Lite av varje....

Var nere vid sjön för några dagar sen.
Tog några bilder.
Men helt ärligt så har jag bloggtorka!

Måste nog komma ut och vidga mina vyer lite.

Här är i alla fall vårt hus.
Det lilla vita med rött tak.
Fick gå ensam.

Erri orkade inte följa med mig ner.

Säkert för djup snö.

Klickar man upp bilden så ser man henne sitta
nästan nedanför vårt stora vardagsrumsfönster.

Hon följde mig med blicken

hela tiden där jag gick....

 Den gamla smedjan låg skymd inne bland 

de nakna trädstammarna men

den är vacker i alla fall.

 När jag gick upp igen och nästan

var uppe så vände jag mig om och tog bild på 

mina fotspår....
Såg ut som spår efter en enhjulig traktor ju....

 Stubbåkern sticker upp lite här och var.

Här såg jag några mjuka kullar som

jag bara var tvungen att fota.

Så vad gör man...
Slänger sig på mage förstås...

Tur ingen såg mig!

  Till middag den dagen hade vi soppa.

En MYCKET god soppa.

Den heter Mulligatony...
Fast det stavas inte så förstås....

 Sjön ja...
Ville!

Men vågade inte gå ut på isen.
Såg i och för sig många som

satt där ute och pimplade...
Så jag får nog ta modet i hand och kameran

runt  halsen och ge mig ut där snart....

 Där borta är brukar det gå kor.

På andra sidan sjön.

Men jag undrar om de inte varit ute 

och lekt i snön redan, för jag

hörde dem prata med varandra där

på andra sidan en dag....
Mamma Mu alltså...

 Här går det en avrinning ner till sjön.

Men jag ÄR feg...
Tänk om man går igenom isen...

Vet ju att det bor ett sjöodjur där nere med och

det gör ju inte saken bättre...

Man hör det sjunga och smälla 

när det ner mot 20-25 minus ute....

 Då går vi heller en promenad på våran väg.

Vi är i det här tillfället jag, Erri och fotografen.

 Här är han med på bild...
Eller bara hans skugga.

Min och Erris skugga är där med.
Älsklingen håller i Erri här.

 De har tagit ut timmer under vintern.
Det ligger längst med vägen i väntan på

timmerbilarna som ska hämta det.

I år la det upp stockarna på rätt sida

av vägen.
Förra året gick det ju galet...

De rev ner telefonkabeln för oss!

 Är ju uppe ganska skapligt på

morgnarna. Och det lönar sig ibland.

Ännu en otroligt vacker soluppgång blev

min belönning när jag stod där i kylan och

väntade.... och väntade...

 Men vädret skiftar fort.
Nästa dag när man vaknade så hade allt

ute fått piggar!

Såg ut som allt var släkt med igelkottarna.

Här en gren och jag tror det är ett

björkhänge som fått på sig 

säkerhetsutrustningen...
Påminner om en larv av någon sort...

 Jo, jag vet...Men det är vackert...

 Ett ogräs som fått på sig rustning.

Vem törs ge sig i kast med den där?

 Kan detta vara föregångaren till taggråden?
Helt klart ser man likheten.
Föredrar den här. Inte lika farlig om

man fastnar i den.

 En gren i björken var vackert klädd i taggspets.

 Vad larvig man känner sig....
En nästan likadan bild.

Fast bara nästan!

 I stammen på en av de gamla björkarna låg det lite snö.

Fick av någon märklig orsak vårkänslor när jag såg den här.

 Så var det dags för mera mat då...

Här en GOD curry gryta med kyckling och ananas.

Säg till om någon vill ha recept.

Enkel och gick fort...

Tyvärr gick det fort att äta upp den med.
Just för att det var så gott!

 Solen gömde sig bakom stammen,

men vad gjorde det.

Jag knäppte i alla fall.
Den mörka stammen, snöklädda grenarna 

och solljuset bakom blev 

ett vackert motiv.
Tycker jag!

 Semlor och bullar i parti och minut.
Sockerkringledegen gick utmärkt 

att använda till att baka bullar som

så skulle bli semlor.

 Semlor skriver jag...
Som i flertal...
Men det blev bara EN!
Det räcker!
Gubben äter inte semlor. 

 Gurka däremot...

Här egenhändigt inlagd Västeråsgurka.

Har stått i två år i källaren, men det var

inga fel alls på den.

Bortglömd kan man säga.
Smakar underbart gott på en ostmacka 

och till älgkött!

Sitter och gäspar lite.

Är trött efter en helg med nattjobb.
Så fick vi ett samtal på lördagsmorgonen

som var totalt oväntat.
Min svärfar ringde!

Vi har inte pratat på nästan 20 år!

Han ville bara berätta att en faster till gubben

gått bort sa han.
Blev ett kort samtal.

Men man satt hela dagen och funderade på

om det verkligen hade hänt!
20 ÅR!!

Jaja, bättre sent än aldrig.

Nu däremot säger jag ajöken.
Ska sätta på te, fått nytt te från

Lena med Tefrossa.
Sen blir det nog sängen.

Sköt om er därute allihopa.
Kram....