Besökstid.

Nu skulle man behöva ha lite ledigt.
En intensiv vecka har precis tagit slut.
Men jag ska börja från början....

Det började med att jag var på
kontroll på sjukhuset.
De ville se och höra hur det gått
efter operationen.
Inga problem där längre kan jag säga.
Absolut det bästa jag gjort.
Så alla ni som går runt och har problem.
Gå till er läkare.
Ni kommer få ett nytt liv efter en sådan operation.

Jag var med maken på jobb efteråt.
För jag kom inte hem.
Det går buss, men jag hade inte lust att
gå från bussen och hem i spöregn.
5 km är inte långt.
Men gissa att det blir som en jordenruntresa när det regnar....
Alltså blev jag med i bilen.
Färden gick mot Flisa.
Vi kom ifatt en tjej på hästryggen.
Det såg så härligt avslappat ut.
Kunde gärna ha bytt plats med henne för ett par timmar.

Vi fortsatte upp till Flisa.
Vi passerade åkrar och ängar.
Hus och hagar där det gick kor eller hästar.
Vägarbetsområde där man skulle
haft njurbälte på sig.
Så körde vi över Flisaälven,
som låg spegelblank där under bron.
Så var vi framme.
Vi passade på att äta lite innan det var dags
att göra sig klar för återfärden till Kongsvinger.
För hur märkligt det än låter,
så mat må man ha...

Nu stannade vi på Kirkenär.
Medans maken gjorde sitt jobb,
så tog jag mig en liten runda.

På Kirkenär finns det många vackra
äldre byggnader.
Här är två av dom.
Den närmaste innehåller
ett hembageri.
Skulle gärna gått runt en stund,
men tiden var knapp så
det vara bara att sätta sig i bilen igen.
När vi kom till baka till Kongsvinger
så for vi hem. Vårt väntande besök kom inte
den här dagen.
Fel på bilen gjorde att det blev framflyttat en dag.

HUR DET KAN GÅ....
Fick en telefon från min väninna som
skulle komma och besöka oss.
Reparationen på bilen drog ut lite.
Så vi bestämde oss för att åka en tur själva.
Vi skulle handla.
Maken hade kommit hem och vi hade fikat
innan vi gav oss iväg.
Kongsvinger Festning låg där på
sin höjd och passade på oss.
Den skulle vi besöka ganska snart.
Men nu körde vi förbi den.
Regnet hängde i luften.
Men så sprack det upp och solen visade sig faktiskt.

När vi passerade Sigernessjön så
var det soligt.
Men badplatsen låg tom.
Tänk att få gå i vattnet här för ett dopp....

När vi närmade oss Skotterud så öppnade
sig himlen plötsligt.
Det vräkte ner igen.
Regnet var med oss hela vägen till Charlottenberg.
Nej då, det är inget fel på varken
kameran, bilden eller fotografen.
Det är bara vatten som rinner
nerför frontrutan på bilen.
Så gamla Konditori Diplomat i Charlottenberg
ser ut att vara lite på kanelen....

Handlingen var avklarad på ett par timmar
och vi for hem igen.
Väninnan?
Jodå, hon var på väg från
Sundsvall till oss äntligen.
När klockan var närmare ett natt till lördagen
så kom det en bil smygandes in på gården.
Det kom en sms där det stod
"vi är här nu".
Jag satt vid köksfönstret så jag såg dem.
Vi fikade lite innan ungarna
kröp i säng.
Så satt vi och pratade en stund innan
även hon tassade upp och la sig.
Hon mötte maken i trappan som skulle
upp och på jobb....

Så var det plötsligt ny månad.
1 augusti.....
Vart tog de härliga sommarmånaderna
juni och juli vägen?
Augusti...
Det är en månade som ger mig blandade känslor.
Sommar men samtidigt lite höstkänslor.
Går det att backa tillbaka bandet?
Att uppleva de två månaderna om igen?
Bara att inse, det närmar sig skördetid.
Men ännu så länge dröjer det en stund.
Havren är inte mogen ännu.
Men regnet har slagit ner mycket
av det som växer på åkrarna.
Nu hoppas vi på en fin månad.
Augusti...

Besöket vaknade sent omsider och
vi skulle iväg en sväng.
Vi hamnade av en eller annan märklig
orsak på samma plats som dagen innan.
Men nu gick det undan att handla.

Men innan vi kom iväg fick vi besök.
Jag tittade ut genom fönstret och fick
se den här fina stora råbocken
som plötsligt bestämt sig för att
hälsa på och smaka på lite färskt, saftigt gräs.
Nu upptäckte jag hur smart man är som alltid
har en kamera till hands inom räckhåll.
Det blev några fina bilder på den
där den gick och njöt av gräset.
Plötsligt vände den och for som en
blixt ner i havreåkern igen.
Det gick i en dörr och då försvann den.
Den bilden där hamnade även i vår
lokala tidning.

Det var inte bara fina fyrbenta som
ville besöka oss.
Även den här tvåbenta skapningen
gjorde ett stopp.
Jag tror den har en deformerad fot.
Men det verkar inte hindra den
i att flyga och klara sig bra.
Någon som vet vilken art det är?

Körsbärsträdet dignande av bär.
Det smakade de allra flesta av oss.
Någon tyckte de var sura.
Medans andra lät sig väl smaka.
Ungarna åt en del, men fröken till
vänster på bilden tyckte de var sura.
Damen till höger däremot
lät sig väl smaka.
Jag undrar bara hur en hund gör
när den ska spotta kärnor....

Lilla herr E lånade min ena
kamera och passade på att smygfotografera
oss ifrån källardörren.

Dagen efter for de vidare hem mot Sykkylven.
Skulle gärna följt med dom.
Men nya gäster skulle anlända så
det var kanske lika bra att hålla sig kvar hemma.
Men det kommer en annan dag.
Nu ska jag ta mig en smörgås.
Sätta mig gott tillrätta i gostolen
och se ut över sjön en stund.
Kanske kommer det ett litet rådjur
gående i den gröna åkern....