Vackra Glomma vid Flomstenen på Namnå.

Var på besök i den här lokalen en dag i Augusti.
Noga räknat så var det 3 besök tillsammans.
Den här dagen skulle jag dra ut en tand.

Har nog hittat världens bästa tandläkare.
Så hit ska jag komma flera gånger.
Låter som jag ser fram emot det, och på

något vis gör jag det.
Nåväl, när jag var färdig och tanden var borta

så körde maken och jag mot hemmet.

Men först så stannade vi till här.
Jag gick ut med kameran. Trots min värkade

mun så var jag tvungen att fota.
Det var så vackert här. 

Här, det är
Flomstenen på Namnå.
Har skrivit om det förut.
En vacker rastplats längst med

riksväg 2 som går mellan

Kongsvinger och Elverum.

Sol, varmt och behagligt och nästan helt

spegelblankt vatten i Glomma. Men så har det inte alltid varit.

Den lilla biälven var nästan stillastående.
När Glomma är flomstor så går vattnet VÄLDIGT 

långt opp på land.

Mot norr speglade sig molnen i vattnet.
Nästan synd att inga vackra vita båtar kan gå här. 

Strandkanten längre bort speglade sig 

i Glommas blå vatten.

Mot söder såg det ut så här. 

Några träd hade fastnat på den lilla

holmen och låg vackert fast.

Att vattnet kan vara så blått, när botten är sand

förstår jag inte helt. Går att bada här.
MEN.... det är starka strömmar i denna älv, så

sandbankarna flyttar sig fort. Där man nyss kunde stå, är det strax brådjupt och farligt.
Så man får vara observant.

När jag ser den här bilden så går tankarna 

långt tillbaka i tid. Man ser gårdar på andra sidan 

idag. Hur såg det ut för 100 år sen? 

Jag tror det växte mera skog till att börja med.
Någon hade säkert byggt sig ett litet hus.
Bosatt sig här med sin familj, några får, kor och grisar. Höns med säkert. 

De hade säkert fått ta ner skog, för att kunna få

sig en liten åkerteg där de kunde så spannmål och 

potatis och andra grödor.

Jag tänker mig sedan fram till år 1789.
Då skedde det som kallas Storofsen.
Det var en översvämning här i Östra Norge
i Juli 1789.
63 personer rapporterades försvunna, tusentals hus 

totalförstördes och tusental boskapsdjur drunknade.

Älvarna Glomma och Gudbrandsdalslågen översvämmades och vattennivån på sjön Mjösa steg 10 meter över den normala nivån. Glomma steg med 17 meter!
Det fanns inte regnmätningar då. men en uppgift angav att en tunna fylldes med regnvatten på några dagar. Det ska då motsvara minst 320 mm.
En så stor översvämning har inte förekommit här sen dess. Inte förren 1995.
Då drabbade nästa stor översvämning området. 

Vesleofsen.
I sluet av april 1995 var snömagasinet i Glomma

130-150 procent av det normala. Det föll mera snö
fram till den 22 maj då temperarturen slog om och steg med 10 grader över 6 dygn.
Översvämningen nådde toppen mellan 2-10 juni.
Översvämningen drabbade ca 1850 gårdar i området, 

1 person omkom.
Glomma är vacker, men har en mörkare sida med.
Det blir så stora skador för att älven är så lång, 

den är 619 km lång. Går från tröndelag ner til Fredrikstad.  Nu får vi hoppas att det inte blir några flera sådana översvämningar, men som vädret och klimatet är nu, så vet man ju inte.

Till minne efter de här stora katastroferna så står det 

här en stor bauta. Den kallas för flomstenen.
På den har man ristat in de flesta stora översvämningar och vilket årtal de var. Sen har man då dragit en linje för att visa hur högt vattnet gick.
Då kan ni själva tänka er.
Det står en liknande sten vid Flisabrua på Flisa.

Jag tar en sista blick på stenen, så vänder jag mig 

om för att gå upp till bilen. På näthinnan ser jag hur folk här kämpade för att hålla undan vattnet.
Hur de fyllde sandsäckar, evakuerade och hjälpte folk

som inte kom någon stans. Folk med båtar, helikopter och räddningsutrustning. Jag tänker på hur de har det i USA nu när Irma härjar....
Glad jag bor där jag bor.
Glad för att det bara regnar, att jag har tak över huvudet, att jag inte behöver evakuera, att inga husdjur står i fara för att omkomma när de blir

lämnade vind för våg. 

Med en sista blick ut över vattnet, viskar jag

stilla ett tack till älven, som föder, som dräper, som lever, som rinner som ett blått band genom stora delar av det vackra land jag bor i.
Man säger om havet, att havet ger, och havet tar.
Tror detsamma gäller för stora, långa älvar.
Som Glomma.

Önskar er alla en fin söndaskväll.
Ute har mörkret fallit, utelamporna är tända.
På köksbänken brinner ljus i mina lyktor.
Snart ska jag slå mig ner och se lite på tvn.
Hösten är här och det är helt som det ska. Dags 

att kura inne nu, lyssna på regn och blåst, njuta av 

de dagar då solen värmer. Ja så är det, 

och så får det bli.
Kram