29 Februari....

Skottårsdagen.
Tänk vi har fått en hel dag extra till vårt förfogande...

Hoppas ni tog till vara på den och

gjorde det bästa av den.

Det är fyra år tills  nästa gång.

En grantopp under all snö,

visst är det vackert...

Men den längtar nog efter tö..

 Vårt hus låg så vackert inbäddat i vit snö,

blå himmel och hög klar luft.
Solen förgyllde verkligen den här dagen.

 Vi tog en tur ner till sjön för det

var så härligt att vara ute. 

Solen värmde gott där man stod.

 Nere vid strandkanten var det plötsligt 

något som hoppade till....
Man hoppade högt själv...
Ett rådjur som blev överraskad nere i slänten...

 Man såg den vita rumpan innan den 

försvann in bland snöklädda grenar och ut 

på den vita isen....

 Så var det dags att vända näsan hem igen..

Eller upp kanske är bättre...

Det är ett stycke dit...

Maken var snäll och gick före och gjorde spår åt mig.
Inte så djup snö, men tillräckligt för att man skulle få 

jobba ordentligt när man gick.
Det var bra det...

Men han går ju mycket fortare än mig

och plötsligt var han uppe och jag var

kvar där långt nere.....

Det låg nysnö överallt.
Tycker faktiskt att en klänypa med snö på är vacker...

Så var det då dags att tassa ner på isen på sjön.

Har ju sett att många varit där ute och pimplat eller

pilkat som de säger här.
Men jag har sån respekt för isen så jag har hållit mig därifrån.

Tills nu....
Såg ju att någon kört med fyrhjuling här..
Håller isen för den så håller den för mig...

 Här var vi ett litet gäng med goda grannar.

Vår hyresvärd med barnen och deras morfar.
Grannen ner mot sjön,

och grannen med häst som bor bort i vägen.
Och så Erri förstås....
Grannen med hästen såg att vi var där

så han körde helt sonika ner för att slå

av en prat med oss.

Fröken E och jag gick fram för att

prata med Fröken Häst.
Hon är tre år.
Snart ska hon ha sin första start på banan om

jag hörde jag rätt.
En härligt lugn häst som INTE brydde sig om

att Erri skällde som en tokig på henne...

Varför?
Jo hon tror det är en älg....

Vi var nästan mitt på sjön tror jag...

Men det var så härligt att kunna se från ena änden 

till den andra....
Där borta är det söderänden...

Långt där uppe är norränden.

Där ligger det en liten plats som heter Noer.

 Fiska ja...

Jodå, det fanns de som gjorde det med.

Unge her E till exempel.
Morfars hemmasnickrade pimpellåda 

var bra att sitta på.
Och fisk hade han fått med....

 Här får han upp en liten, liten abborre...

 Men även sådana här dagar tar slut...
Det var dags för hästen att vända hemåt.

Efter sig hade hon ett bildäck att dra på.

Allt för att träna upp sig...

Kanske så man skulle göra själv...

Dra runt på vägen med ett bildäck hängade i ett rep 

efter sig...

Undrar lite försiktigt hur långt man orkar gå då....
Där uppe ser man vårt hus...

Några var ju långt före mig då...
Man ser några små prickar där ute i snön...
En prick på isen...

och så jag med kameran...
Hade sällskap av barnens morfar ska jag säga...

Väl uppe och inne blev det en kopp kaffe och

man mådde så bra efter den härliga stunden 

där nere på isen...

Is ja...

Vattendroppar kan skapa de mest otroliga konstverk.

Några grässtrån som vattnet droppat på.

Kylan som är och vips...
Vackert är det i alla fall.

I morgon går vi in i mars månad.

Tänk vad fort det gått...

Ha en fin afton där ni är nu.

Här blir snart en kopp te.

Ha det gott.

Kram