En tur runt och omkring min stad.

 Nu är höstskörden färdig.

Maskinerna ska tas om hand och ställas in för vintern.

Men jag måste erkänna att jag INTE stått

där uppe och spolat rent.
Tur det finns de som vågar.

 Våra äppleträd har fått gäster...
Jag kan sitta och titta på den här utsikten....

Och plötsligt ser jag en koltrast som

sitter där och äter av frukten.....

Nu har många av äpplena börjat jäsa,

så de bevingade vännerna blir 

liksom lite fulla av frukten.
Det märker vi när de ska ta av och flyga härifrån.

Glad att inte fönstret gått sönder än.

För det smäller bra när en koltrast, eller

stare flyger in i rutan.

 Färgerna är inte så intensiva längre...
Men lite finns det kvar.

Lövträden börjar bli allt mer avlövade med.

Hösten går snart över i vinter.....

Vi, ja, gubben och jag alltså, hade en dag för ett 

tag sen när vi bestämde oss för att ta en lång tur genom

vår stad. Vi tog vägen upp till Puttara.
Vi passerade Holt begravningsplats först 

och jag måste säga att utsikten härifrån

var helt enorm. Man ser långt över på andra sidan.

Här ser man lite av järnvägen och ett

taket på Sundehjörnet.
När man ser staden så här är

det så vackert....
Glomma är också med....

Här uppe där vi går nu har

de elljusspår och det är skönt

att gå runt däruppe. Vi ska försöka

ta oss längre upp en annan dag.

 En liten bäck porlade så vackert...

Rena rama vårstämningen.... 

 Så var vi nere i stan igen.

Vi tog oss över gamlebron och 

ner till Glomma.
Vid mölleruinen strömmade vattnet på

ganska bra, så det gällde att inte dråsa i.

 Vattenståndet var däremot inte så

högt den här dagen.

Vi tog ner på den lilla sandstranden.
Det är inte bara de stora älvarna ute i världen 

som har delta.

Får jag presentera
Kongsvingerdeltat.

 Glomma är sötvatten.

Men det finns faktiskt musslor här.
Om det här exemplaret levde eller hade 

gått över regnbågsbron vet jag inte.

 Vattnet hade bildat så fina formationer

av sanden att det var svårt att slita sig.

 Måste erkänna att jag blev ganska fascinerad 

av stranden, vattnet och mönstret.

 Jag tror det är en mussla som ligger på sanden 

där med. Var inte ute där för att se.

Höstträden speglade sig i vattnet, och 

jag fick faktiskt lust att bada.

Eller åtminstone att bada fötterna...

Lite längre bort hittade vi en som faktiskt

badade! Kanske inte helt frivilligt då.

Tror den här hade legat där ett tag för

den var delvis täckt med sand.

Fullmåne.

Vackert...

Magiskt....

Mystiskt.....
Den speglade sig i sjön så vackert...
Hörde nästan nått som ylade...

Frosten.

Den första frosten är det nått speciellt med.

Den är kall, bitande och dödlig.

Dödlig för sommarens sista blommor 

som envist försöker visa oss sina vackra blommor.

Bitande kall när man envisas med

att gå ut i tofflor utan strumpor.

Krispig... För det låter så härligt

när man sätter ner fötterna i gräset där

grässtråna är helt styva av frosten.

Vacker, för den gör om så fullständigt i naturen.
En planta i min jordgubbsåker ser nästan

sockrig ut på bladen när frosten

lagt sig på det.

 Blåsten gör sitt till för att hjälpa oss 

med att bli av med alla höstlöv.
Den här lilla björken får härdas ordentligt.
Den har några år kvar tills....

 .....den kommer upp i samma 

storlek som min favoritbjörk...
Den stod där och ruskade på kronan så

bladen for som snöflingor från grenarna.

Upp, bort och så föll de ner på marken...

 Grannens hästar bryr sig inte om sånt.
De går i sin fina hage och njuter av höstens

sol och har väl en av de finaste utsikter jag

kan tänka mig.

Lönnlöv i alla regnbågens färger.
Inte är hösten färglös i alla fall.
Vackert som bara det.

Ha nu en skön söndag och 

njut av veckan som kommer.

Visst är det mörkt och kallt nu om kvällarna.

Men förbanna inte mörkret...
Tänd ett ljus....

Glöm inte reflex när du är ute går...

Å du, hade da du..

Kram..