17 Mai, svanar i fri flykt och J Bäver.

 Vi har haft en händelsrik 

helg. Långhelg!
Först 17 mai, så pingsthelgen.
Vi for ner till Brandval för att

se på tåget. Vi hade en trevlig tur.
Här står tåget klart för avgång vid

Brandval kirke.

Först i tåget gick Brandval

Skolemusikk och spelade

all musik som ska vara när man

går i 17 mai tåg.

Fast allra först gick ju fanbärarna.
Fina små killar i kostym och bunad.
Hållandes i flaggan som alltid är

den som är först i tåget.

Drillepikene visade upp vad de kunde.
Några var så unga att de inte helt fått

in de rätta rörelserna. Men ge dem några

år så kommer de att visa hur man hanterar en

smal drillstav! 

Sen kom skolan med

alla klasser.
Lärare, föräldrar och elever 

i en härlig samling, med

bunad, utan bunad, i finstasen och

med stora leenden.
Idag var det glass, korv och lek som

gällde.

Här ser man Lilla fröken E och

hennes mamma.
Lilla fröken har en Hedmarksbunad på

sig. Mor har en annan bunad på sig, 

som jag inte helt kommer ihåg vart 

den kommer ifrån. Man ser

henne i en röd överdel, blå kjoldel, med vit

bunadskjorta på sig. 

Så var det Brandval barnehage som

kom i tåget. Fina ungar i sina fina

 17 maikläder med skolfanan först.

Den här mannnen kom i en vacker herrebunad.
Vad den heter vet jag inte.
Men det är så så roligt att se

män i bunad på 17 mai.
Det är vackra kläder.
Så kom igen gubbar, mera bunad!

Ja det hände ju en del tråkigt med då

förståst... Bland annat det här...
Ja det är vår telefonkabel.
Även vår internettkabel.
Torsdagseftermiddag har den

slitits av! I tre delar!

Fick lite dejavu....
Känns som igår kabeln var av 

på ett annat ställe....

Ringde till felanmälan på Telenor.
Vilket strul det var!
Tror vi ringt dem 10 gånger!

Det var inte bara vi som var utan telefon

och internät här. Nästan halva gränden.
Jag vet det låter konstigt med gränd.
Men det kallas så här!

Nåväl, efter nästan 5 dagar 

så blev det i alla fall fixat!
Tack för det telenor!

Här har vi det jag vill kalla lappgubbar!

De åker runt och lägger asfalt!

Ja de fyller I asfalt är

väl mera rätt att säga. 

Våran "nya" väg behöver lappas

och den har varit lappad flera gånger

redan, till trots för att den bara 

funnits i två vintrar!
Lappgubbarna lägger alltså

några spadar asfalt i gropen, så klappar

de till den! MÅNGA gångar....
Sen dags för nästa hål...
Tror ni det håller??
Rätt gissat!
INTE!

En dag på biltur. Vi kör i lagom fart på vägen,

dit vi ska. Framför oss ligger den här

svenskreggade volvon.
Var OBS på skylten på höger sida!
Plötsligt slänger damen som kör, sig

ut i motgående körfält. Slänger på

blinkersen....
Alltså, förbjuden vänstersväng!

Rastplast, jo jag förstår tanken.
MEN....
Ungefär 100 meter efter elstolpen där,

har du en rastplats på rätt sida av vägen!
Det höll på att smälla här kan jag säga.

Smugglarna har det inte lätt nu för

tiden ska jag säga.
Det är täta tullkontroller här på Eda.
Inte ens bussen som går i trafik slipper undan!

Den tredje maj...
Då snöade det.
Har fått det lite på avstånd nu, så

därför kan jag lägga bilden på bloggen.....
Den blev inte liggande ska jag säga.

En förmiddag ringer telefonen.
Jag svarar...
Hör en mansröst som frågar, är det Synnöve?

Ja säger jag, för det är ju jag...
Då är det grannen. Inte hyresvärlden den här gången, utan grannen i nästa hus.
Du måste komma hit, ta med kameran säger

han, det går två fina svanar på min åker.
Klart man ställer upp! På med 

GYMPADOJJOR!
Ärthjärnana var inte vaken kan jag säga....
Ut i regnet, med en handduk över kameran, 

ut på åkern.... Blött, swomp säger det för varje steg jag tar. Långt där ute ser jag

svanarna. Går vidare...
För varje steg jag tar, tar fåglarna ett

kliv längre bort...
Börjar tappa modet lite.
Svanar är så förbaskat arga av sig ibland!
Men gympadojjorna fortsätter framåt,

jag har bara att hänga med....
Försöker sikta in mig på det som ser gult ut.
Det är torrt! Tror jag...
Swomp säger det för varje steg jag tar...
Har funderat på hur de gör som ska smyga

sig fram på en sån här åker.
Vad har har de för knep?
Antagligen inte gympadojjor i alla fall...

För varje två steg jag tar, tar 

de här fåglarna ett!
Bort från mig....
Så stannar jag.
Genomsur på fötterna.
Åkern är lerig och våt, framför

mig står det två arga svanar!
Inte så hög i hatten då nej....
Upp med kameran...
Sportprogrammet är på. Funkar alltid!
Av 100 bilder får du garanteat 10 bra.

Plötsligt börjar de springa!
Så hör man hur det flaxar till!
De ska ta av!
Hoppas de INTE kommer åt mitt håll bara.
Vill inte ha en av de där tunga fåglarna 

i skallen! Då sitter man säkert fast i leran.

Dessa tunga fåglar tar av så lätt

som bara det....
Vingarnas kraftiga slag tar dem längre

upp för varje vingslag de tar.

Samtidgt så börjar de tuta!
För varje vingslag ett tut!

Självklart i stereo. De var ju två...

Mäktiga, vackra fåglar.
Stora, tunga, men de blir så graciösa när

de får luft under vingarna.

Med ett sista tuut, några kraftiga 

slag med vingarna är de uppe i marschhöjd.
Försvinner ut över sjön som

ligger därbakom träden.
Jag står kvar där ute i leråkern.
Blöt och lerig om fötterna, våt, dimmiga 

glasögon och en fånigt leende på läpparna.
Så djupt tacksam över att

grannen ringde och bad mig komma.
Att komma så nära de här stora, majestätiska fåglarna var helt fantastiskt.
Men, jag vet inte om jag blev mindre rädd för dom, de har en näbb med många vassa tänder

som de vet att använda.

Alträdens kottar hänger som

julgranspynt ytterst på grenarna när jag

går förbi dem på väg ut.
Måste ju självklart fram med kameran.
På norska heter det Or.

Jag skulle ner till sjön och vinka

hej då åt vinterns is.
I år bestämde den sig för att det 

var dags att resa den 6 maj.
Tänk att här ute gick man så sent som

i början, mitten av april.
Nu höll den nog bara för en mås.

Stenpiren var helt isfri med.
Man hörde nästan hur stenarna njöt av 

slippa isens tvångströja.

Det sjöng faktiskt i isen när den flöt iväg.

Eller sjöng och sjöng.. det lät!

Kan vara att den smälte...
Det knittrade så mysigt.
Ungefär som det satt små

sjöjungfrur under isen med sina

tamburiner. Det var ett goljud!

En annan vattenlevande varelse 

är det som varit framme här.
Ingen jungfru precis.
Utan Herr. J Bäver!
Ja säkert Fru J Bäver med.

Många träd såg ut så här när jag 

klämde mig fram bland snår och ris där nere.
Det är helt fantastiskt vad de får till.
Med tänderna!
Många träd stod så här.
Undrar varför de lämnar dom 

på det här viset?
Någon som vet?

Klicka upp storleken på den här

bilden så ser du mönstret på

den här stammen.
Det är naturens konstverk.
Den skicklige konstnären heter nog

antingen Herr J Bäver eller Fru J Bäver.

Det var allt för den här gången.
Ute faller regnet!

Björkarna är så där skirt gröna nu.
Har sett några humlor och bin.
Hoppas det hjälper att jag planterar 

massor med blommor nu.
Vill ju inte de ska dö ut!
Så ut och plantera humlemat och bimat 

med er nu!
Ha en fabelaktigt fin onsdagskväll.

Det ska jag.

Kram....