^^En himmla massa promenader ^^

Nu är man lämnad åt sig själv.
Nej inte ensam så, men nu är det slut på överviktskliniken.
På nått sätt känns det bra, samtidigt som det gör mig så förbannad.
Förbannad på sättet som vi blev behandlande.
Men nu är det historia.
Jag fortsätter själv.....

Så igår kväll bestämde jag mig för att ta med Erri och gå och möta maken.
Han slutade jobba klockan 20.
Vi tog med kameran när vi gick. Hon är en toppenturkamrat. Älskar att gå i koppel. Drar inte, men blir otålig när hon som håller i snöret (jag) ska stanna hela tiden och ta bilder. Då piper hon.
Vi hann att gå ganska långt.

Jag stannade till hos grannen för att prata med hästarna i hagen lite.
Men de ville bara ha godis och ägarn har satt upp skylt att man INTE får mata dom. Inte ens med en näve grönt gräs.....
Han har den här utsikten över sjön...

Lite längre bort så var det dax för nästa stopp igen.
Långt där borta bakom de blånande bergen ligger det ett land som heter Sverige.
Men för att komma dit så måste man köra bil minst en timme.....
Tänk om man hade vingar.....


Grannens åker ligger så vackert ner mot sjön. Jag får en känsla av att vara på fjället när jag står här.



Vägen är rak och vi travade på ganska bra.
Bakom de granarna bor det en hundkille som är lite skum.
Han sprang efter styvsonen när han cycklade där en gång.
Hyresvärdens sambo var ute med barnvagn och Erri och då anföll han Erri. Tack och lov var hon lös så hon kunde försvara sig.

Därborta där vägen tar slut, så stog det en vacker knippe blåklockor och visade upp sig.
Jag funderade på om man skulle ta med en spade och gräva opp dom för att plantera dom i trädgården. Men jag kom på att de var vackrare där de stog så flera fick se dom. Det var vindstilla och det regnade lite, men jag kunde nästan höra klangen från små bjällror när jag fortsatte förbi.

Vi tog en avstickare ner på skogsvägen för att se hur det såg ut efter allt vatten som stog högt här för några veckor sen.
Men det såg ut som det brukar.
Visst är man lyckligt lottad som har all den här naturen runt sig......


Grusvägen låg tom och fåglarna sjöng. Plötsligt hördes det ett knatter bakom oss, det var grannen som kom på sin moppe.
Så ser jag nått som kommer i full fart på en cyckel mot oss. En tävlingscycklist på träningstur....
Bakom mig är det en uppförsbacke. Jag vände mig om för att se vart han var. Han var borta!!
Undrar hur fort han cycklar egentligen.....


Solen bröt igenom och jag passade på att ta en bild på några stolta furor som växer vid vägen. Älskar höga maffiga träd.


Vi gjorde en avstickare till. Gick in i skogen på en liten skosgstig.
Den är smal och går precis vid kanten ner mot bäcken, eller ån kanske man ska säga. Skasenån.

Den skymtade mellan trädstammarna, men man fick se vart man gick så man inte ramlade nerför slänten ner i ån....

Så ser man näckrosorna. Men det var inga blommor på dom. Bara blad.
Har dom redan blommat kanske.
Lite besviken blev jag allt.
Men det är så vackert där ialla fall, så det var inte helt bortkastat att gå dit.


Den som påstår att grönt och blått inte passar ihop, kan inte njuta av den vackra blåa färgen i ån och de gröna bladen på alla träd runt om i naturen.
Jag tycker de färgerna passar ypperligt ihop.
Se bara här.....

Så såg jag mera näckrosor, men inga blommor där heller....
Är jag kanske för sent ute? Hoppas inte det.
Jag får gå dit flera gånger och se efter.

Så var vi ute på vägen igen och det var tur.
För maken kom där med bilen.
Men innan vi hoppade in i bilen så fann jag den här vackra skapelsen. Ingen aning om vad den heter, men den tilltalade mig på nått vis....

Väl hemma igen så var vi ganska slöa. Erri la sig direkt på min hopvikta rena köksmatta. Den hade jag tänkt lägga ut på köksgolvet, men vet inte om jag får det nu hehe....


Så kom dagen D.
Idag kommer det folk på besök.
Men det spelar ingen roll.
Ut på tur och aldrig sur....
Jag tog med mig Erri på promenad.
Det regnade och var ganska surt, men det var samtidigt skönt att gå.

Någon som vet vad det där är?
Det finns i min vardag här på gården.....

Men vår hyresvärd har slutat med det. För mycket jobb.
Ja, det är potatiskasser....
Det står fullt av dem på potaislagret. Vi har en kille som hyr där nu. Har visat bilder på det för ett tag sen.
Kan säga att potisen har kommit upp lite nu.

Här växer det lupiner, många lupiner....
Mest blå...
De har gömt en hög med virke som ligger vid vägkanten.
Men jag tycker det var ett vackert motiv.


Vi mötte en stor gul timmerbil på vägen. De har tagit ner så mycket skog överallt så man känner nästan inte igen sig. Här var det fram tills för några månader sen en hel "skog" av träd. Men de är borta nu. Kanske blev det vackert, för nu ser man mera av den fina naturen.

Här var det oxå träd för en stund sen.
Men nu är det ljust och öppet här i korsningen.


Här vid skylten vände vi och gick hem. När vi stog hemma på gården igen hade vi gått nästan 5 km. I regn och blåst. Men det spelar ingen roll, skönt var det ialla fall.
Nu är man hemma igen och ska fixa så gästerna kan komma ikväll.
Det ska bli så kul.
Det kommer rapport under helgen.

Så måste en stolt styvmor få visa bilder på styvsonens tatuering.
Han fick den i present när han tog studenten nu.
Det är väl ett bra minne..

Syster Fjåset har ritat figuren som är Yin och Yang.
Visst är den fin.

Jag och pappa är stolt över dig R.
Kram på dig.

Ja det var allt för idag.
Nu väntar det en lång kväll innan min " bror " Peter med familj kommer, innan Annette som jag känt över ett år nu, men aldrig mött, kommer.
Jag är så glad över att vi äntligen ska få träffas.
Så nu säger jag adjöken för idag.
Kram och ha en fin torsdag.

Uppdaterad klockan 19.10.
Gäster på väg.
Körde vilse i Örebro.
Jag säger då det hehe....