Fototriss.

En ny söndag.
En ny triss.
Temat idag....
FROST.

Vi skulle ut och åka.
Satte mig i bilen och såg frontrutan.
Full av kall, hård frost.
Kunde inte låta bli att fota.
Trodde väl aldrig jag skulle få bruk för de bilderna.
Men där ser man.....

Tog en bild närmare rutan.
Det såg ut som ett täcke.
Solen smög in genom bakrutan
och kastade ett kattöga på frontrutan.

Plötsligt sa det skruch, skruch, skruch....
Det var maken som skrapade bort den vackra frosten.
Det underlättar lite om man ser när man kör sa han...
Han har ju rätt i det....

Det var en kall morgon.
Gradestocken visade på 14 minus...

Det var dagens fototriss.
Vill du se flera trissar så kika in här.
Det ska jag göra.

Idag är en svart dag......

Svartare än svart skulle jag vilja påstå.
Gick ut för att ta dagens bild över Nuguren.
Visst var det mörkt ute då....
OBS! Det är inte fel på eran dator....

Här är grannens utelampa.
Tur den lös annars hade det varit rena mörkret....

Här tar jag en bild över Nuguren.
Med blixt.
Man ser den fint gröna gräsmattan tydligt iallafall....

Här har jag fotat ut över sjön.
Om ni kryper riktigt nära skärmen så ska ni se tre
små ljusprickar på andra sidan.
Två tätt intill varandra på höger sida.
Den tredje är mitt på bilden...
Ser ni?

Så avslutar jag med våran ute gran.
Som inte är en gran utan en tujaplanta med ljus.
Tur det var ljus i den annars hade ni inte sett den.
Grannens utelampa på stabburet syns visst med ser jag.

Det var dagens svarta inlägg.
Kan väl skylla på att jag varit ute och och
åkt skidor i dag. Med bössa på ryggen.
Gick inte så bra för mig, men Ole Einar vann...
Det var skönt.
Blir detsamma i morgon.
Men ska se om det kan bli lite ljusare bilder då.

Så vill jag bara säga till mina bloggvänner på
blogg.se att jag har försökt kommentera hos er.
Det går inte...
Men jag har varit där och läst.
Till Ragnvi vill jag bara säga att jag önskar du var här
nu så jag fick hålla om dig och ge dig
en riktigt kram.
Det behöver du nog nu.

Nu önskar jag er en fin lördagskväll iallafall.
Kram Synne.

En halkig, isig och kall tur till Rytjern.

10 minus och ingen snö.
Som gjort för en skogstur med Erri.
Vad jag inte visste var att jag gett mig en riktigt halktur.
Vi travade iväg hemifrån och kom fram till vägen
där vi skulle svänga av och gå in i skogen.
Så här såg det ut. Fast jag fick ta kortet när vi kommit över.
Det gick inte att stå där i kanten för det var så halt....
Tjock, bulkig is....

Jag tänkte att det blir bättre när vi kommer in i skogen.
Jodå, en liten bit iallafall.
Så började skogsvägen gå uppför.
Någon har kört med traktor där för inte så länge sen så
spåren var bra att ha tänkte jag...

Det var att kryssa mellan isen, gropar och rötter...
Erri undrade vad jag höll på med som
måste stanna hela tiden.
Fota så klart.....

I den här backen var det så halt så jag funderade
allvarligt på att vända.
Men skam den som ger sig..
Vi gick ut i skogskanten och kröp, hukade oss under låga
trädstammar. Undvek hål av diverse storlek. Grenar i ansiktet
och annat som kunde tänkas fälla en vilsegången tvåbening
med en ivrig fyrbening i rosa koppel....

Men jag måste ju säga att isen faktisk är vacker, mitt
upp i allt kämpande....

Överallt låg det nedfallna träd. De har antagligen fått ge vika
när vi hade det så kallt. För efter det så blev det ganska
stark vind. Nästan storm.
Här ligger den en tall och två björkar rakt över stigen
där vi ska gå...
Men vi kom upp och förbi...
När vi kommit förbi
så väntade en ganska lång promenad på nästan bara stigar.
En och annan isfläck fanns ju...
Vi såg, sniffade oss till att det gått älg för inte så
väldans länge sen här...
Erri trippade på tå med näsan rakt upp i luften
och näsborrarna vibrerade...
Själv såg jag spår i den lilla snö som låg kvar...

Vi började gå neråt igen.
Här längst med stigen låg det fullt av nedfallna träd.
De var knäckta nästan rakt av.
Får nog säga åt våran hyresvärd.
Det är hans skog där tror jag.

Inte mycket frost kvar på träden. Men det lilla som
fanns var ju vackert iallafall.
Jag skulle ha gått här när det var
som mest frost på träden...
Får se om det blir så igen..

Kom äntligen ner på den stora stigen.
Skulle nog blivit ekorre alltså...
Det var att smyga sig runt trädstammar för på stigen gick
det inte alls att gå.
Men kom förbi första hindret lätt som bara det...
Bara för att mötas av detta.....
Inte bara var det isigt.
Men ett träd hade rasat ut över stigen.
Någon har varit där med motorsåg och kapat det så att man kan
gå förbi utan att behöva hoppa från gren till gren med en kotte.
Jag sa ju ekorre....
Det är en bäckfåra här. Den är nu full av vatten
som blivit is. Så har det fyllts på vartefter.
Till sist så har bäckfåran inte klarat av allt vatten
utan det har runnit över.
Upp till vänster på bilden fick
jag ta mig fram.
Bland grenar, kvistar och sten och stubbar.
Så skulle jag över den här fåran.
Som tur var höll isen. Det var inte mer än en meter brett.
Men olustigt var det iallafall....
Vända fanns inte i mina tankar.

Rakt fram skulle vi....

Efter några hundra meter i oländig terräng
kom vi fram och ut på stigen till slut.
Det var skönt.
Erri skakade av sig, för hon hade fullt med barr i
pälsen som säkert kliade.
Jag hade grenar i mössan.....
Skogstrollet är på tur..
Tur vi ingen mötte....
Här skulle vi ta av mot höger och ner mot Rytjern.

Det här är vad vi såg när vi kom ner.
En isbelagd tjärn.
Solen borta i horisonten....
Och kyla....
Mina fingrar på högerhanden var iskalla....

Med zoom.

Det var några våta fläckar på isen.
Men trädens grenar har frusit fast i isfällan.
Ser ut som isen vill dra ner trädet i tjärnen...

Lite större våta fläckar.
Vet inte hur tjock isen är här just nu.

Blev lite fundersam.
För det är som en brun fläck där ute.
Undrar om det kan ha varit en rovfågel eller annat
rovdjur som fångat sig en
fågel eller något till middag där ute...

Gick in i gapahuken och letade fram boken.
Där skrev jag mitt namn, temperatur och klockaslag
samt datum. Såg att det var många som varit här uppe
under jul och nyårshelgen.
Kul att se att den är flitigt i bruk.
De som varit där igår hade eldat och grillat mat och kokt kaffe.
Det finns ved och det man behöver.

Erri stod och passade ryggsäcken med kameran i
medans jag skrev.
Undrar vad hon ser där ute på isen....

Därborta ligger grannens båt och väntar på sommaren.

Här är hans granne..
Tog kort på mig själv.
Påpälsad rejält.
Här var det faktiskt 11 minus.
Kan lova jag kände det i fingrarna på vänsterhanden....
Kameran ni vet....

Här nere ligger en av tjärnarna.
Det finns tre stycken här uppe.
Har aldrig varit nere vid den. Ännu...
Får bli till sommarn.

Plötsligt så bryts tystnaden av en busvissling.
Erri for runt och började kika sig runt...
Så kom det en vissling till....
Så kände jag det...
Det vibrerade i fickan.
Det var maken som ringde mig på mobilen...
Erri såg milt förebrående ut på mig när jag stoppade
för att prata med maken.

Efter en stund går vi vidare.
Samma väg tillbaka som vi gick hit.
Ni kommer ju ihåg hur den såg ut...
Vi kom lyckligt hem igen efter två sköna, jobbiga,
halkiga timmar i skogen den här dagen mitt i januari.
Jag ångrar inte att jag gick ut....
Synd bara att maken jobbade.
Men det kommer flera gånger.

Månen är ju på tillbakagång igen.
Den har varit så starkt lysande den här gången.
Var ute en tidig morgon nu och fotade den.
Den är så vacker.
Här genom en björk.

Här bara genom linsen.....

Så här stor var den.
Jag står nästan utanför vårt köksfönster och fotar.
16 grader kallt.
I toffler och pyjamas....
Tur man bor på landet....

Så avslutar jag med en bild på de fina lyktorna jag fick av Chie.
Så vackert lyser dom på min köksbänk.
Än en gång tack min vän.

Ska se runt lite hos er andra nu.
Men först måste man ha kaffe.
Så jag avslutar med ett tjingtjing på er.
Vi hörs och syns.
Synne.

Det lilla ljus jag har......

Idag är det kallt igen.
Gradestocken visar nu på 11 minus.....
Prata om att det pendlar...

Vi var en snabb sväng in till Kongsvinger idag.
Kallt så det var inte lätt att springa med kameran.
Står på parkeringen utanför Kongssentret och ser mot sjukhuset.
Röken från skorstenen fångade min blick.
Det är kallt när den nästan ligger ner.
Långt där borta ser man vår bil som
står där och väntar på oss.

Fick paket i posten idag.
En ganska stor kartong.
Men postmannen hade fått ner den i vår postkasse iallafall.
Öppnade fort. Jag såg vem det var ifrån.
Det var från Chie.

Packade upp detta.

Det vara två härliga ljuslyktor.
Beklagar bildkvaliteten.
Ska ta ett bättre kort när det är ljus i dom.

De är så vackra med sin slipning.
Skenet från lyktorna är helt underbart.
Men det kommer bild på det med.

Säger tusen, tusen hjärtligt tack till dig Chie min vän.
Du är en härlig bloggvän som jag uppskattar massor.
Kram på dig.

Nu ska jag ta en kopp te.
Så väntar sängen.
Mår fortfarande urk.
Det vill INTE bryta ut!
Jag vill bli av med det här...
Så nu däckar jag i sägen.....
Cotchico på er.

Fjärde, fjärde.

Har fått en himmla kul utmaning av Hannele.
Den går ut på att visa den fjärde bilden i den fjärde
bildmappen man har på sin dator.
Så skriver man lite kort om bilden.
Det är en budkavle bland bloggare som
går världen runt.
Den heter 4th, 4th.
Har ingen aning om hur många man ska skicka
den vidare till, så det får bli som det blir.

I min fjärde mapp, som bild fyra
fanns den här.
Den togs i sommras när
maken och jag for på Glommaturne.

Vi stannade på en rastplats precis utanför Kongsvinger.
Den heter Nor Skanse.
Solsken och en mysig tur.
Längtar till sommarn när jag ser den bilden.

Jag sänder den här utmaningen vidare till
de här bloggarna.
Brittmarie.
Lena.
Willewiran.
Vinnarhästen.
Flisan.
Rankan.

Så nu kan ni börja leta i erat arkiv.
Bild fyra i mapp fyra....

Have a nice evening.

Vem fanken har kommit på ideèn....

....med att ha myntlådan på
kundvagnen just där?
Jo jag satt igår kväll och funderade på det
här med kundvagnar i våra butiker.
Funderade på varför jag alltid efter en
handletur får ont i högra bröstet.
Nu vet jag svaret...
Det är många faktorer som spelar in...

För det första min längd.
Jag är en lagom tjock kvinna i mina bästa år.
Har en höjd över havet på 157 cm.
De flesta kundvagnar är STORA och DJUPA.
Det betyder att jag med mina korta armar
INTE når ner i botten på kundvagnen.
Botten under sätet där man ska placera
ännu mindre människor än mig.
Jag är för kort helt enkelt.
De som konstruerar kundvagnar, har de egentligen
varit ute och tittat hur vi kvinnor är byggda?
Det är nog väldans få av oss som är över 185
skulle jag tro.
Maken är 183 cm och han når ner...

Sen har vi kvinnor en annan sak som
kan ställa till besvär för oss.
Nämligen tuttar eller pupper som
man säger på norska.
De sitter på framsidan.
När man klättrar ner i vagnen för att
plocka upp det som ligger där
är dom helt enkelt i vägen.

Ska man behöva ta med sig en liten pall att stå på
för att nå ner i botten på den stoooora, djuuupa vagnen?

Så har vi nästa sak jag funderat på
när det gäller kundvagnarna.
Den där förbenade lilla duppeditten
där man ska stoppa i en femma eller tia.
Efter ett evinnerligt letade efter mynt så får man
äntligen ut sin vagn ur kundvagns stallet.
Då får man börja shoppingturen med att
städa den först.
Gamla kvitton, handlelistor, kartonger, tomburkar,
halvätna bullar som barnen
de vuxna har med sig placerat i vagnen där
man ska lägga det man vill ha med sig hem.
Där har ungarna suttit, stått, hoppat och kladdat
med sina smutsiga stövlar eller skor.
Kletat med glass och läsk och annat som ska in
genom matluckan.
Just där, där man ska lägga sina grönsaker
i lösvikt, sitt bröd i lösvikt och annat som
inte ligger i förpackningar.
Man undrar lite....

Så ska man börja handla...
Man plockar i sina varor.
Kör sin lastbil till kundvagn genom butiken.
Jag ska erkänna att jag känner mig som Tummelisa
när jag skjuter min mastodontvagn fram
genom gatorna i butiken.
Så tar det stopp!
Bråstopp!
Jag biter mig i tungan för att inte skrika
högt av smärta.
När det tar stopp så dunkar
min högra tutte in i den där myntduppeditten.
För den sitter så lägligt
placerad på handtaget.
Precis i brösthöjd på mig.
Och säkert tiotusentals andra kvinnor som
oxå är ute och ska handla lite mjölk och bröd.
Ännu värre är det i butiker där man har
självscanning.
För där sitter hållaren för scanningapparaten
i brösthöjd, precis vid vänstertutten....

Hur och vem har kommit på att de måste sitta just där?
Nästa gång jag är i en butik med de där stora
vagnarna, så ska jag fråga om
det följer med stege och tuttsuspensoar...

Vi sitter i samma bil.....

En silvergrå misil....

Inte riktigt kanske...
Men den är ljusblå ialla fall...
Inte tror jag den går i 1000 år till heller.
Men en jäkla bra låt är det ialla fall..
Bilen med.
Den tar oss dit vi vill.
Nu ville vi till Karlstad.
Men vad är det man måste ha på
långa bilturer?
Japp, KAFFE....
Därför blev första stopp Statoil
inne i Kongsvinger.
Där har de världens godaste kaffe....
Med muggarna fulla fortsatte vi färden....

Utanför Kongsvinger, strax efter Lierkrysset
så såg vi den här stackarts misilen.
Japp, den var faktiskt silvergrå....
Men jag tror den misilat färdigt där.
Hoppas det gick bra för de som satt i den.

Stoppade i Charlottenberg för att ta ut pengar.
Nästa stopp Arvika.
Där skulle vi hämta två böcker i bokhandeln.
Vid parkeringen så finns den här fina
väggmålningen.
Ska försöka ta ett bättre kort nästa gång vi är där.

I Arvika som är ganska liten stad finns
det hur många pizzerior som helst.
Den här har vi aldrig ätit på.
Men fyra av stanspizzaetablissemang har
vi besökt under åren.
Alla de är faktiskt godkända
och har goda pizzor.

När vi kör ut från Arvika så passerar vi
den här fina ljusstaken.
Den lyser så fint när det är mörkt.

Vägen från Arvika till Karlstad är ganska varieande.
Många härliga raksträckor.
Här är vi på väg att köra om en tårtflyttare.
Men han har tagit fel på årstiden.
En tårtflyttare har bilen i garage om vintern,
tar den ut till våren för att
köra på besök.
Då har han frugan vid sidan om.
Hon i sin tur har en tårta i knät.
Den ska de ha med sig gamla faster Agda.
Så nu vet ni vad en tårtflyttare är.
Här gick det i 40 km i timmen....

Vi körde förbi många småsjöar.
Här var de många ute på skridskor.
Vi passerade en sjö, där hade
de gjort en travbana.
Granruskor satt i isen och visade banan.
Jag hann att se två stycken som var ute och körde.
Men hann inte med att ta bilder...

Stannade på en rastplats vid Kil.
Där fann jag det som jag letat efter så länge....
En spade!
En spade är en spade...
Med den här kunde man gräva fort och djupt.
Tänk den här när man ska gräva
för att sätta blomsterlök....

Efter att ha synat spaden så for vi vidare
mot staden Karlstad.
Parkerade vid buss stationen.
När vi gick från bilen såg jag den här.
Kan tro att alla ungar tycker tvärtom hehe...

Vi var inne på Clas Olsson.
Kjell & Company.
Fann ett nytt grafikkort till datorn.
Nya kolsyretuber till soda streamern.
Så fann vi bokhandeln.....
När vi gick därifrån hade vi ett par böcker
med oss ut....
Bokhandelsbutiker är magiska...
Det doftar så gott där inne.
Böcker är vackra. Tänk vad mycket det ryms
mellan två pärmar...

Så for vi till Bergvik.
Shopping på ICA maxi, COOP forum, alla småbutiker.
Och mat...
Kaffe och bara sitta och slappa....
Så for vi bort till Biltema.
Det här var en dag för storförbruk av spolarvätska...
Med den påfyld körde vi hem.
Ett stopp i Charlottenberg.
In på Maximat.
Så äntligen HEM.....
Dagen började alltså i minusgrader hemma.
Där var det 4,5 minus.
7 km hemifrån var det 12 minus.
Inne i Kongsvinger var det 6 minus.
I Charlottenberg 1 plus.
I Karlstad var det 5 plus.
Samma temperatur hemma.
Och regn....


Sen har det regnat....
och regnat och blåst...
Idag såg det ut så här när dagsljuset kom....
Ljus och ljus...
Blött, lerigt och blåsigt.
Vart tog den vackra vintern vägen?

Vill bara avsluta med att tacka för alla fina
kommentarer jag fått sista tiden.
Ni är så gulliga allihopa.
Glad ni finns där.
Nu ska jag fortsätta vika tvätt...
Maken jobbar.