En kopp kaffe på Fru Balchens....

Efter en tur på Kongsvinger Festning så

vandrade jag ner i Övrebyen.

Där älskar jag att gå runt och bara njuta av

alla vackra hus och trädgårdar.
Även här hör man suset av historiens vindar.

Övre byen kom till tack vare bygget av festningen.

Här bodde alla de som byggde och jobbade på festningen.

Idag är det ett av Kongsvingers största turistattraktioner.

Bydelen består av träbebyggelse från 

1700-1800 talet.

Ta en titt här.

Kommer ni till Kongsvinger så

kan jag rekommendera ett besök här.

Men mitt mål nu var att få njuta en god kopp kaffe...

Jag visste ju vart jag skulle så för mig var

det inte så stort problem att hitta.

Men för en som inte vet så finns det vägvisare.

Det här var mitt mål.

Ett rosa hus med ett hjärta på.

Jag gick fram emot dörren, öppnade den och klev in...

Satte mig vid ett bord och såg ut genom fönstret, 

medans jag väntade på mitt kaffe och den 

hembakta bullen med vaniljkräm på.

 Fru Balchens är ett litet mysigt fik.

Här kan man inte bara fika, utan även få

sig en lunch om man är lite sugen.

Man kan få köpa sig ett glas vin om man vill det.

Musikkvällar och mycket, mycket mer

händer här.

 Du kan köpa med dig te, kaffe och annat gott.

Sitta ute och fika och mysa i solen 

är också en höjdpunkt.

 Lite interiörbutik är även Fru Balchen.

Du finner mycket smått och gott här.

Vackra ljusstakar, kannor, glas, koppar och mycket annat.

 Den här detaljen fastnade jag för.

Synd man inte har så mycket lediga väggar 

hemma i köket. Annars hade jag 

gjort så här med mina gamla vackra fat...

 Gick förbi Aamodtgården på min vandring.
Här ligger Kongsvinger museum.

Aamotgården är en kulturmärkt empiregård från 1801.

Här bodde en gång magasinförvaltaren.
Inne i byggnaden finns även en ryttmästares lägenhet.

Den var bebodd fram till 1968.

Idag är det en idyllisk stadsdel.

Men under 1700-1800 talet

var det nog inte så lätt att leva här.

Många av husen här är idag K-märkta.

Här i det vackra gula huset håller Odd Fellow till.

Har nog aldrig helt förstått vad det är 

för en hemlig orden.

Här ser man det rosa huset med hjärtat på 

längst bort i bild igen. 

Det ligger en park på vänster sida, där

kan man sitta och må gott med sitt kaffe under 

sommaren. Om man har tur att få 

ett bord vill säga...

Det är mycket folk här dagligen.

Efter fikat var det dags att fortsätta vandringen  

ner till centrum.

Här passerar jag ännu en fin träbyggnad i

övrebyen innan jag kommer ner till

den nyare bebyggelsen.

På vägen ner går jag förbi det här huset.

Ett av de hus jag alltid tyckt om.

Se bara på färgen!

Vackert, stilfullt och med vacker utsmyckning.

Ja, här skulle inte jag ha något emot att bo.

Här en närbild på den vackra utsmyckningen.

Så kom jag ner till byparken.
Men det blev ingen vandring där den här gången.

För mycket snö...

Väntar tills snön smält bort tror jag.

Så var vi hemma igen då.
Fick besök av grannbarnen.

Super Mario på Wii är en favorit. 

Men nu tänkte vi göra något annat...

Vi tog fram guitar hero vi....
Först så spelade fröken E.

Inlevelsen var det absolut ingen fel på...

Så var det unge herrns tur...

Så var det dags för bägge två.

Fröken E sjöng och mimade. Herr E lirade 

gura  och jag fick en bild på näthinnan av

en vår tids stora gitarrister...

Janne Schaffer... 

Jadå, tungspelet fanns där med.
Inte lätt att koncentrera sig på guran när

man ska följa röda, gröna, gula och 

bruna sträck på tvn...

Det spelades så det stod härliga till.

Fröken E frågade om vi inte hade en mikrofon

så hon kunde sjunga.
Men det hade vi ju inte...

Men se på handen..

Man kan ju låtsas.

Så var det scenbyte.

Janne Schaffer blev avlöst av Suzi Quatro.

Musiken som spelades var ju diverse rocklåtar.

Men det diggades för fullt...

Men gitarren är inte för små barnhänder.

Så lillebror bestämde sig för att hjälpa 

syster E med att hålla in knapparna

och trycka när den rätta färgen visades på tvn.

För den som trodde att det INTE var tufft

att spela gura så här så kan jag bara säga ni har fel!
Både gubben och jag och grannbarnen

var märkbart trötta i armarna efter 

att ha hållit konsert i några timmar.

Så kvällen avslutades med smörgås 

och juice vid köksbordet innan

mamma kom och hämtade sin små artister.

Våren har kommit  hit  nu.

Fast när man sett ut senaste dagarna 

funderar man på om den har rest igen.

Men häromdagen såg jag att det var liv och rörelse

nere på isen.

Ett par fiskare satt där och pimplade i solen.

Grannen körde ner med sin ena häst och 

de stod där en stund och pratade och njöt av 

den vackra vårdagen.

En som kanske inte njöt lika mycket var
den här stackaren....
Han badade sina hjul och blev säkerligen ganska våt
både i motor och kupé.
Det är alltid vatten här, för något är
galet. Regnvatten, vårsmältningsvatten och annat
vatten rinner inte bort.
Det bildas istället en sjö under vägen här.
Ganska mycket vatten och is var det den här dagen.

Medans vi stod där kom en traktor med släp.

Det luktade vår när han passerade.

Han hade gödsel på släpet.

Det är vår det....

Som synes hade inte den några problem att passera

genom sjön.

Rymoensjön tror jag den får heta nu....

Vår ja...
Jo då! Säkert!
Bara inte just idag.
Så här såg det ut när jag

Bara några dagar innan satt jag här.
Som synes inte ensam.
Winnie Katt kom på visit och hittade
en varm, mjuk och skön plats
att ta sin lilla siesta på...
Själv satt jag ju gott i stolen.
I solen...
Med fågelsång i öronen...
Det var en dag våren var här....

Nu närmar sig klockan snart sängdax.
Har jobbat i natt. Ute spöregnar det.
Det smattrar på rutor, det blåser lite.
Jag öppnade dörren och stod där
en lång, lång stund i mörkret och
bara njöt av det befriande regnet
som för varje droppe som föll tog med
sig lite av snön och isen som ligger....
Tänk om det var borta när jag vaknade....

Ha nu en skön söndag där ni är.
Här går den i lugnets tecken...
Och nu kom jag på att jag måste ta ut 
middag ur frysen...


Å du, hade da du!