** NORRKÖPING **

Ja då har man varit en tur till stan då.

Stan, det är alltså Norrköping.
Kul att komma hem en sväng.
Spårvagnar är väl Norrköpings kännemärke nummer 1.

Gula fara.! Här på väg över
Nya Saltängsbron.
Jag var tvungen att leta lite, för

jag trodde att bron fortfarande hetter Oscar Fredriks bro.

Så var det alltså inte.
Den byggdes om 1978-1979.
Men nog tyckte jag den gamla bron var snyggare....

Två av bropelarna står förresten vid ingången till

Folkparken i stan.

 Teatern i Norrköping.
Stora teatern i Norrköping invigdes den 24 februari  

1908. Den är byggd i Jugenstil.

På fasaden står devisen

Förkunna seklers sorg
Förkunna seklers glädje.
Skrivet av Esaias Tegner.

Så har vi då Karl Johans park.
Han står där, i mitten.
På sockel!

Ja, alltså Kalle....

Han hamnade där 1846 den bäste Karl XVI Johan.

Egentligen var parken ett torg. 

Hette först Saltängstorget.
Park blev det 1887, då stadsfullmäktiges ordförande och 

konsul John Philipsson, ville försköna stan.
Han bytte ut kullersten och torg mot en park med blommor, fontän och grönska. I nedre delen av parken finns fontänen

Delfinfontänen.
Fast det är inga delfner utan lax som pryder den.

Men jag tror att huvudattraksionen i parken ändå

är den här...
Kaktusplanteringen.
I år hyllar den Norrköpings Symfoni Orkester

som fyller 100 år.

När jag gick i musikklass hade vi

konserter med SON.

 Arbetet med att få den här planteringen färdig tar

ca 4 veckor för tre trädgårdsmästare.
De börjar bygga utifrån och in mot mitten.

Där lämnas plats för huvudmotivet.
Det byggs färdigt i växthuset och fraktas till

parken och monteras på plats med en kran.

Under vintern vilar dessa stickiga skönheter ut i  växthuset

som ligger på Sylten.

Många av kaktusarna härstammar från

kaktusar som donerats av en byggmästare som hette 

Anders Carlsson. Han gav dem till stan 1910.

I parken finns de gamla restaurerade gaslyktorna

som ger ett dämpat och romantiskt sken.

Speciellt på vintern, när fontänen är

 dekorerad med ljusslingor.

Här är Karl XVI Johan igen.
I bakrgunden skymtar man järnvägsstationen.

Här hittade jag pellargoner som var

uppstammade. Så läckert!
Huset i bakgrunden är gamla
Standard Hotel som invigdes 1899.

Idag är det restaurang, konferense och så

ligger Scandic Hotel City där numera.

Här växer även agave och som synes så trivs

den väldigt bra, för den här blommar just nu.

Från parken tar vi oss över bron.
Där borta skymtar man Grand Hotel och 

rådhuset. Tornet sticker upp högt över taken

på de andra byggnaderna.

Rådhuset byggdes mellan 1907-1910.

Det gamle revs 1906.
Det byggdes 1724-1734 då man byggde upp Norrköping igen

efter att ryssarna brände ner stan 1719 under 

det stora nordiska kriget.

På toppen av tornet sitter det en man.

Han har 68 meter ner till backen.

Han heter Gull-Olle i folkmun.

Egentligen har han ett mycket finare namn och

en fin titel. Han är Norrköpings skyddhelgon 

och heter Sankt Olof.
Statyn av honom är 4,5 meter hög och guldförgyld...
Därav namnet Gull-Olle.

Han har suttit där uppe sen 1910.

Ett år fick han till och med tomteluva på sig.
En STOR sådan!

I Norrköping bor det en mycket driftig man,

han är faktiskt från Norge.
Han heter Reidar Svedahl,

 och det var han som faktiskt fick på

Gull-Olle tomteluvan.

Här ser man en del av Norrköpings

uteliv. Ja inte numera.

Nu är det bara kontor och sånt där.

Men när man var yngre, så gick man

på Palace där.
Man åt, drack och dansade...

Karl Johanspark och Stadshuset.

Ja det heter så.
Det byggdes 1802. Har använts som

postkontor och epidemisjukhus.

Strömmen och de fina träden som 

visar vägen ner mot Hamngatan.

När man strosar runt så här blir efter en stund 

ganska kaffesugen.
Vi fikade på Lindahls inne på Spiran.
Alltid lika gott kaffe och MYCKET spännade att

stoppa i munnen.
Här hittade jag helt klart en ny favorit.
Päronbiskvier...
Så gooooda...

Efter fikat strosade vi vidare.
Ner mot Knäppingsborg.

Här är det ett myller av butiker i de gamla

husen som fick nytt liv för några år sen.

Butiker av alla de slag....

Här finns något för alla....

Det är liksom "våran" gamla stan....

Trånga gränder...

Tvättlina med tvätt på tork som

hänger över oss...

Ett torg, med restauranger, fik och annat mysigt.

Alla hus har samma gula färg.
När man gick i de trånga gatorna och

gränderna så kunde man nästan både

höra och se hur det var här förr...

Ännu flera butiker finns när man rör sig ut mot

Järnbrogatan för att komma vidare.

En bakgård där jag gärna suttit med en 

kopp kaffe och bara njutit av känslan

att befinna mig långt tillbaka i tiden...

Den här gynnaren hade nog inte tid till det.

Han/hon samlade in pollen för glatta livet.
Den var ganska full med pollen, som den fått av den

här och de andra som växte där.
En stockros som växte vid en port när

man var på väg ut...

Här ligger även det här huset från 1890.
Men vad det varit och är nu,

det har jag inte en aning om.

Någon som vet?

Strömmen har ju en viss historia när det

gäller Norrköping.
Motala Ström allså..
Här kommer den ner till

Louis De Geer.
Nu mera konsert och konferenslokaler.

När jag växte upp var

det Holmens bruk som höll till här.
Mamma jobbade där.
Hon körde travers, lyfte upp timmerstockar som skulle

vidare in i verksamheten för att

så småningom sluta som papper...

Så kom vi ner till Strömparken till slut.

Här har man haft många skojiga stunder.
Hade en klasskamrat som bodde i 

ett stort fint hus i parken.
Inte det här alltså.

I den här delen av parken finns en fontän, 

där småbarn brukar plaska runt.

Fikabord, en liten servering såg jag med.
Här håller även fiskeföreningen till.
Det brukar stå många fiskare här.
Man kan få både det ena och det andra på kroken.

Änderna trivs också bra här...
Här ligger ett gäng uppe och vilar sig.

Det är hårt att vara and!

Ännu hårdare kan det bli om

dem som bestämmer i kommunen 

får som de vill.

Går man över Spången så kommer man över till

de gamla arbetarkvarteren.
Gatunamen här ger en vink om det.
Garvaregatan, Tunnbindargatan osv...

Vi gick över för att få en bättre utsikt mot

Strömparken där den ligger nu.

Grönskade och lummig.

Titta  noga på de här bilderna.
Det är kanske inte så länge till så är

den här typiska norrköpingsvyn borta för alltid....
Här vill nämligen de höga herrarna i Norrköpings

kommunstyre bygga hus....

De vill rasera hela parken för att klämma

in ett höghus med 35 lägenhetet i,

i den här vackra parken!
Och nu tar jag tillfället i akt och ber er alla som

har anknytning till Norrköping på något

vis och som är på facebook...
Gå in till facebookgruppen

Rädda Strömparken och bli med.

Bli med för att stoppa det här vansinnet!

Det är nu det gäller.

Kommer ni ihåg att jag skrev om en som hette Reidar.

Just han ja, norrmannen som vill värna 

om den vackra staden Norrköping.
Han har dragit igång det här gruppen!

Nu såg jag att 4 av 8 partier har vänt och 

vill bevara parken.
Så det finns hopp! 

Motala ström, glider sakta förbi, 

omedveten om vad som håller på att ske.

Men OM vattnet kunnat tala så tror jag

att vi fått höra ett starkt nej från det.
Låt den här vackra vyn få vara kvar!

Finns många ödetomter man kan bygga hus på.

Värna om våra parker!
Vi behöver dom!

Till er som orkar läsa allt det här säger jag bara ett

stort tack! Vet det blev långt, men 

Norrköping är min hemstad. Här är jag

född, uppvuxen och gått i skola.

Även om jag inte bor där längre så har du, du vackra, stolta stad

en stor plats i mitt hjärta.
För alltid!
Kram...