En höstdag vid Nuguren.

Så var den här.

Dagen när hösten ropade på mig att

komma ner till sjön.

Jag tog med mig kamerorna och gick ner.

Såg att vi haft besök av Bosse.

Ja, alltså Bosse Bäver.

Han jobbar säkert för fullt för

att få huset klart till vintern.

(klicka på bilderna om du vill ha större)

 Jag såg inte honom, men resultatet

av hans flitiga arbete.

Det stora lövträdet hade till slut fått ge vika för

hans skarpa tänder.

Men inte helt....

 Det låg nästan lite slarvigt slängt ut

i vattnet, men jag tror inte han är

den slarviga typen.

Jag tror han vet precis vad han gör.

 Det såg ut som han har ett träd till på gång.

Eller gav han upp det?

Ska säga att jag såg inte varken honom

eller fru bäver. 

Men jag ska lova att de hade koll 

på vart jag var någonstans.

Jag tassade där ifrån.....

 Det var helt stilla ner vid sjön.

Såg några änder som flaxade iväg ut över

vattnet när kom för nära.

Det ligger gula löv på vattenytan som

ser ut som små näckrosor....

 Solen lös med sin frånvaro.

Men det spelade ingen roll.

För jag tycker nästan det vackrare

när diset eller dimman ligger 

lågt och det är lite gråaktigt ute.

Mera höst om jag säger så....

 I frånvaro av solen så lös

de höstgula träden upp

tillvaron istället.

Hoppas nu inte det kommer 

mera vind som blåser av alla vackra

färger på lövträden.

 Grannen borta i änden på Nuguren

har inte plöjt upp sin åker ännu.
Så den lyser upp med sin gula stubb.

Här hos oss är åkrarna gröna igen.

Späda strån av säd har tittat upp.

De lyser grönt emot oss när vi ser ut.

Det lovar gott. 

Det lovar vår....

 Hos en annan granne rakt över sjön,

ligger rundbalen och väntar på att tas in.

Det blir säkert strö åt korna.

Korna som hör ropa över sjön på sommarkvällarna....

 Några av träden har ännu inte

bytt om till höstkläder.

Kanske de är lite blyga och väntar ett tag till.

Eller så väntar de tills de har spegeln

på vattenytan helt för sig själva....

 Det är ett färgsprakande skådespel

som pågår på andra sidan sjön.

Man ser förändringar för varje dag som går.

 Höstkänsla......

 Om inte allt för länge ligger det is på sjön....

 Då är det kala mörka trädstammar som står där.

Och väntar.....

Även här har Bosse Bäver varit ser man.

Undrar vart han har sitt bo?

Den mossklädda stenen har pyntat sig med vackra gul löv.

Det är mycket vatten i Nuguren nu,

så man ser inte hela stenen.

 Dimman närmade sig och jag gjorde mig klar för

att gå tillbaka upp. 

Det var lite vågor på vattnet och det 

lät nästan som sjön sa farväl till

hösten och gjorde sig klar för vintern.

På tillbakavägen tog jag några bilder de

vackra träden.

Så stilla och fredligt det var där ute.

Dimman kröp närmare och närmare...

Den gröna åkern, de gröna lövträden 

och barrträden var en kontrast mot

de vackert gula träden

och bergssidan i bakgrunden.

Tänk så bra vi har det som faktiskt får

lov att uppleva alla de fyra årstiderna.

Lönnlöven från en av lönnarna på gården låg

i ett vackert mönster på den gröna gräsmattan.

Sommarens sista solros stod där så kavat,

fast den faktiskt låg dubbelvikt på backen.

Vinden har lekt med den.

Den lyste så vackert emot mig och

jag kunde inte motstå den.

Den står där ännu.

Men finns även i min kamera.

Det var en liten glimt från mig.
Hoppas hösten har farit fram fint med er där ute.

Här ser jag fram emot några turer i skogen snart.

Måste bara ta reda på vart älgjägarna håller hus.

Sköt om er och glöm inte njuta av allt det vackra

vi har runt oss...

Kram.

Å du, hade da du!