Nu har man blivit sjuk.....

Svininfluensan har slagit till
hos den Synnerska familjen.
Ja det är sant.
Blev sängliggande i tisdagskväll.
Ont i skallen.
Feber och snorig.
Vaknade onsdagsmorgon ganska pigg.
Gick ner och åt frukost.
Tog en ipren och gick upp och la mig igen.
Sov några timmar.
Under dagen sov och drack jag med jämna mellanrum.
La mig tidigt i går kväll.
Vaknade piggare i morse.
Fortfarande ont i huvudet. Men ingen feber.
Lite snorig.
Lite hängig.
Undrade lite försynt om det verkligen inte var värre.
Det var det inte.
Är inte helt återställd ännu.
Det tar nog några dagar till.
Men jag har varit utanför dörren och
luftat mig några gånger.
Har fått i mig mat och vätska...
Så jag kan trösta er därute med att
värre en så här blev det inte...

Nu till något helt annat...

Gick en promenad i tisdags.
Tänkte se om jag hittade någon svamp i skogen.
Det var soligt och ganska kvavt.
Man ser på träden att hösten knackar på.

Det var en klar dag och
färgerna var så härliga.

På en sten vilade sig två av de små
underverken i vår natur.
En liten trollslända.
Då tänkte jag på dig Sussie....

En fjäril tog sig en rast på samma sten.
Förstår att de tog en rast just där.
För solen värmde upp stenen.

Svängde av på en skogsväg.
Här hade jag aldrig gått förut.
Det var så härligt grönt.

Plockade lite mer av blåbär med mig hem.
Lingonen får jag ta när jag blir helt ok igen.
Men de lyste vackert emot mig där jag gick.

Höstfärgerna har börjat ta över skogen nu.
Det var en riktigt färgsprakande promenad
ska jag säga.

Erri ja....
Tja hon gör som vanligt.
Äter blåbär och riktigt myser.

Nästan hemma igen såg jag att tröskan
var i full sving.
Här har han precis tömt över spannmålet
på traktorsläpet.

Sen var det bara att fylla på igen....
Innan regnet kom.

Tisdagen kom med gråväder.
Jag skulle gå ner till bussen.
Det blev en kort promenad
Grannen kom med bilen och frågade
vart jag var på väg.
Hon hade en annan granne i bilen
som snällt klev ut för att ge mig platsen.
De skulle hem till honom med en gräsklippare
som tog upp all plats i baksätet.
Så hon svippade ner mig till bussen,
så tillbaka för att hämta upp den andra grannen.
Det är skönt att bo på landet.
Men nu hade jag lite tid att fördriva.
Så jag tog mig en promenad ner till Glomma.
Men först gick bort till kyrkan.
Så här ser den ut.
Brandval kyrka.

Diset hängde i luften.
Nere vid vattnet var det helt stilla.

Gick bort och ställde mig under bron.
Det är en hängbro.
Det droppade vatten från den ner i Glomma.
Man kände sig konstig där man stod,
när bilarna körde över bron och den gungade...

Vattnet hade bra fart där det rann förbi
mig där jag stod och tittade.

Men tittar man ut över vattenytan ser
det ut att vara helt stilla och spegelblankt.
Men låt er inte lura.
Glomma är lite lurig.
Det finns strömmar och underströmmar överallt.

bron på norrsidan...

På sydsidan ligger badplatsen här.
Där finns även en flytbrygga.

Frestelsen var stor.
Fick en oemotståndlig lust att bada...

Såg ett björklöv i sanden under vattnet
innan jag var tvungen att gå tillbaka
till busshållplatsen igen.

En flock med fåglar flög över himlen
Stod och kikade på dem en stund.
Det var spännande att se deras flykt över
himlen, när de vände och nästan stannade
upp i luften. Att de inte krockar med
varandra är jag väldans förundrad över.

På kvällen var månen framme.
Den vilade på den blå kvällshimlen
och visade sig helt,
eller med ringar som Jupiter...

Granntjejen kom ner en stund med sin kusin.
De sa att något märkligt hänt på
min stora torkvinda...
Så jag gick med ner...
Det hängde fullt med äpplen i den.
Precis samma fenomen som förra hösten.
Men i år var det tidigare...

Men jag undrar ja...
Jag tror att det är fyra små flickhänder
som är skyldiga till det här iallafall ja...
Men de tänkte nog på fåglarna.
Lillkillen sa fundersamt idag när han såg mig,
"men Synne, vart ska du nu hänga tvätten?"
Ja det kan man undra sa jag och log.

Igår var jag ute en stund.
Trots att jag inte var helt ok.
Men lite luft kan väl inte skada, eller?
Det var så mörka moln, samtidigt som solen sken.
Man väntade bara på regnet.
Men det dröjde...

Rönnbärsträdet med sina röda bär
och gröna blad var en kontrast mot den
gråsvarta himmlen.
Siktade in mig på de här två björkstammarna.
Det var så vackert med den gråsvarta himlen, de gröna buskarna och de gula sädesfältet.
Det andades höst.

Det är nog så.
För just nu så vräker regnet ner.
Det är dags att släcka lampan och
krypa ner under täcket.
Regndropparna som smattrar mot
taket gör så att jag blir sömnig.
Det är skönt att somna till
naturens egen vaggsång.