Translate

tisdag 27 februari 2018

Kidnappad!


Japp.... 
Fick telefon en dag, svarade och får
frågan... "vill du bli kidnappad?"
Vad svarar man på det?
Ja absolut sa jag.
Gör dig klar till 11:30 då kommer jag 
och hämtar dig.
Jag gjorde så...
Vi hamnade på Williams i Kongsvinger.
Det är Frelserarmens secon hand butik, med kafè.
Mycket gott där och inte farligt dyrt heller.
Vi var tre stycken. 
Varm choklad blev det första....
Så gott! År och dag sen jag drack det.

Varsin tårtbit blev det med.
Jag tog en brownie med maräng på. SÅÅ god.
De andra tog en rejäl bit av en chokladkaka och så
en otroligt god cheescake med hallon tror jag det var.
Karin njöt i fulla drag.
Vi hade jättekul på kaféet. 
Maria tog några danssteg innan hon satte sig ner och
lät sig väl smaka.
Jag då... Jodå... Den gick ner.
Gott var det med.
Tusen tack för den här kidnappningen Maria.
Det har varit kallt, mildväder, kallt och mildväder igen. Snön har smält och det har droppat från taket.
Det blir helt fantastiska konsverk av sånt.
Skar en ostbit med osthylven.
Det var ett hjärta i ostbiten.
Jag älskar ost!
Vår vackra hängbro på Brandval.
Den är otäck att gå över. Men jag SKA!
Snart, någon gång....
Kallt, vasst och glasaktigt.
Vackert säger jag.
Vestsiden till stan. När man närmar sig så ser man 
Kongsvinger Festning. Den ligger vackert.
Det är en tid för att ha många blockljus/kubbelys tända.
Det här var format som en kotte. Det rann väldigt.
Så jag var glad jag hade det i lyktan.
Men det blev ju vackert det med på sitt sätt.
På väg hem från stan en dag, det var ganska halt.
Såg en ledsen toyota som låg lite slappt
på sidan i diket. Som tur var så låg den mjukt. Mycket snö. Men det var nog inte särskilt bekvämt för den.
Helt plötsligt ser man lite färg.
Min favoritfärg.
BLÅ.
Den sticker fram mella de vita fluffiga molnen.
Kallt ute, rimfrost som glittrade i busken.
Vackert det här med. 
Härliga vinterdagar.
Solen hjälper till enormt mycket. Allt blir så
mycket lättare på nått vis.
Mitt vackra vinterland.
Frostiga grenar på björkarna.
Vitt och vackert. 
Jag bara njuter. Kan inte se mig mätt.
Mitt eget lilla Narnia.
Vackra sjön....
Ja just... klippmaskinen fick äntligen vila.
Efter att ha klipp makens hår en gång i månaden i 
15 år så sa den upp sin tjänst. 
Stora snöflingor föll en dag.
Allt ligger inbäddat i det här vackra, vita, kalla...
Tänk när den här åkern börjar bli grön..
Känns lite avlägset nu när det är 14 minus ute. 
Så var det dags att åka och handla.
Fast vi mötte nog många flera biler än 
vad vi hade framför oss.
Snart passerar vi gränsen.....
Efter all handel, inpackning i bilen så bar det av hemåt. Det var mörkt. Snöade och många 
stora bilar på vägen.
Här möter vi faktiskt bussen till Charlottenberg.
Tänk vad gatljusen hjälper till när det
är sånt här väglag. Att vi sen har en upplyst
lastbil framför oss gör kanske sitt till.
Rakt fram, där är Kongsvinger. Då är
det inte så långt hem....
Ute på riksväg 2 i riktning  Elverum. Snart
tar gatljusen slut. Det blev mörkt på vägen.  Här
var det inte lika många mötande som mot Oslo.
Ska bli skönt att komma hem....
Dagen efter turen över gränsen så var
det en ny påfyllardag.
Fåglarna klagade högljudt över att maten var slut.
Maken tömde hela tunnan med frö i behållarna. Men 
de tömmer alltså två sådana här behållare på
två dagar. De tar ungefär 3 -3,5 kg var.
Mycket frö alltså.
Efter att man både tömt och fyllt upp, så gick maken
till postkassa. Jag gick och satte på kaffet.
Det kom en sms....
Du har paket att hämta på PiBen...
Så vi for iväg. Hade skickat efter en ny skål till
våran foodproffesor... eeee... foodprocessor.
Den skulle hämtas. Här
framme ligger Rafjell. Dit upp har vi inte varit på ett 
par år nu. Börjar bli dags igen. Men det får vänta till
snön börjat tina och smälta bort. 
Solen sken. Snön glittrade.
Det var kallgrader. Runt 10 minus.
Men det är plogat så man kan gå ner till sjön.
Ska ta en tur.
Lite förundrad över att man inte sett några pilkare 
där nere. Inga spår av någon människa alls faktiskt.
Eller ja, det är inte lätt att se där jag står nu.
Får en låt i skallen....
Vita vidder, gnistrande skare....
Ja så blev det så klart lite bakat...
Goa, saftiga bullar.
Den här får ni inte recept på!
Totalt misslyckat. Jag kan inte baka sockerkaka.
Så enkelt är det.
Här gjorde jag, eller försökte göra en med
choklad och rivet citronskal.
Så här såg den ut!
Gästerna åt den. Av ren artighet tror jag.
Vi åt god mat när vi var över och handlade.
Jag tog vårrullar och ris. Portionen innehöll 
faktiskt bara 2 rullar. Bad om en tredje. Inga problem.
Bara det att EN vårrulle kostade 29 kr! Man åt med
andakt kan jag säga.
Mina medhandlare åt något som innehöll nudlar
och kött och en del grönsaker. Men jag har så svårt
att äta nudlar. Jag fixar det inte!
Så här ska sockerkaka se ut.
Inte jag som bakat. Maken får till det!
Här har han bakat en god sockerkaka med smak av
mint och lakris. Den blev så god.
Här kommer receptet.
3 ägg, 2 dl socker som vispas pösigt.
100 gram smält smör. 1/2 dl vatten.
Blanda de torra ingredienserna i en skål.
2 tsk bakpulver
1 tsk vaniljsocker
2-2,5 tsk lakrispulvr
2 droppar mintolja
3,5 dl vetemjöl.
Tillsätt så det smälta smöret, vattnet och mintoljan
i äggsmeten. Ha i de torra ingredienserna lite i taget. Vispa samman smeten, den blir lite tjock.
Häll den i 1,5 liters form som du smörat och bröat.
Så gräddar du den längst ner i ugnen i 35-40 minuter.
Stick med en sticka för att se om den klar innan du 
tar ut den ur ugnen. Låt den svalna lite innan du 
stjälper upp den.
Det var som sagt var en test som maken gjorde. Men det blev lyckat. Smaken var himmelsk. 
Med det så säger jag godnatt från ett
svinkallt Digernes. Termometer kryper ner mot nästan 15 minus nu. Ska bli gott att få dra täcket över huvudet och sova snart.
Sov gott.
Kram....








Related Posts with Thumbnails