Årets juli månad går in i historien.....

Ja inte hela då... några dagars bilder kvar.
Men kalenderns Julimånad är slut idag.
Den har bjudit på mycket.
Trevliga och mysiga besök av vänner.
Vackra solnedgångar, bussturer i hela Hedmark och Oppland fylke för 10 kr. Vi åkte till.....
Men först.... en otrolig solnedgång i mitten på månaden.
Dramatiskt, vackra färger och en....

vackert....

mäktig...

himmel som blev en ....

ubåt....
Beatles låt "We all live in a yellow submarie" for genom skallen på mig när jag såg bilden.

IKEA. Bussen från Brandval till IKEA Hamar tog 3,5 timme en väg. Men det var det värt. 10 kr liksom.
Per Øyvind sa det här var älg i solnedgång.
Kunde onekligen se ut som det, men det var träd.

Laddningsstation för mobil och annat som behövde påfyll! Här kan du sitta med din kaffe eller lunch och ladda både dina batterier och mobilens.

Soffor, fåtöljer och kuddar i alla möjliga former och färger. Man fick lust att köpa hem en ny soffa alltså....

Ja alltså, jag gillar mönstret.  Men frågan är, har man stått ut med det mönstret hemma en längre tid?

En fiffig ide för förvaring!

En exakt likadan står uppe i vår bod. Måste byta sadelgjord och springfjädrar på den. Den är dock betydligt äldre än den här modellen på IKEA. 

Undrar lite förvånad vilken storkäftad typ som använder diskborste som tandborste. För det här är en badrumsmöbel.  Snyggt parkerad var den i alla fall där på kanten. 

När vi gått igenom hela varuhuset och var på väg ut, träffade jag den här rena och vita typen.

Han hade sällskap av den här figuren. Levande reklampelare för tandläkarföreningen med de där gaddarna! Levande och levande förresten....

Så var det att fara iväg till tågstation på Hamar.

Otroligt snygg! Ja tåget med alltså. Fniss.

Men innan Irene kom, så fick vi tid att vandra runt lite

i Hamar. Att se Mjösa från sin vackra sida. 

Vet inte vad det heter, men det måste vara någon träninsapparat av något slag för de som windsurfar!
Han kom på en tjock wire, höll i ett handtag och

svisjade förbi så vattnet stänkte.

Vackert är det här måste jag säga.

Den enda vi inte såg det var Mjösas vita svan!
Skibladner.

En massa andra båtar av nyare modell fångade i linsen. MÅNGA båtar!

Blått, kluckande vatten.... Insjö dock...

Här kommer det en till hängade i det där handtaget.

Vägvisare. Kan vara bra att. 

Förstod jag rätt är det här en plats där barn och ungdommar samlas. Tekningarna hänger på utsidan.
Sea side står det.

Mycket folk som badade. Inte så konstigt kanske. Det var över 35 grader varmt. 

Någon ropade "kasta ankar". Någon kastade ankaret och här ligger det ännu.

Så detta konstverk då....

Ut mot havet.... nästan!
Mjösa, Norges största insjö och ligger i länen Akershus, Oppland och Hedmark. Arealen är 368 kvadratkilometer, sjön är belägen 123 meter över havet.
Största djup är 468 meter, men det finns inofficiella mätningar som indikerar djup på uppemot 575 meter.
Längd 117 km
Yta 362 kvadratkilometer

Höjd 123 meter.

Här är Skibladners kaj.

Så detta konstverk igen...
Klokkespillet i Hamar. 

Ja det var här vi var.

Hamar domkyrka.

En gisten trätrapp vid Skibladners kaj.
Vackert på nått vis.

Jag är 158 cm över havet. Når upp med fingrarna

så jag kan hålla upp denna järnvägsbro.
Slitjobb kan jag säga. 

Parken nere vid strandpromenaden.
Det var vi tre, och dessa här, samt MILJONER knott!

Karen Hulda Garborg. Född Bergersen, 22 februari 1862. Död 5 november 1934. Hon var en norsk dramatiker, författare, kulturarbetare och känd för sitt engagemang för det Norske teater, folkvisedans och bunader (folkdräkter).

Hon var gift med Arne Garborg. Även han författare.

En tvärgata från parken upp till centrum.

Gamla, vackra byggndader som det var en fröjd för ögat att se.

Dit ska ni gå... Skyltarna visar vägen....

Men vi kom ju därifrån så vi fortsatte rakt fram istället. Vred på huvudet och såg dessa vackra byggnader.

Dessvärre var det ju en ful byggnad där med.
Passar liksom inte ihop.

Men här ser man det inte.

Varmt var det kan jag säga. Guttaboys satte sig på trappan ute. Jag satt inne på bänken och väntade. Man orkade inte röra sig.
Tåget som Irene skulle komma med var försenat. Men det kom till slut.
Vi satte oss på bussen för hemfärd. 

Men vi hoppade av i Elverum. Hungern drev oss till det. En kinarestaurang blev vår räddning.
Efter en god middag, styrde vi stegen mot busshållplatsen, där den här mannen med sin häst står staty. Mannen i rött bakom, det är Per Øyind.
Skulptur på torget i Elverum.
Gårdfarihandlaren.

Dett var dett! Som han sa, den bäste
Marve Fleksnes.
Nu ska jag ha en balja te. Sen får vi se.
Ha en strålande, fabelaktigt tisdagskväll alla.
Kram....