Tiden går.

Ja visst går tiden....
Var vid Gjölstafossen för nästan ett år sen.
Hösten hade kommit för att stanna.
Bron låg där.... 

Lite vatten i Glomma...
såg man ser ju hur grunt det är just här.

Träden hade börjat skifta i olika nyanser.
Mest gult... så där en 50 olika nyanser tror jag.

Här var det i våras en stor älv med

full fart och mycket strömmar...
Svårt att tro nu...

Jag funderade på hur de tog sig över förr....
Ja alltså för LÄNGE sedan.
När inga broar fanns....
Med båt ja, men alla hade nog inte båt.
På vintern låg ju isen så då var det nog inga

problem. Fick de ta sig över när det var lågt 

vattenstånd? Kom de över med livet i behåll?

Bakom det utstickande  grundet, 

där ligger det en fin sandstrand.
Där kan man bada.
Men det är kallt vatten i Glomma.
Det är ju smältvatten från fjällen som rinner förbi här!

Man kan sitta här och fundera.
Njuta en termos kaffe, höra på suset från träden.
Höra vattnet som forsar över stenarna i älven.

Bron ja... skulle inte rekomdera att gå över här...

Det är vackert...och snart är vi där igen...

Älskar dessa höstfärger.

När man står mellan två trädstammar

så ser man utsikten med andra glasögon, fniss.....

Fotade ju här en vinter. Minus 25 grader.
Snön låg djup. Det steg upp froströk

från vattnet... Nästan så jag längtar lite nu....

Näe bron får ligga där....
Jag går på vägen.

Samma plats fast  7 månader senare...
Grönt, mera vatten....

Bron är där....

Jo det är nog en av mina favoritplatser

längst med denna vackra älv.
GLOMMA.

Sommar ja, som oftast innebär besök.
Det här besöket var ett av de allra käraste besöken

vi haft i sommar.
Vi har inte setts på 8 år!
Så det var så roligt att han kom.
Han heter Harry och bor

i Sykkylen. Vi bodde där förut.
Vet inte vad maken och han står och pratar om här....

Självklart med mobilen i handen, hihi....

Jag fixade till en god drink åt oss som

vi njöt på verandan....
Men jag kommer inte ihåg vad som var i den....

Men god var den.
SKÅL!

Dagen efter skulle vi till Gardermoen.
Ja vi skulle inte ut och flaxa...
Men Harry skulle...
Mauritius väntade.....

Vi var ute i god tid. Jag passade på att fota

lite när vi gick runt där.

Var en del folk i rörelse.

Det var väskor med hjul, väskor utan hjul,

väskor som drogs bakom ryggen, väskor 

som trillades vid sidan om... Väskor som 

fick bäras, de var nog helt utslitna de väskortna....

Vi blev lite utslitna av det med.
Så vi fikade....
Två färska, stora skolebröd och två koppar kaffe....

136 kronor! Det är dyrt på Gardermoen.
Det är visst en av världens 

dyraste flygplatser sägs det.....

Gubben och Harry lät sig väl smaka....

Joda, jag med. När jag kom upp på

den höga stolen....hihi...

Här ser det ju ut som det är folktomt

på Gardermoen, men det kan jag försäkra att så var det inte!

Det ska visst vara enda stället på just det vångingsplanet du kan få dig en fika.
Det här var nytt för mig. Ett trevligt ställe 

i alla fall. Gott fikabröd och förvånansvärt 

gott kaffe.
Harry står där och väntar, men vet inte på vad.

Tror det var dags att säga hej då!

Han skulle igenom säkerhetskontroll och 

passkontroll. Sen var det bara att vänta.
Tror första stopp var London. Byte av flyg 

för vidare färd över haven.

Vi såg att han kom igenom, så gick vi ut till bilen.
Här reagerade jag på att det var uppsatt 

avspärrningsband....
Var tvungen att gå dit och titta!

Det jag såg gjorde mig lite förvånad och arg!
Innanför bandet är det parkeringar. Handikapparkeringar!
För att de som behöver dessa platser ska ha 

en chans att parkera där så är det uppsatt 

plastband och skylt! För att folk som har friska

ben, armar och resten av kroppen INTE ska parkera

där....Vad är det med folk egentligen?

Så hörde en god vän av sig.
NU var hallonen klara....
Ett helt flak med goda, stora hallon

blev levererade direkt hem på trappen.
Sorten heter Glenn Ampel och är såååååå god!

Citroner är också gott.
Om man gör Limoncello av dom smakar

det ännu bättre.
Vad sa du?
Vill du ha receptet?
Klart det...
Det kommer här....
13 citroner.

13 citroner.

7,5 dl brännvin.

2 dl vatten.
1,5 dl socker.

1:  Skölj citronerna väl. Skala dem med en potatiskalare, men var noggran med att

så lite av det vita skalet följer med som möjligt, 

då det ger en besk smak. Lägg skalen i en burk med lock.

2: När citronerna är skalade, dem på mitten och pressa ur all saft ner i burken med skalet.
Häll sedan över brännvinet.

3: Låt blandningen stå en vecka, gärna i ett

mörkt rum. Blandningen kan stå praktiskt taget hur 

länge man vill, dock ska man sila bort skalen

efter en tid.

4: Efter första lagringen, koka upp vatten

och socker och låt sockerlagen svalna helt. Häll sedan

ihop sockerlagen med citron-och brännvinsblandningen och blanda väl.
Låt stå ytterligare en vecka.

5: Sila av limoncellon och häll upp

på väl rengjorda flaskor.

Har lärt mig att det smakar så gott med 7Up och is.
Då blandar jag i ett glas som rymmer 0,5 liter.
4-6 cl limoncello, 7Up och is...
Smakar gott kan jag lova.

Man kan inte låta bli att finurla lite 

över vintern som kommer snart...
Ja, snart och snart då, men den kommer, det 

vet vi...
Så här såg det ut den 29 december 2013.
Ingen is på Nuguren... Ingen snö.....
Visst, det var skönt, men i alla fall...

Dagen efter, ungefär 8:30

på morgon. Ingen snö, men en otrolig

vacker himmel....

Mars 2014, ingen is och ingen snö...
Isen brukar lägga sig i slutet av november, början

av december... och ligga fram till slutet av april, 

början på maj... så det här var helkonstigt!

Tänker tillbaka på junimånad.
Vi var i bröllop.
Jag som ALDRIG har klänning...
Puss på er, hihi.

Och det var alltså INTE vi som gifte oss.

Utan vår hyresvärd som tog steget

över till de giftas klubb. 

Sommaren var ju varm och skön.
Det tror jag dessa fyrbenta höll med om också.

Nej det är inte Erri.
Utan Mats Hund.
Han är en fin älghundskille som 

verkligen sätter stor pris på att bli klappad 

och gosad med.
Han är vår kosebamse.

Jag bakade kex en dag.
Vilket jag inte gör om!

Dessa här såg så enkla ut i 

bakboken, ack vad jag bedrog mig!

Receptet finns i en av
Kyrkkaffeböckerna. Den heter Nybakat, hembakat.
Här kommer receptet:

12 dl havregryn.

5 dl mjölk.

150 gram smör.

2 tsk salt.

3/4 dl socker.
2 tsk hjorthornsalt.
ev en msk kummin.
ca 5 dl vetemjöl.

Gör så här:
Blanda havregryn och mjölk i en degbunke

och låt det svälla en stund.
Smält under tiden smöret. Rör ner alla ingredienser -vetemjölet, i lite i taget och arbeta ihop till 

en jämn deg.
Dela den på mitten och kavla ut bitarna på varsitt 

bakplåtspapper. Degen ska täcka hela pappret.
Skär dem i bitar, gärna ojämna, med sporre

eller degskrapa.
Grädda kexwn i 225 grader ugnsvärme i 5-10 

minuter. Passa noga, låt dem kallna på

plåt, bryt isär dom och dom i en 

lufttät burk, så dem inte blir mjuka.
Servera som de är, eller ha smör och ost på!

Vi struntade i kexen och tog en gofika på verandan

istället. Med nygräddad Brunsviger istället.

Det var allt för den här gången.
Önskar er alla en fin kväll.

Kram....

Sommarbesök och en tur till Rytjern.

Sommar brukar innebära 

att vi får massor av trevligt besök.
Så även i år.
Besök från goda vännen Claes och hans

kompis som skulle upp till Sunnmöre och gå

i fjället. De stannade till här på vägen.
Vi åt gott, drack gott och pratade.
Körsbären var klara så här står

Claes, hans kompis Dagge och 

min gubbe Jimmy i badbrallor och plockar

körsbär och stoppar i munnen.

Det blev bada av.
Alla utom jag, jag var inte i den här gången.
Här simmar Claes och han tyckte det var

så skönt nere vid vår badplats.

Dagges två barn var också i och jag

tror de njöt lika mycket. För vi hade så varm

så ett dopp var helt underbart för att

svalka av sig.

Maken simmade ut en sväng med.
Det såg så skönt ut att jag faktiskt ångrade 

att jag inte tog baddräkt på och 

passade på att doppa mig.

Augusti har varit en månad med

mycket väder.
Regn, blåst och en del sol.
Men framför allt moln!
Moln i alla storlekar och formationer.
Det här molnet som flyter fram 

över huvudet på mig tycker jag påminner 

om Snigel i Björnes magasin.

I våran stad finns det faktiskt en hel del att titta på.
Utanför Rådhusteateret står dessa två och 

badar fötterna i en liten bassäng med fontän.

Glomma rinner genom 

Kongsvinger och delar staden 

i två. Men vi har Kongsvinger Bru som

låter oss komma över på andra sidan.
Det är ju egentligen bägge sidor, beroende

på vilken sida man är på.

Sentrum Videregående skole med 

torget framför.
Det var där borta till höger som

scenen var, när Åge og Sambandet

spelade den där magiska kvällen.
I vattenspegeln stod det bilar.
Låter sjukt, men det stod två bilar 

där som reklam för en av alla de bilfirmor

vi har här i Kongsvinger.
På torget var det den europeiska matmarknaden och

så lördagen efter loppisen.

Kommer man körande från västsidan

så får man det här blickfånget när man

ska ner i centrum.
Mycket fina gamla trähus som finns kvar här.

Här är ett till.
Här bor vi!

Så var det dags....
RYTJERN hägrade!
Har inte blivit så mycket skogsvandringar

i sommar, med tanke på mitt onda ben.
Men nu skedde det!
ÄNTLIGEN!
Här sitter jag och skriver i boken.

I tjärnen låg det nerblåsta eller

nertagna träd. Jag blev lite ledsen när 

vi äntligen kom upp...
Ni kommer snart förstå...
Men det var så skönt att äntligen komma dit.

Spegelblankt, träden passade på att

kolla så höstkläderna hade börjat komma.

Inte en krusning på vattenytan....

Några moln speglade sig för att se

om de var fina nog....

Tyst och lugnt.
Inget sus i träden....

Inte så konstigt kanske....

Fanns inga träd kvar att susa i!
Här har de tagit ut mera skog...
Nu är den lummiga grönska som

var här borta!
Det kommer bli brunt och torrt istället....

Fast den lilla tallen på taket  på

gapahuken fick vara kvar.

Älsklingen står och tittar ut över tjärnen.

Jag sitter på bänken i gapahuken och

skriver färdigt i boken. Kollar termometer och 

klocka så jag vet vad jag ska skriva.

På bänken satt vi och drack kaffe, när vi

gick hit upp förra gången
Men inte den här gången.
En flaska vatten var det vi hade med oss.
Det är fortfarande konstigt att gå hit upp

utan Errihjärtat. 

Vi drack lite vatten och vände näsan hemåt igen!
Men jag tog en sista bild över tjärnen.

Vände mig om efter ett tag, tittar man noga

så ser man taket på Brandbu gapahuk 

därborta. Det gjorde man INTE förut!

INNAN skogsmonstren for fram

som urtidsdinosaurier och åt träd!
Det värsta är att stigarna blir borta!
Det ligger så mycket rusk kvar att

det är svårt att hitta stigen man ska gå.
Naturen får ju ett helt annat utseende 

när tusentals av träd är borta....

Här var skogen kvar i alla fall.
Stigen och skuggorna ledde oss hemmåt.
Gubben först med ryggsäck och vatten.

Efter kom jag med gåstavarna i

högsta hugg.
Det gick så bra att gå i skogen och jag

är så glad att vi kom upp!

Torrt och fint, utom på några platser.
Så det var lätt att traska på.

Svamp såg vi mycket, men man vågade 

inte plocka med sig dem.
Jag TROR det här är Karl Johansvamp/
Stensopp. Stor var den i alla fall.

Vad det här är har jag inte en

"blekaste" aning om.
För blek var den, och polaren lite längre upp

var mera knubbig och blek.
Den fick stå kvar.
Någon som vet vad det är?

Den här utsikten har varken jag eller ni 

sett förut! Här stod det skog med.
MYCKET skog!

Jag plockade blåbär här...
Men nu är både riset och bären borta...
Men utsikten är enorm.
Trodde inte man var

så högt upp!

Här har skogsmonstren farit fram med.
Såg dem i vintras.
Deras starkt lysande ögon såg nästan

rakt ner in genom köksfönstret när man 

tittade ut på morgonkulan.
Man hörde deras morrande 

och knorrande där uppe i skogen.

Här fick vi ge oss ut i hygget för att gå.
För ovädret vi hade för en månad sen, 

fällde ännu mera skog.
Stora, ståtliga granar som ligger 

som vägbommar över stigen!
Så det var bara att kliva rakt ut i hygget!

Mitt i chocken över hur förändrat det var, 

så måste jag ändå säga att

det var en helt underbar utsikt vi fick.

Och som om inte det vore nog....
Vad växte mitt ute i hygget om

inte två solrosor. Jag ska ta mig upp om ett

tag igen och se om de slagit ut!
Måste ju vara fåglar som "hjälpt" till

att plantera de där.

Vägbommarna i skogen.... Inget

man enkelt och galant hoppar över liksom.

Har ju sett på bloggar och på nätet att

många av er hittat massor av både bär och svamp.
Här blev det en liten påse med

svamp som räckte till middagens älgstek.
Men inga bär! Inte ett enda blåbär såg jag.
Så i år får jag nog "plocka" mina bär 

i affären tror jag.

Sista augusti har bara 2,5 timme kvar.
Sen kommer första höstmånaden på

besök. September.
Sommaren har som alltid farit iväg 

så allt för fort. Men vi ska väl inte klaga på den i

år. Den var varm, mycket sol och bad.
Vi har mycket att se tillbaka på när

höststormarna viner runt husknuten och regnet

smattrar på tak och fönster.
Då kan vi tända ett ljus och minnas när vi 

satt nere på bryggan och 

doppade fötterna i det varma vattnet, och

slog efter myggorna.
Jo, alla årstider har sin charm.
Nu kommer hösten med dess charm.
Dess dofter, smaker och den klara luften. 

För många är det älgjakt, och jag ser fram

emot den. Att få fylla frysen med gott

älgkött igen.
Men jakten överlåter jag åt andra...
Ha en fin kväll och hälsa september välkommen

nu och njut av höstens mörker, mys och 

en god kopp te under en filt.
Hösten är här.
Kram.....