Nuguren mellan 1 och 15 augusti.

Nu blir det långt. Många bilder.
Alla är tagna mellan den 1 augusti och till och med idag den 15 augusti.
Jag har aldrig sett vår vackra sjö så här förut.
Så bli med på resan, se bilderna.

Kanadagäss som dök upp en dag. Låg fullt med

stora, gröna äckliga korvar efter dem! Skitfåglar!

Långgrunt är det.

Här ska det vara vatten.

Mitt i allt det här så är det ju vackert!

Jag trodde inte man kunde bli så betagen av en plats.

Satt på den stora stenen där en dag.
Blev lite förundrad för där hade jag inte kunnat sitta förut. Men det var så magiskt skönt. 

Undrar vem som byggt dessa stenpirar.

Här kan man prata om vattenmärke.... Man ser på stenarna hur högt det ska vara.

Lerigt var det. 

Nästan borta hos grannen.

Lite speciellt att kunna gå här till grannen.

Mats tyckte det var skönt att bada tassarna i alla fall.

En sak som jag är så förundrad över är alla småstenar! Vart eller vem har placerat dem där?

Njutbart.

Visst ser det inbjudande ut.

Stillsamt...

Fridfullt.

Det dyker upp massor av saker som normalt ligger under vattnet. Murkna trädstammar bland annat. 

Rogivande. 

Här är det bara så skönt att gå. Man får passa på. 

Ännu en av dessa stenpirar.

Solglitter på vattnet. 

En strand.... vid Nuguren.

Mår så gott här nere.

Sol, vass och vågskvalp....

Och Oskar....

Han ska vara vit, men han gillar att gå där det är vått och lite lerigt. Han tycker det är skönt han med.

Oskar, maken Jimmy och Mats. 

Två av de finaste jag vet...
Oskar och Mats.

Grannen där borta har tröskat....Båthuset han har där, låg helt under vatten i våras när sjön var översvämmad.

Jag bara älskar det här....

En stilla, tidig morgon nere vid sjön....

En ensam båt ligger uppdragen på land.

Visst  är det väl....

Vackert.

Jag, morgonsolen och hundarna nere vid sjön. 

Vem och varför? Det har flottats timmer här förr...

Kan det ha något med det att göra?
Får undersöka det.

Nuguren nere vid badbryggan en tidig morgon.
Inget dopp dock, var själv och då vill jag inte bada. 

Sälen ligger där och vaktar....

Landskapet är så förändrat, men det blir nog så när sjön inte har så mycket vatten.

Oskar, jag och Mats.

Han hittade något spännande där, i vattenbrynet.

Mats badar sina tassar igen. Svalkar säkert gott. 

Jag satt på stenen. Både Mats och Oskar satte sig 

och njöt tillsammans med mig.

Här en sak till jag funderar över...
Inte en sten där... alla ligger snyggt och prydligt vid sidan om. Vem och åter igen varför?

Grönt och frodigt.
Sjöbotten alltså. 

Här ligger det två murkna trädstammar.
Idag den 15 augusti var de under vatten igen.

Här är det gött att bada. Inga stenar.
Bara en lerbotten. 

Stod och njöt här en lång stund. 

Hästarna gick här för 14 dagar sen. De har haft det bra här nere. 

Sten på sten....

En annan murken stock. Är det möjligen kvar från

timmerflottningens tid?

Vilken strand!

Så alla dessa stenar! De flesta är platta!
Hur kommer det sig?

Man blir nyfiken på varför?

Så dök det upp en rund och mjuk sten. Ja inte mjuk som i mjuk, men mjuka former.

Så kom det regn. Plötsligt steg vattnet i sjön....

Nu går man inte längst där ute längre.

Där gick Jimmy och Peröyvind längst med stranden 

bort till badplatsen. Torrskodda. Men inte nu!

Vattnet sipprar upp mellan stenarna och regnvattnet 

ligger i små pölar.....

Så kom morgondimman....

Den lekte över vattenytan innan den försvann upp över åkern och in över skogen.

Igår hade jag fjordkänsla.  Ja att jag var vid en fjord.
Solen som glittrar på vattnet. Skogen som står grön på andra sidan och så piren där nere. Nu ligger de två stora stenarna under vatten igen. De är till vänster i bild. Det går fort nu, när det kommer påfyll.

Tror det var sista dagen idag som jag kunde gå där nere nu. För nu stiger sjön mera och mera.
I morgon den 16 ska det regna.

Känns på något vis lite vemodigt och ta farväl av den här vackra sjön när man kom så nära.

De små stränderna mellan stenpirarna är snart borta.
Stenpiren kommer under vatten den med. 

Vattnet kryper upp längre och längre.

En sista bild så är det dags att gå upp. I morgon är nog allt det här vackra borta.....

Med ljudet av vågskvalpet i öronen säger jag tack för i sommar, du vackra sjö. Tack för att du visade mig hur vacker du är även när du inte har så mycket vatten. Tack för vattnet vi hämtade ur dig när vår brunn gick tom. Det räddade oss både när det gäller grönskan, toaletter, dusj och disk.
Tack du vackra sjö.

Nu har mörkret sänkt sig utanför fönstret.
Det är dags att säga godnatt.
Sov gott och tack för att du orkade följa med på resan hela vägen.
KRAM....