Kameraproblem och blåbär.

Vilken dag!
Den började bra måste jag säga.
Min kamera, panasonicen ni vet....
Den är fortfarande på Spa behandling.
Men jag tyckte den skulle komma hem nu så jag ringde
Elkjöp för att fråga vart den var.
Ingen svarade på den telefonen!
Ringde kundservice.
Där var det tyck och tryck.
Innan jag äntligen kom fram så hade jag upparbetat
en fruktansvärd frustration.
Och värre blev det....
Den trevlige mannen på kundtjänst sa
att jag skulle ringa till Info care som har hand om reparationerna.
Han gav mig välvilligt telefon numret dit.
Jag ringde...
" vi beklager at du må vente, men vi tar dit samtal så fort vi kan....
Trycker du 1 så ringer vi upp och du behåller din plats i kön!"
Helt ok det, men vad var min plats i kön och när ringer de upp.
Jag beslöt mig för att vänta.
Och vänta det fick jag.....
Med Aha och Madonna joddlande i örat......
Lägg på sa maken när det gått 56 minuter, inte fanken heller sa jag.
efter 58 minuter och 46 sekunder svarar en pigg stämma i telefon.
"Välkommen till Infocare"
När jag sa hur länge jag väntat blev det tyst.
Jag sa att just nu finns det ett ord jag spyr av och det är "beklager".
Jag ska inte säga det sa hon.
Nåväl, efter mycket letande på olika nummer så fann
vi äntligen min kamera.
Men hon kunde inte svara mig på om nått var gjort med den.
Hon skulle kolla upp det och återkomma.
Ännu har hon inte ringt.
Så ringde jag Elkjöp igen.
Det var en mycket trevlig dam som svarade nu.
Nu var jag ARG!
När jag berättat det jag fått reda på så förstog
hon att jag var ilsken.
Hon skulle meddela butiken att de skulle ringa mig snarast
så vi fick ordna upp i oredan.
Här kan man nämligen INTE ringa direkt till butiken.
Utan allt går genom kundservice....
Ett jädra påfunn spör du mig....
De skulle ringa på mobilen.
Den bar jag med mig överallt.
Ingen ringde.....
När jag kom hem vid 19 tiden så ringer dom.
Då undrade de vad jag ville.
Jag krävde en ny kamera faktiskt.
Han skulle återkomma på måndag.
Fortsättning följer.....

Så här ser makens bil ut.
Den han bygde häromdagen.
En röd Ferrari....
Jag kan bara känna hallonsmak i munnen
när jag ser den....
Ska fota resten av samlingen med...

I morse var det dimma ute.
Klart som korvspad, det är ju augusti hehe...
Men det är på nått sett vackert ändå.
Båten ligger där i sin ensamhet och dimman
smyger sig fram på lätta fötter.

På telefonlinjen satt det två skogsduvor
och funderade.
Jag sa åt dom att passa sig, för snart
var det jakt på dom.
Undrar om de tror de är säkra där i dimman....

Dimman rullade in över åkern och snart såg man
inte sjön egentligen.
Jag fick en märklig höstkänsla inombords.

Maken jobbar sent idag, så jag beslöt mig för att
ta en sväng ut i blåbärsskogen.
På väg dit så passerade vi potatisåkern
där potatisen börjat blomma....
Det är en vacker blomma faktiskt.

Men den är giftig.
Så inte ät den.
Ahlströmmer som tog in potatisen till Sverige
glömde att berätta det då.
Så folk käkade blommor och dog som flugor....
Men nu vet man bättre.
Här är det en vit blomma.
På åkern bredvid är den lila...

Väl uppe i skogen var det knäpptyst.
Nästan.
Myggen surrade och bet.
Bromsar bet.
En och annan geting surrade längst med backen...
Plötsligt brakar det till bakom oss....
Erri var på helspänn och stog spänd som en fjäder.
Tyvärr så låg kameran i fickan.
Har jag rört mig då så hade den försvunnit fortare än fort.
Det var en hjort.....
En brun vacker smäcker hjortget. Säger man get och bock om hjort?
Här sitter Erri och kikar bort åt det
håll hon försvann....
Härlig upplevelse.....

I blåbärsskogen var det skönt och svalt.
Jag hade med mig kaffetermos och ett par mackor.
Kaffe ville inte Erri ha, men vi delade på
mackorna och så åt hon blåbär.
Bäst jag står på huvudet och plockar hör jag hur
Erri börjar morra och småskälla.
Plötsligt står det en karl där.
En man i jeans, t-shirt och hatt.
Ingen ryggsäck eller väska.
Så frågar han mig på bruten engelska om
"jag vet hur man går för att komma till stan"!
När jag sa att det är två mil dit så vände han på
klacken och gick....
Gissa att jag var glad att Erri var med mig.
Min bästaste vakthund.
Han vågade inte komma nära, stog på koppelavstånd från Erri.
Jag blev lite skakis efter den händelsen....

Efter ett par timmar såg jag ut så här
på händerna.
Blå och vacker.
Jag plockade och Erri åt.
Till slut la hon sig ner och vaktade min ryggsäck.
Men efter en stund så packade vi ihop och drog oss hemmåt.
Mätta på bär, kaffe, mackor och andra upplevelser
vi haft under timmarna i skogen.

Så här mycket bär fick jag ialla fall ihop till slut.
Ca 1,5 kg.
Gick upp till grannen med en liten påse.
Så nu gör hon paj.
Det är gott.
Själv ska jag rensa dom och stoppa dom i frysen.
Så ska jag baka bröd tills gubben kommer hem.
Annars har vi inget till frukost....

Det var dagens göromål.
Nu ligger Erri på verandan och passar på mig.
Hon började skälla nu igen. Vet inte varför.
När hon är hos oss inne så reagerar hon på minsta ljud
utifrån och börjar småboffa.
Så här kommer ingen objuden in när Erri är här.
Skönt det.
Vad har ni gjort idag?