Asfaltsläggare och gröna björnar.

Här bor vi.
På den här fina gården bor vi. Har så gjort i snart tre år.
Vi bor i det lilla vita huset vid det lilla röda stabburet/visthusboden.
Där sitter jag på min veranda och ser ut över sjön.
Det vita huset bakom vårt är en granngård. Den stora ladan hör till gården, liksom det stora vita huset.
Vi kan inte bo bättre.

Ser över på andra sidan. Där går det en väg med. Just idag och i just den bilen sitter maken. Han ska börja köra åt posten. Idag var han med för att hjälpa till med möbler. Han startar på måndag.

Jag skulle ut och ta en promenad med jycken tänkte jag mig. En hund i koppel, en kamera runt halsen och en annan i tröjfickan. Så en på mobilen. Då vore det väl själva attan om man inte skulle få bilder med sig hem.
Jag gick vår väg bort ca 3 km. Där smet jag in i skogen, som går mellan vägen och ån.
Det regnade lätt så det var ganska skönt att röra på sig lite grann.


När man kom en bit in så var det skönt att gå. Gillar inte att trava runt på vägar. Bättre att gå i skogen. Ån ringlar och krumbuktar sig runt skogsmark och åkermark. Den gick ganska högt upp när vi hade flom/översvämning. Man ser tydliga spår efter det.

Plötsligt snubblar jag över en gran. Eller det som en gång var en gran. Den hade ialla fall väldigt mycket kottar på sig när den föll. Egentligen skulle man samla in de kottarna och sprida ut dom där det är kalhygge så kanske några frön slår rot och växer upp till lika ståtliga granar som den var som de växte på.

Jag fortsätter min vandring. Kommer fram till en brant kant. Kikar ner och ser solen spegla sig i vattnet. Regndropparna pluppar ner på vattenytan. Det doftar så gott i skogen när det regnar tycker jag.


Erri blir väldigt ivrig helt plötsligt. Hon snusar på stigen och är spänd som en fiolsträng. När jag tittar åt sidan förstår jag varför. Vi är inte ensamma här....
Bosse Bäver bor här. Vet inte om vi störde honom i sitt arbete, men man ser att han varit här.

Vi fortsätter att ta oss fram genom jungel en stund till. Plötsligt ser man en stig som leder in mellan dessa träd. Vi gick en bit men måste ge upp. Jag hade ingen yxa med mig så vi kom inte längre. Undrar vad som gjort att träden dött.
Brist på vatten? Knappast....
Hellre tvärt om. För mycket vatten.

Molnen på himmlen hopade sig. De välde fram över bergskammen och bildade ett vackert mönster på himmlen. Ena stunden var den blå med vita moln på. Så inom loppet av några minuter var den vit-frå-svart av regn moln.


Blev lite full i skratt när jag plötsligt blir omkörd av en lastbil med släp på vår väg. Det var nämligen en bil från Kongsvinger Asfalt.
Det är väl inget att skratta åt säger ni. Jo det är det faktiskt. Inte åt dom, men att de kom idag.
Igår läste jag nämligen i vårt lokala blad att vår väg skulle få asfalt under sommarn.
Jag sa till maken att det tror jag inte förren jag ser det.....
Idag såg jag det.
Kunde ju inte stanna rakt framför honom för att ta kort, så jag gick en bit till. Vände mig och låtsades ta bild på molnen hehe.....
Måste ju ha bildbevis.
Han stog där ganska länge.

Nästan precis innan jag kom upp till våra brevlådor så körde en hel karavan förbi mig. Asfaltsläggarna.....
De stannade vid våra soptunnor och började köra av den stora maskinen som de använder för att lägga asfalt.
Plötsligt så hör jag någon som ropar Synne. Kikar upp och där kommer vänninan Grete på cyckel.....
Jag höll på att svimma hehe....
Det hör inte till vanligheterna att hon cyklar. Men nu ska jag fixa min cyckel, så ska vi cyckla tillsammans.


Såg den här blåa blomman inne i skogen vid stigen. Har inte en aning om vad det är för blomma. Någon som vet?
Jag tycker ialla fall att den är väldigt söt. Kan det vara för att jag älskar blått?

Jag älskar ju som sagt tulpaner. Har en lila som jag tycker är så fin.
Den är ganska fyllig med många kronblad.
Så här såg den ut. Just precis, SÅG ut.

Såg att det kommit ett blad under själva blomman. Tror det skulle varit en hel blomma. Men någonstans gick det fel, så det kom bara ett blad.
Skulle visa grannen hela härligheten och vad gör jag....
Jag kommer bara så vidt bort i blomman, men tillräckligt för att jag ska slå den av stjälken......
Gissa att jag blev paff....
Granntjejen var snabbt framme och sa hon skulle lägga den i ett glas med vatten. För den var så fin hehe...
Men på nått sätt tycker jag att stjälken med den ensamma rosa/lila bladet är lika vackert.

Så vill jag bara säga hej då för idag, med en sprittande, hoppande sång.
Håll till godo.
Hoppilopp på er.