Innan det blev vinter...

Innan det blev vinter.

ja så där med snö och is.

Då var det mycket regn och dis.

Men det var ändå vackert.

Ja på något vis.

På väg från Kongsvinger och hem,

inte en bil så långt ögat såg...

Så såg man ljus långt där borta.
Det var visst flera än vi som var ute på tur.

Plötsligt for det förbi något, tyckte det

såg ut som ett tåg i en tunnel...
Men det var bara ensilageorm....

Här får man hålla ögonen öppna...

Står att det kan komma hästar där.
Men jag har aldrig sett några där...

Så kom fram på den långa rakan...

Här ligger verksamheten nere för stunden.

De håller med färdig gräsmatta på rulle...
Är väl inte så stor marknad för det just nu 

tänker jag mig...
Ett par ljus dök upp där borta i diset...

Så kom till bron vi ska över. Det är

Brandval bru.
Den här går jag INTE över kan jag säga..
Det är en hängbro.
Räcket är märkligt och det finns ingen trottoar att gå på.

De har helt enkelt ritat ett vitt sträck på bron, innanfär där 

ska vi alltså gå....
Jag har försökt att gå över.

Kom nästan halvvägs...

Då fick jag möte med två stora fullastade betongbilar...

Bron gungade så kraftigt att jag hade tre alternativ...
Att ramla ner i Glomma!
Då hade jag drunknat!
Att ramla ut i vägbanan!

Då hade jag blivit påkörd...
Eller att vända om fort som katten

och skynda tillbaka.

Jag valde alternativ 3.

Trafikljusen är till för att styra biltrafiken. 

Det går nämligen inte att mötas två bilar på bron!

Så här styr ljusen vem som får åka först.

Här ser man "gångbanan"!

Räcket är inte heller det bästa...

för det är inte så tätt mellan slanorna.

Jag som vuxen, drar mig för att gå över här...
Bakom oss ligger Brandval skola.
De barn som inte har skolskjuts går över här.

Vet att många faktiskt är livrädda för att gå över. Men de har inget val.

Går heller inte att bredda bron, då det som

sagt är en hängbro.
Men står man och tittar på den, så är den faktiskt vacker.

Över bron, under riksvägen, under järnvägen så

kom vi snart fram hit.
När man är här är det inte långt kvar hem.
Den nya asfalten glimmar så fint, 

och de vita sträcken vi fått är

som lysrör på kvällen när det är mörkt.
Men går aldrig utan reflex eller ficklampa.
Det tycker jag ingen ska göra!
Fort gjort att bli påkörd!

Klädnyporna har inte varit mycket använda under den

sommar som gått. 

Men de hänger på torkvindans lina och utgör ett blickfång  

när det regnat. En enda blå klädnypa hänger på linan.

Den drar åt sig blicken direkt när man ser bilden tycker jag!
 Hoppas på att de blir mer använda

nästa sommar nä den kommer.

Har ju hundar och en katt på gården.

Men vi har en björn med.
Det visste ni inte tänker jag.
Men här är han...

Han ville ut och åka rattkälke innan han

gick i ide. Vilket inte var det enklaste då

snön inte kommit ännu....

Men vår björn hittade annat roa sig med.
Han tog sig en tur ut i ljungen.
Men det var lite jobbigt, han har ju så korta ben....

Han flyttade sig raskt upp i en ädelgran som står

här, men det var inget skönt ställe att

sitta och vila sig..
Var visst något om han tyckte det stack...

Stenmuren in till källaren var skön. 

Där kunde han luta sig mot det sista

av det gröna gräset.

Så var han tvungen att se till så fåglarna hade

mat... raskt var han uppe i fågelmatarn och

inspekterade den...

Efter en inspektion så

satta han sig gott tillrätta och vilade en tag.

Det varade inte så länge dock...

Plötsligt kom det en stor hand och

lyfte ner honom till en huggkubbe!

Han skulle se på utsikten sa någon...
Gick inte så bra.

Björnar är normalt ganska stora tunga djur då, men

den här lilla släktingen är lätt.
Så när det kom en vindkula så föll han ner...
Så handen fick ta tag i mössan på honom för att han

skulle sitta kvar där en stund.

Till slut så var han så sliten så han satte sig i skottkärran och

dirigerade hon som körde....
Ett ord bara...
HEM!

Hon som körde den där skottkärran

var ute och krattade de sista löven.
Som synes hade hon god hjälp av den lille

busen, Det vita trollet, Oskar.
Om han hjälpte till är väl osagt...
Men roligt hade han.

Fågelmatarn funkar kanonbra.
Har fullt med besök varje dag.
Här så har till och med nötskrikan hittat

fram till godsakerna. Så kul att

se att de finner fram hit.
Nu är det ju dessutom snö på

backen så de har det inte för lätt nu.

Så glöm inte mata de små flygande vännerna.

Det är lite jobb. De stökar ner osv...
Men tänk på vad du får tillbaka...

Vacker sång på våren.

Massor av insektsfångare, mygg, flugor, knott osv..

Så mata på!
De behöver vår hjälp för att överleva vintern!

Blåmesen vet att det finns mat i behållarna på

fågelmatarn...
Men det spelar ingen roll!
Varje dag, gång på gång kommer han/hon...

Sätter sig på spröjsen och kikar in.
Inte rädda, utan mera nyfikna.
Så pickar de på rutan, eller på väggen....

Någon som kan förklara det här beteendet?

Jodå en bild från min vackra utsikt måste med.

Idag är det lite mera vitt på backen. Men inte mycket...

Ok då, blev två bilder...
Den här med lite mera snö och framför allt lite 

soljus, en mörk himmel gör sitt till...

Jag får inte nog av den här utsikten...

Ett öga syntes på himlen en dag.
Vet inte vad det försökte säga.

Men jag var tvungen att fota det.
Kanske var det Kong Vinter som såg ner

på oss med ena ögat för

att säga att nu ni, snart kommer jag...
Vackert var det i alla fall.

Har fått på mig  ganska mycket kläder.

Extra strumpor, 

långärmad tröja och så vidare...

Nej jag ska inte ut...
Ska ut i köket och fixa frukost...
Men det är en kylig morgon.

Vår värmepanna gick sönder i lördagskväll...
21 minus ute gjorde då att värmen försvann

ganska fort inne..
Blev ingen morgondusj idag.
Tyckte det var i kyligaste laget med 6,7 grader i 

badrummet. Men jag har stor tro på

att värmen kommer under dagen.
Ha nu en flott dag, en spännande vecka...

Stressa inte ihjäl med alla julförberedelse och måsten.
Och för jisse namn, använväd reflex och pannlampa

när ni ger er ut på mörka kvällar.
Vi vuxna är egentligen ganska korkade!
Vi klär på barnen, hunden, hästen, barnvagnen och jag vet

inte allt, fullt med reflexer...
Men vi struntar i oss själva!
Tror vi verkligen att vi syns bättre än allt det här med reflex?
Ja inte vet jag! Så hör ni...
ANVÄND REFLEX för hundra gubbar!

Kram från en frusen...

Sista dagen i November....

Då är den näst sista månaden 2012 slut...

Tycker det har gått så fort!
Fick en kruka med massor av fina liljor av maken

för några månader sen.
De doftade helt underbart.
Nu har dem däremot blommat över..
Nergrävda i backen hoppas jag de kommer

upp nästa sommar.

UNDAN!
Här kommer jag!
Vem jag är?
Jag är Oskar!

En liten Cotton de tuléar, närmare bestämt.

Har bott här på gården nu i ca 5 veckor.

Mats Hund är rädd för mig, så stor är jag alltså...
Men Erri Hund vill jag gärna leka med, och mysa med.

Men det är inte alltid hon vill då...

Men det är full fart på mig när jag är ute...
Så ser ni något vitt, lurvigt och som 

kommer med korta ben, då är det alltså jag.
Oskar var namnet!

Blev ju färdig med den här julkalendern som

jag skulle ge bort.
Nu har den kommit fram så då kan jag visa den....
Tycker det är jätteroligt att brodera sånt här.

Och julen ja....

Den närmar sig.
Grannen och jag var ute och hämtade varsin utegran.
Så nu står den och lyser så fint där ute.
Det var grannkillen som tog bilden...

Dagens bild från Nuguren.

Solen lyser genom de tjocka molnen.

Den kom inte helt igenom.
Men vackert var det.

Nu är det dags att krypa i säng.

Dagen har varit lång.
Vi har haft en kall dag, ner till 7 minus och en 

infernaliskt blåst. Men nu

på kvällen har det stillnat av lite.
Så jag säger godnatt till er alla 

där ute nu, och ha en helt

fabelaktigt helg.

...Kram...

Det var en gång.....

 Ja så vill jag nästan säga när jag ser min bild här.
En kall, krispig morgon, solen som var på

väg upp över sjön. Det

riktigt brann på himlen.
Men det blev inte mera än så...
Gråskyarna tog överhand ganska snart...

Ps, klicka på bilderna så blir de större...

När vi for in till stan, så kom regnet...
Vid Sundehjörnet med soluret 

plaskade det ganska bra.

Solur då föresten...
Ser ju inte solen!

Nu är det en ren fröjd att åka på

våran väg. Ny asfalt, inga hål och

vi har till och med fått vita streck ut mot kanten!

Reflexpinnarna har kommit upp så nu

är vi klara för höstkvällar mörka som

80 % chocklad. 

Så blev det vitt ute igen.
Han väderguden, är väldigt ombytlig.
Eller är de två som inte kan bestämma sig?
Googlade faktiskt på vädergud.

Hittade Zeus och en till som hette Adad! 

Adad var en gud i det gamla mesopotamien.

Han ansågs ha makten över vädret.
Kallas för Adad på akkadiska, och Ishkur på sumeriska.

Adad var framför allt förknippad med dåligt väder, kallas 

även för stormgud snarare än vädergud....
Se där ja...
Då vet vi vem som är orsak till vårt dåliga väder....

Då är det tur man kan gotta sig hemma, 

med gott fika.
Kaffe och pepparkaka.

Samt en knallgod ost på tub.

Ädelost med päron!

Kan rekomenderas starkt.
Vet att många tror man är galen när man 

har ost på pepparkaka.
Är inte så vanligt här i nabolandet.
Men prova!
Ni blir inte besvikna!

Så var Adad, eller om det nu var Zeus i

farten igen.
Dagen började med sol...

Som övergick i dis och dimma.

Frosten  låg på backen, ja på allt faktiskt!
Den här bilden är tagen genom frontrutan på bilen.
Blå himmel och sol...

Ju närmare vi kom slutmålet, desto

disigare och dimmigare blev det...
Solen försökte som synes, men klarade INTE

av att tränga igenom...

Det var till och med en tunn, tunn iskorpa 

på vattnet på den här lilla tjärnen.

Hemturen några timmar senare skedde

under en grå himmel.
Men frosten var kvar.
Lanskapet blir så vackert...

Här låg det traktorägg utan skal kvar ute.
Men de hade blivit vita av frosten de med.

Välkomstkommiten låg och väntade på oss.

Nu är jakten över för i år och hon har tråkigt igen.
När hon kommer för att hälsa ser hon

på en med en bedjande blick..
Så vi får försöka komma igång med våra

promenader nu. På allvar!

Man kan inte ha ett hjärta av sten när det

gäller henne...
Det är bara så..

Fågelmatarn har gjort succè!
Här är det full fart nu.
Till och med Hacke har hittat hit.
Ska införskaffa en stor bit med

skinkspeck att sätta upp åt dem.
Det brukar gå åt några kilo av det varje vinter.

Grannen var ute på sin dagliga tur.

Att höra hovklapper på asfalten nu, det

är bara så mysigt. 

Vi hade besök en dag...
Men han ville inte in...

Istället tog han fram en stege och klättrade

upp på taket och kollade skorsten.
Allt var under kontroll och det var bra.
De kommer en gång om året på inspektion.

Har några trofasta små vänner här med.
Blåmesarna.
De är inte rädda av sig kan jag säga.
De sätter sig på fönstren och knackar på rutan.
Flyger inte iväg när jag går förbi matarn ute.
Den här gynnaren flög rakt förbi mig och satte sig 

på en grankvist någon meter ifrån mig.
Är så härligt att se att de kommer och äter

av det jag hänger upp.
De behöver allt de kan få tag i nu när det börjar bli kallt.

Vi har haft några dagar med sol och fint väder här.
Se bara här... bildbevis.
Det var en fin dag.

Sitter och broderar på kvällarna.
Det är nu färdig och ska iväg i posten 

till mottagaren.

Det är så avkopplande.
Man sitter bara där och plötsligt har

det gått många timmar...

Grannbarnens snögubbe behövde inte många

timmar på sig, för att smälta bort!

Undrar om det kommer mera snö snart...

Äntligen fick jag hjälp av goda vännen Janna att

få till en panoramabild av mina tre bilder på

Nuguren.
Blev en så bra bild.
Ska försöka skriva ut den och göra en tavla.

Ska upp och stryka på kalendern jag sytt nu.

Så är den färdig för att sändas.

Sen blir det lite skidor på tvn en stund.

Måste njuta lite av dagen med.
Ha en fin lördag och kommande vecka nu.
Stressa inte fram till jul nu.
Den kommer oavsett!

Kram

Höstens och vinterns färger.

När  oktober övergår i november, 

så går höstfärgerna över till vinterfärger.
Gick en sväng inne i Kongsvinger för att

fånga höstens sista färg på bilder.
Mölleruinen gjorde sig med 

trädets vackra gula höstlöv i förgrunden.

Hittade en dikt som jag fastnade för.
Den säger det mesta om november.

****

Å, så var det ännu en gång november.

Än en gång kommer den isande vinden,

snön som är borta innan den lagt

sig till ro på marken.

....Regnet som piskar en i ansiktet och sedan 

lägger sig på asfalten och bildar blixthalka.

Än en gång undrar man lite vilsen och förvirrad:
Vart tog sommaren vägen?

Det är då man behöver ett litet vykort.

För vykort hör sommaren, värmen och glädjen till...

***

Just så kände jag när jag gick här, denna

varma, soliga dag i oktober....

Musselskalet ligger tomt på sandbottnen i Glomma...

Undrar om en fisk, eller en mås ätit

en herremåltid på mussla...

Fick lust att borra ner tårna i sanden...

Känna vattnet smeka mina trötta fötter, 

som förberdde sig för en tid i tjocka 

strumpor, raggsockar och stövlar.

Men det kalla vattnet avskräckte mig.
Får blunda och minnas hur det var i sommras....

Sista ringblomman lyste mot mig när jag kom hem.

Den var nyduschad och doftade gott...

Den sista tomaten ville göra något skoj innan

den blev plockad och uppäten, eller glömd

på plantan...
Flugan spatserade lugnt kvar på tomaten som hängde

i den vissnande plantan.
Undrar hur tomaten tänkte när den formade 

den lilla uppnäsan?

Själv tänkte jag nog på kaffe...

In och starta upp kaffemaskinen och

välja en god smak från hållaren...

Doften av kaffe, blandade sig med

doften av saffran.
November.... snart jul...

Saffran hör till!

Smaken var obeskrivlig....

En obeskrivlig kännsla hade jag när jag stod utanför den

här bussen på rådhustorget!

Tänk vilken tur man har som blir kallad vart

annat år till den här viktiga undersökningen.

Att känna sina bröst är bra, för då vet man 

kanske när något är fel!
Det är obehagligt den stund det tar på mammografin.

Det kläms och man känner sig otillpass!
Men glädjen att få gå från bussen efter

undersökningen och veta att man får svar 

på om man är frisk eller inte, att man får

behandling OM de hittar något på röntgenbilderna, 

uppväger obehaget!
Så mina kära medsystrar...
Blir ni kallade, så gå!
Undersök era bröst när ni duschar, och framför

allt, ta kontakt med eran läkare om ni

tror ni hittat något!
Ännu viktigare...
GE ER INTE, om läkaren säger att 

allt är bra!
Är du osäker, kräv en röntgen!

Någon dag efter min röntgen, fick vi

fint besök i vårt äppleträd.

En stor flock sidensvansar ville hälsa på oss.

Har aldrig sett dom här förut.
Klart man blev glad över besöket.
Äpplena tog fort slut kan jag säga.

Vi har en järnväg här.. 

Den går mellan Kongsvinger och Elverum.

Men det går inga persontåg här.

Mest timmertåg och så det här...

De är väl ute och undersöker rälsen.
Strax innan vi kom fram hit, såg vi 4 rådjur som stod

på spåret, och jag hoppas de hade

försvunnit innan det här dundrade fram.

Jag älskar dessa vackra morgnar här där jag bor.
Spelar ingen roll om det är sommar och en tidig

sommarmorgon eller en iskall vinterdag, 

med temperatur ner till 25-30 grader.
Jag tassar ut och tar några bilder.
Här spred solen och molnen lite silver

över Nuguren.
Frosten hade klätt naturen i en tunn, vit spets...

Det var naturens sätt att

tala om för oss att nu kommer snön.
Man kände det, det doftade snö...
Mycket riktigt...
Plötsligt dalde vita flingor ner över oss...
Den rosalila ljungen fick ett vitt skimmer över sig.

Idag när jag vaknade så snöade det 

ganska rejält...

Äppleträdet fick en 

fin vit filt över sina nakna grenar.
Undrar om trädgrenar fryser?
Det halvätna äpplet såg ut som

det hade fått en mössa på sig.
Sekunden efter bilden togs såg jag 

en talgoxe sätta sig där och hacka i det

frusna äpplet...

Min fina fågelrestaurang är på plats.

Nytt utseende, men det tror jag inte fåglarna 

bryr sig om.
Det är vår gode vän John Arne som

hjälpt oss med den här.
Hade några grankvistar som jag fäste på

den för att fåglarna ska få lite ly för vinden.
Måste nog hämta mera av det.
Hann bara in, och fram till köksfönstret

så såg jag att fågelrestaurangen var öppnad.

Ska ha upp två behållare till, men vi måste handla den

sista först. Så det får gå bra med en fröbehållare 

och en för jordnötter så länge.
Talgbollarna hänger på plats med.
Nu ska våra små bevingade inte behöva svälta i vinter.

Vinterns färger kan vara många.
Just idag och när jag tog den här bilden, så

var de grå, gråblå och vitt 

som gällde!
Men tänk en vinterdag, solen skiner, det är ren vit

snö på backen... Isen ligger på Nuguren..
Genast ser vi mera av vinterns alla färger.
Förstår ju att Kong Vinter är lite snål

med färgerna så här i början av vintern.
De ska ju räcka i många månader...

Kong Vinter bjöd ju på en silvermorgon häromdagen.
I förrgår bjöd han på en GULD morgon.
I dubbel bemärkelse...
Jag gick ut och bara stod där och njöt.
Har lite svårt att förstå

att vi människor medvetet kan 

förstöra vår vackra natur genom

att våldföra oss på vår planet 

på alla sätt som vi gör.
Jag ska i alla fall fortsätta att

ta vara på de här guld och silverstunderna.
Genom mina foton, det jag skriver, och i

mina tankar.
Kanske någon om 50-100 år hittar mina bilder

och tycker som jag...
What a wonderful world.

Klicka på meningen...

Vi måste vara rädd om den!

Ha en fabelaktigt fin kväll, 

njut av morgondagen.
Kram....