En utjulad gran

Nu är glada julen slut,slut.
Julegrana kastas ut, ut.......

Såg idag grannens färdigjulade gran. Tyckte lite synd om den. Varför? Jo tänk så här.
Du är en gran i din bästa ålder. Bor i skogen med de andra granarna. Ni växer och frodas, sommar som vinter. Sträcker era grenar mot solen och bara har det bra.Så som bara granar kan ha det. De berättar sagor för varandra om människor som kommer och hämtar en gran då och då. Får höra historier om hur vackert det är inne i människors hus till jul. En av granarna har sån lust att komma dit och se.
En dag blir det hans tur. En människa kommer med en såg. Sätter den mot stammen och sågar. Visst lite ont gör det väl, men ska man bli fin får man lida pin.
Så bärs granen hem. Stoltare gran finns nog inte. Tänk att det blev just han som var den utvalda......
Inne i det varma huset får han en trång fot på sig. Tål det med. Så kommer människorna med ljus, glitter, kulor i alla möjliga färger, ja allt glittrigt julpynt du kan tänka dig.
Granen är stolt som en tupp. I toppen får han en röd spira.
Han myser där han står. Tänk att få bli så beundrad.
Så kommer alla klapparna på plats under granen. Det är så fint tänker han. Jag är mittpunkten.Äntligen!
Alla som kommer julafton beundrar den vackra ståtliga granen.
Efter en dag börjar den känna sig lite hängig. Han vill ha vatten. Mycket vatten. De få droppar som är i julgransfoten är snart slut. Men det kommer inget vatten.Hans rotsystem är ju avkapat.
Han börjar hänga med grenarna, barren börjar rasa av. Mår inte alls bra. Plötsligt hör han hur människan säger att "nej ucsh vad den ser ut, inte ett barr kvar, nu ska den ut!"
De kommer och plockar av honom ljus, glitter och kulorna. Så ryker spiran.
Dörren öppnas och ut åker den men ett brak!

Plötsligt ligger den en gång så stolta vackra granen på gräsmattan. Ensam. Ingen som är där och säger den är vacker.
Han ser sina grankompisar som står och susar borta i åkerkanten och tänker tillbaka på det härliga liv han levde innan sågen sattes mot hans stam.
Men nu är det försent.
Varför var han så fåfäng, varför var han så ivrig att få visa att han minsan var den vackraste av dom alla?
Allt bara för några korta veckor.....

Nu ser jag fram emot sommaren.
Längtar till att gå skogsturer upp hit till den lilla tjärnen. Här var vi många gånger i sommras. Tog med barn, hund, fikakorg, kamera och gott humör. Så var vi ute i ett par timmar. Inga barn klagade över att det var långt att gå.
Det här var en tur som jag aldrig glömmer.

Sommaren kommer snart.
Kram Synne :)