Erri......

Min älskade turkamrat finns 

inte mera. 

Idag fick hon somna in!
Du satte spår hos många som

mötte dig när de var här.
För mig kommer du alltid

att vara min bästa turkamrat,

min vakthund, hon som tröstade

mig när jag var ledsen.
Hon som älskade att gå i koppel

på promenader.

 

Idag fick du somna in, slippa ha ont

längre.

Du har gått över regnbågsbron nu.

Erri var inte min hund, hon tillhörde

våran hyresvärd och granne.
Men hon hade sin dyna på vår trappa, sin 

vattenskål, sitt rosa koppel hängde här!

Vem ska gå med mig på tur till

Rytjern nu?
Du finns inte längre i livet.

Men för mig och maken är du

alltid levande, och närvarande.
Älskad som om du vore vår egen.

Du var 8-9 månader när vi flyttade in 

här på gården. Du har alltid funnits här!
Kommer aldrig finnas någon som 

du igen....

Älskade Erri...
Du är saknad, något fattas mig....