Slaget vid.....

Slaget vid Lutzen var det inte.
Inte heller Waterloo.
Tror inte det var vid Brömsebro heller...
Tror det var vid Nuguren.

Det började en stilla eftermiddag.....
Solen sken och fåglarna kvittrade.
Plötsligt hör jag någon som ropar
utanför verandan,
Har du kaffe Synne....
Det var Generalen i det här slaget.
En annan som varit med i Lottakåren
ställer ju självklart upp med förplägnad.
Kaffet var snart klart ihop med lite hembakt bröd.
Sen startade slaget....

Först såg man bara en liten rökslinga som
steg mot den klarblå, ja nästan då, himlen
Så blev rökskyn bredare.
Man såg flammor som knittrade i den torra
vegetationen där ute i det vilda.

Såg dök det upp en figur längre ner på slagfältet.
Han lämnade tydliga spår efter sig.
Det såg ut som han hade eldkastare med sig.
Har hört att det är vanligt på slagfält.
Men här var det mer en räfsa med lite halm på som brann.

Här har fienden redan fått ge tappt
Den ligger som en svartbränd matta på backen.
Allt medans elden rasar vidare.....

Allt mer av den envisa fienden fick ge sig.
När slaget väl var igång fanns det ingen återvändo.

En av deltagarna i slaget hade visat vart det skulle föregå.
John Deere och harven var en viktig deltagare i det här slaget.
Det var spår efter järnhästen runt hela slagfältet.

Röken och värmen från slagfältet steg uppåt.
Det är alltså inte krigsfotografen som tagit sig en för mycket
som man skulle kunna tro.
John Deere med harven kämpade tappert i röken.

Han med elden gick över hela slagfältet.
Där han gått fram blossade det upp små brasor.
Och jag som var så ledsen för att vi inte hade någon
brasa på Valborg.

Så dök det upp ännu en deltagare i kriget mot den sega fienden.
Han lämnade eldspår efter sig han med.

Röksignaler var redan förlegade.
Nu går det signaler i trådar.
Men nu var till och med trådarna inhöljda i rök.
Kanske man skulle provat röksignal ialla fall....
Men det var ju inga indianer med i det här slaget
så det hade nog inte fungerat med röksignaler ialla fall.
Slaget rasade vidare.

Så blossade elden upp.
Det small och dånade när den förtärde
den sega fienden.
Den rasade framåt med en otrolig fart.
John Deere och harven kämpade på.

Den andre eldmannen hade lite problem på vissa platser.
Men fienden fick ge sig där med till slut.

Vintern rasat ut bland våra fjellar...
Det var nog lite fel.
Men elden rasade ut på slagfältet.
Nu fanns det absolut ingen återvändo för den sege fienden.

Den tappre John Deere med harven efter sig
körde mellan eldhärdar för att få lite bättre överblick
över hur slaget gick.

En av eldmännnen gick över den delen av slagmarken
som ännu stod orörd.
Men det skulle den inte länge till.
Fienden skulle besegras till sista strå.

Slaget går mot sitt slut.
Efter en knapp timme är det bara att konstatera
att den sega fienden har fått ge tappt mot två
eldmän och John Deere med harv.

Röken är på väg att skingras.
John Deere har tagit sin harv och är på
väg att lämna slagmarken.
Stora delar av fienden har gett sig.
Resten ger upp när plogen kommer och plöjer
upp den brända slagmarken.

Efter en halvtimme är det bara den svarta marken
som visar att det precis pågått ett slag här.
Men vilket slag.
Tre män och en traktor med harv.
Mot en åker med seg halm som inte ger
sig frivilligt när plogen kommer.
Vi andra stod och såg på.
Alla gårdens folk deltog i detta slaget.
Men vi höll oss på åskådarplats.
Kriget mot halmen fick de som visste hur
man gör föra.
Men krigsfotograf är ganska kul det med.
Efter en halvtimme som sagt såg det ut så här.

Så går det till när man svedjebränner en åker.
Trodde inte att det skulle gå så fort.
Men det gjorde det.
Nu ska det sås raps här.
Det kommer dofta gott och vara alldeles gult.
När vi kom in sen så luktade vi som om vi hade grillat korv.
Så det blev en dusj och rena kläder.
Detta var rapport från Slaget vid Nuguren.