Historien om en gammal vagn.

Vi for till stan en dag igen.
Stannade i en korsning och

plötsligt kände jag mig iaktagen....
Ja ni ser varför.....

Lite snö var det kvar vid

runien i Glomma.....

Lite vatten var det i Glomma med för den 

delen. Tittade ner vid brofästet och 

där såg jag rester av det gamla 

brofästet.

Den första bron över Glomma 

stod färdig i 1856.
Tyskarna försökte spränga den under 

kriget, men den blev bara delvis förstörd.
Så stod den fram till 1949 då ny bro blev

byggd. Kongsvingerbru.

Tittar man till höger ser man

till och med Mölla. Den som

det bara är stenmurar kvar av idag.

En dag stod det en vacker vagn på gården.
Klart man måste undersöka den.

De stora hjulen av trä och metall

lät mig höra hur det knastrade i gruset när

kusken körde på vägen.

Träekrarna har fått eg

grå patina. Navet har en del sprickor.
Men den har nog gjort sina mil i alla fall.

De som åkte i den här satt på ett säte

som bestod av flätad korg.
Med stoppade dynor.

På det andra sätet satt man nog inte lika bekvämt.

Men det var ju plats för minst

fyra stycken plus kusken.

Vagnen var säkert så välskött och drogs

av en häst. 

Har inte en aning om vad det är för typ av vagn.

Några korta läderremmar hänger

på armstödet. Vad de har använts till 

vet jag inte heller.

Så ser de ut.

Kan nästan se framför mig.
Kusken sätter en lykta i ljushållaren för

att ge sig ut en kulen höstkväll.  Det blåser

och regnar, för det gör det ju alltid när man

berättar, Lyktan svajar i vinden och ljuset fladdrar.

Hjulen snurrar fort fram över vägen,

och det knastrar från hästhovar och metallhjulen.
Hästen, säkert en fux med bläs, blankryktad

och i vackert seldon, frustar till.
Hovarna trampar taktfast på grusvägen medan

regnet öser ner. 

Väl framme, kliver kusken ner och

hjälper passageraren ner på backen, i mörkret.
Lyktan på kärran svänger fram och tillbaka 

i blåsten. Hästen är så våt av  regnet och

kusken för den in i stallet fortast möjligt.
Torkar av med halm efter att ha selat av den.
Lägger på en filt, så den inte blir sjuk.
Ger den mat och vatten.
Sen går han ut och tar sig av vagnen. 

Järnet var nog inte så rostigt när det här

hände. Men åren har inte farit väl fram

med den är vagnen.
Den har stått i en lada.

Mössen har ätit och boat i de stoppade sätena.
Väder och vind har låtit rosten få fäste.

Men för länge sen, DÅ ni...
Då var det en vacker, välskött vagn.
Som tog herrskapet till kyrkan, på besök till

familj och vänner.
Den drogs av en vacker fuxfärgad häst.
Med en bläs.
Säkert hade den fyra vita strumpor.
 Blankryktad och välfödd.
Den drog vagnen med stolhet.
Seldonen var välskötta och blankputsade.
Men det var för länge sen.....

En vacker kväll i april.....

Starka färger....

Vackra formationer...

Lite skrämmande samtidigt....

Men helt magiskt, fabelaktigt, trollskt, 

vackert......
Naturen ÄR makalös..

Med det här så säger jag godnatt.
Kram.....