Bröllopsdag, minnen och krig!

En "kort" men intensiv månad går mot sitt slut. 
Den har innehållit allt faktiskt. Mysig fika med govännen
på Promenaden kafè..

 Gamla träskidor på väggen minner om fordons dagar.

 På vägen hem körde vi förbi den nedbrunna tavernan i Kongsvinger.  Det var lite ruggigt att se. 

 Fann fram min fina sjal jag fick i julklapp och 

fäste den runt skallen. 

 Ute har det varit mycket väder...
Det har snöat, regnat och haglat... varit plusgrader

för att sen bli många minus. 
Fast jag lyckades fånga solen som hängde i björken. 

 Har bakat en del med. 
Här är det hembakade pitabröd till lite kebab en dag.
Blev inte helt nöjd med dem. Blev lite för tjocka.
Men jag ska prova igen. 

 Så var jag hos doktorinnan en dag. 
Fick nu klart att jag har diabetes. Men innan slaget föll satt jag och

pratade med en stiligt kvinna som nyss fyllt 90 år. 
Hon och hennes familj firade med god middag på Kongsvinger festning. Den här målningen finns på mitt legekontor. 
Så ser inte Kongsvinger ut idag. 

 Så var jag visst med i en tävling utan att jag visste det. 
Jag vann massor av lego. Det var en trevlig överraskning. 

 Stod och såg ut genom fönstret en morgon.
Då såg jag den här herremannen stirra på mig med ett 

solrosfrö i näbben.... Jag vet inte, men med facit i handen så verkar

det som han visste något vi andra inte anade skulle eller KUNDE ske....

 Den här vintern har jag inte gått lång utan sparken kan jag säga.

Det har varit snorhalt. Glidarn och jag har verkligen samarbetat i år. 

 Men det har ändå varit såå vackert. 

 Så fick vi besök en dag. En riktig arbetsmyra som tar hand 

om det vi lämnar efter oss. Han tömde våra septiktankar på gården. 
En riktigt trevlig och glad kille fast han har ett sånt skitjobb. 
Jag talade om för honom att han gjorde ett jobb som kanske 

inte många andra ville ha. Att jag uppskattade det.
Jag tror han blev glad. 

 Så fick jag present av maken. Den ska in i vår jullegoby...
Eller winter village som det kallas i legogrupperna. 

 Den stod här... vinterjulbyn....
Men så POOF....var den nedpackad i lådor. 

 Gubben tog den här bilden genom vår spetsgardin, 

ner mot grannens lada där en ensam lampa lös upp. 
Den speglar sig i, är INTE vatten... Jo på sett och vis
är det vatten... men det här är blankis!

 Så var han här igen.... Den bestämda herr Domherre...
Med ett nytt frö i näbben. Han verkligen psykar ut mig där

jag står och ser på honom. Men vacker är han. 

 Bakat lite då... här blev det släta bullar. 
Knallgoda och jätteroliga att göra. 

 Det färdiga resultatet....

 Tillsammans med en kopp kaffe när man fick besök. 

 Blev ett gäng rågsiktsfrallor med...

 Fullmånesoppa är inte det här, men det var en bok.
Det här är fullmånen fotad från vardgasrummet när den

kastade ljus över en frusen sjö, Nuguren är vacker även så här. 

 Den vackra stammen som en gång var ett äppelträd 
Har klätt sig i vinterskrud. Jag hoppas ju att den tjocka grenen klarar sig och kan bli ett nytt träd. 

 Ja snön kom ju tillbaka. Så vackert, men så förädiskt.
För under det vackra vita döjer sig ISEN! Livsfarligt att ge sig ut. 

 Det är synd vi inte fått flera så här vackra dagar i vinter. 

 Jo vi har ljuskedjan uppe ännu. Det är mörka kvällar så den är god att ha kvar. Lyser upp när man måste ut eller vi får besök. 

 Så firade maken och jag 26 som gifta. 
Ett hejdundrade kalas med släkt och vänner....
Inte alls. Hemma vid köksbordet, med en kopp kaffe, jag och semla, maken och budapest och så varsin madeleinekaka. Vackra tulpaner hör liksom med. 
Samtidigt en liten trist dag. Det var 9 år sen Erri fick somna in. 

 Gymnasten är på besök igen. Men den här gången 

har han eller hon, klättrat upp för att låta sig smaka av späcket. 

 Det är så roligt att se hur dem bär sig åt för nå maten. Vi har nog upp mot en fyra stycken som besöker oss. 

 Ett gott glas vin hör till. Kan rekomendera det där vinet. 

 Det är bitkallt ute...isigt och snön ligger på vissa platser...
Men skillan... den lilla spröda, vackra blå blomsten är

en envis liten rackare.... Såg den redan i januar när den stack upp sina toppar. Nu känner jag att våren faktiskt är på gång. 

 Vår väg är snart isfri...
I alla fall fram till där glidarn står. Den biten och frammåt

går jag inte utan den. Där är det tjock is. Men snart......

Utsikten över sjön är som alltid vacker...
Men först här på bilden såg jag alla stolpar, reflexpinnarna och andra vägmarkeringar... Pinnigt värre allts...

 Så kom det då... det vi inte trodde skulle hända...
Men en galen man vid namn Putin ville annorlunda. 
Idag har det hållit på i 4 dagar. Barn, unga, äldre, soldater och civila har fått sätta livet till för att han ska ha sin vilja igenom. 
Mitt hjärta är med det ukrainska folket idag. 
Kunde inte föreställa mig att dagens upplysta värld att någon

med vilja kunde göra sånt här...
Jag måste tro om igen...

För Ukraina.