Ut på tur och aldrig sur....

Ja man säger så här.

Inte kan man vara sur när man kommer

ut en krispig, dimmig och vacker höstmorgon

som den här.
Dimman höll på att lätta och man frös lite

lätt om händerna när 

jag och Erri tog benen fatt en

tidig morgon.

Kameran var med naturligtvis.

Grannens gamla lada var så

vacker i dimman.

  Dimma, sol och dagg....

Blir vackert det..

 Ute på åkern stod traktorn och 

väntade på att han som kör skulle komma.
Plogen var på så det var nog mer

åker som skulle plöjas under dagen.

 Jag och Erri fortsatte att gå...

Plötsligt dök det här upp!

Jag gick en väg jag inte gått förut.

I alla fall inte så långt...

Det var så vackert att gå här.

 Så hördes ett bäää lite uppifrån

backen... Jag tittade upp och där stor

två av de tre bockarna Bruse och såg på oss...

 Så var det två till som stod

i en hage bredvid.

Lambi och lilla Svarta.

De såg vänligt på oss och hade nog gärna kommit ut 

och pratat lite.

 I det här vackra stabburet bor de tror jag.

 Erri och jag gick vidare och

plötsligt dök det upp ett

litet hus, där man kan sitta i fred och ro.

Ingen dörr, men vem behöver det ute i 

guds fria natur.

 Här fick jag en låt i skallen...
Tage Danielssons låt,

Elektrisitetsvisan....

 Tröskningen pågår mellan

regnskurarna, och här har tröskan blivit

full och det är dags för tömning.

 Rågen var så fin där den stod.

Nuguren var spegelblank nedanför.

 Satt och solade på verandan. Fick 

lust å plocka lite äpplen....
De var inte så stora utan såg mera

ut som blåbär i storlek.

 Satt och slappade med fötterna på räcket efter

den delikata äpplelunchen. Inte för att man blev mätt

på så små äpplen då...
Men solen värmde gott i alla fall.

 Björkarna är vackra där de står.

För att inte tala om att de är höga. 

Rakt upp mot den blå himlen växer de.
Man känner sig liten när man tittar upp

på de mäktiga bjässarna.

 Har ju haft lite trubbel med

telefon och internett här en tid.

Har klagat och klagat och klagat.
Inget har liksom hjälpt!
Så gick jag förbi det här en dag.....

 Inte konstigt att det krånglat när man ser det här!

En kantklippare har farit fram här.

Kabeln som legat på backen sen i våras har

alltså blivit avklippt av jättegräsklipparn....

Någon har då knölat in den delen

som blev avskalad i en avsågad

läskflaska i plast....
Hängt upp det på en björkslana nertryckt i backen.

Mitt mellan två telefonstolpar....

Man är förvånad att det har funkat....

Vet inte ännu om det är åtgärdat.

 Nu är det dags att krypa ner i säng igen. 

Ute är det mörkt ännu.

Men kanske blir soluppgången lika vacker idag 

som den var härom morgon....

Nu säger jag godnatt.

Kudden ropar och jag ska äntligen 

få sova igen.

Ha en fin söndag och skön vecka nu

alla därute.

När jag vaknar ska jag ta mig en lång bloggrunda.

Kram