Ring, klocka, ring i bistra nyårsnatten
mot rymdens norrskenssky och markens snö;
det gamla året lägger sig att dö.....
Ring själaringning öfver land och vatten!
Ring in det nya och ring ut det gamla
i årets första skälfvande minut.
Ring lögnens makt från världens gränser ut,
och ring in sanninges till oss som famla.
Ring våra tankar ut ur sorgens häkten
och ring hugsvalelse till sargad barm.
Ring hatet ut mellan rik och arm
och ring försoning in till jordens släkten.
Ring ut hvad dödsdömt räknar sina dagar
och forngestaltningar af split och kif.
Ring in ett ädlare, ett högre lif
med bättre syften, mera rena lagar.
Ring ut bekymren, sorgerna och nöden,
och ring den frusna tiden åter varm.
Ring ut till tystnad diktens gatularm,
men ring till sångarhjärtan skaparglöden.
Ring ut den stolthet, som blott räknar anor,
förtalets lömskhet, afundens försåt.
Ring in det rätta på triumfens stråt,
och ring till seger mänsklighetens fanor.
Ring klocka ring....och seklets krankhet vike;
det dagas, släktet fram i styrka går!
Ring ut, ring ut det tusen krigens år,
ring in den tusenåriga fredens rike!
Ring in den tid, då andarne befrias
ur själfviskhetens sammansnörda band.
Ring mörkrets skuggor bort ur alla land;
Ring honom in, den bidande Messias!
Nyårsklockan av Alfred Tennyson.
Publicerades 1850.