Huller om buller....

Idag vet jag inte vad som fattas blogger.

Men jag kan ínte se mina bilder, bara en massa text.
Kan inte få ändra skriftstörrelse eller färg.
Inte välja vart jag vill skriva heller....
Någon mer med samma tröbbel?

Så idag blir det huller om buller.....

Efter att ha hämtat posten en morgon så stannade jag bara och drog efter andan.
Kom plötsligt på mig själv med att sucka och säga så "gu så vackert" hmmm.
Men det är just det, det är. Vackert. De ståtliga björkarna, huset, den stora ladan och sist men inte minst sjön.....
Kan inte sluta njuta.....



En morgon när jag vaknade och såg ut genom fönstret så var det dimma.
Jag smet ut i pyjamas och tofflor. Tycker nog det är vackert med dimma ialla fall.



Solen var på väg upp, men kom liksom inte igenom molnen och dimman så det blev ett mycket mystiskt ljus tycker jag.



Kikade ner över åkern och såg nästan bort till grannen.



Dimman böljade sig fram över landskapet och jag fick en förnimmelse av höst.....



Granntjejen har planterat fyra solrosor vid sin lekstuga. En dag var de plötsligt så
här höga.....
Tjocka, lite stickiga stjälkar. Nästan som trädstammar var dom.
Vilken kraft det är i dessa blommor.
Så glad man blir av den gula färgen.



Jag tog med mig jýcken på en skogspromendad i fredags. Vi skulle se om det fanns någon svamp.
Vi fann en del kantareller. Mest blåbär.
Trodde det skulle vara vått i skogen efter allt regnande, men det var väldigt torrt måste jag säga. Vi fick en skön skogstur ialla fall.



Passerar huset där ett vännepar av oss bor. Deras stabbur ligger så fint. Med björkar i grönska och åkern med den mogna säden i bakgrunden.
Vem sa att man inte kan se det vackra i allt.....
Jag tycker det är vackert.




På vägen såg jag att någon hade ritat med kritor. Jag vet nog vem det är, det är grannen.
Det var så härligt att se de som de ritat. Det var blommor, människor, solar och traktorer. Undrar om det inte fanns en tröska med där ochså hehe.....
Då plötsligt kom jag på mig med att längta till våren....
När ska man bestämma sig egentligen....



En morgon jag stog vid köksfönstret och kikade ut medans tet blev klart så
såg jag att det blänkte så vackert.
Morgondaggen låg som ett täcke över gräsmattan.
Vissna maskrosstjälkar stack upp som antenner ur täcket, som för att suga i sig lite sol och värme.




När jag kom ner för trappan tidigt på morgonen den dagen så var det ett rosa sken över himmlen.
Solen gjorde sig klar för en ny dag på jobbet.
Såg att rodnaden försvann bakom ladan. Synd man inte varit snabbare så kunde man kanske fått det på video.




Kikade åt andra hållet och där högt uppe hängde månen.
Jag undrade om han inte borde gått och lagt sig för länge sen.
Nej sa månen, då hade du inte fått tagit den här bilden på mig.
En liten stund senare var han borta!



Den morgonen det var så dimmigt ute så kikade jag mig runt en del.
Såg ut över grannens åker och bort mot hans låvebru. (Uppkörsel till ladan)
Såg hur solen lekte i den mogna säden medans dimman lekte tittut under bron.
Det var så stilla ute, inte en fågel som kvittra en gång.
Bara jag och kameran.....




Så är höstonna/höstskörden i full gång.
Här ute står den nya tröskan. Den fick prova sig på rapsen.
Så nu är det på nått sätt definitivt höst.
Igår började han tröska nedanför vårt hus.....
Men det kommer nog många fina dagar än, innan höstkylan definitivt lägger sig.
Man får inte ge upp....




En ensam solsikke växer nedanför ladan. Den hade lagt sig ner så den fick stöd av en pinne. Därav den konstiga böjen på nacken.
Där stog jag när getingen stack mig.
Inte solrosens fel alls. Men jag stog där och fotade sjön och solrosen....
Undrar vad det var getingen inte gillade med det.




Ja, det var det hele.....
Funderar på varför blogger är så konstig idag. Kanske den har har höstfeber.
Nu ska jag göra mig i ordning.
Ska till Kongsvinger om ett tag.
Får en härlig promenad till bussen.
Kameran ska med.
Så nu säger jag på återseende.
Tjingeling.