himlen kommer fram igen.

Dimman låg länge innan den försvann.
Det är så vackert.
Nästan som en bild ur Ringarnas herre.

Här ligger den kvar över sjön.
Man såg åkern ner till sjön,
och en liten, liten bit av fjällkammen på
andra sidan av sjön.
Det var så fint när solen sken och värmde gott.

Ännu en bild på min favoritblomma.
Den klarblå färgen och de tunna kronbladen
är en härlig kombination.
Speciellt när det är vattendroppar på den.

Häromdagen efter en tur till Kongsvinger
så ringde jag bort till tröskan och frågade
om unga fröken var med där.
Undrade om hon ville komma hem.
Så jag gick bort och hämtade henne.
Tröskan vände och vi väntade på att kunna gå.

Pjotr kom med traktorn och släpet.
När det blir fullt i tröskan så
tömmer de över i släpet.
Så körs det till torken.

Unga fröken lånar den rosa kameran och gissa
att hon tar bilder.
Här har hon fångat mig och Erri på bild.

Den unga fröken har ju börjat rida.
Så fyllde hon år för några dagar sen.
Av mig och maken fick hon en egen ridhjälm.
Det gillade hon.
Den kommer sitta på huvudet i morgon när hon
ska rida ut i skogen med sin ridgrupp.
Gissa vem ska med och gå bredvid...

Som ni ser så är det även lite tantvarning på den bilden.
Jag prenumererar på Allas veckotidning.
Men jag gillar den ska jag säga.
Tantvarning eller inte....

Håll ögonen öppna en tid framöver.
I oktober har bloggen tvåårsdag.
Då kommer jag med en tävling.