Den andra söndagen i Januar.

Tiden går fort.

Det är redan den 9 januari.

Vintern ligger som en tjock värmande filt

över land och vatten.

Några gillar inte vintern.

Andra älskar den.

Jag tillhör de sistnämnda.

Det är så vackert!
Se bara på den här lilla granen i vår 

granhäck. Den ser ut som en liten dansande

primadonna i ett smyckeskrin.

Här sitter lyset i mitt liv som
Ingrid Bjørnov brukar säga

när hon är med i Herreavdelingen 

på radio.

Passande nog med ett rött hjärta

hängande över huvudet.

Han sitter och skriver handlelista på Ipoden.

 Vårt hus döljs av de snöklädda

björkarna som står som

tennsoldater på ett rakt led.

Det är så vackert....

 När man ser bort mot Noer så

så spelar himlen med färgerna och

det blev ett så vackert ljus.

 Vi skulle ha kyckling en dag till middag.

Tog fram påsen med filéer ur frysen.

Det var två kvar. Tillsammans var det 

6 filéer som vägde 1900 gram.

En filé tog jag i handen och den var så här stor!

Man undrar lite stillsamt vad det är för

slags monsterkycklingar de kommer ifrån.

Är verkligen kycklingar så stora?

Snö ja.....

Maken och jag var tvungna att skotta upp vår 

gångväg en dag. Det hade kommit bra mycket

av den vackra vita varan.

Erri stod uppe vid vägen och väntade....

och väntade....

och väntade....

Till slut orkade hon inte vänta längre.

Men då var vi nästan klara med

att skotta upp gången.

Då kom hon för att hälsa!

 En liten topp sticker upp....

Tycker det är så vackert.

Påminner lite om en bakelse.

 Det var inte bara vi som var ute

med snöskyffeln. Plötsligt susade det till 

på vägen och en fin blå traktor med

snöskuffe kom förbi.

Vad gjorde vi om inte dessa fanns?

 Vårkänslan infann sig plötsligt.

Det började droppa från taket.
Man hörde hur det ploppade ner i snön.

Solen sken och fåglarna kvittrade för fulla muggar.

Var till och med ett par plusgrader i solen.

 Vände mig om och såg snön där

jag nyss stått. 

Den såg ut som två fluffiga 

klickar med vispgrädde....

 Fick lite lust att slå mig ner i  trädgårdstolen

och njuta av den härliga dagen.

Men den sa att tyvärr, den var upptagen.

Och visst är den det.

Den står vid köksväggen, där den

befinner sig i ett djupt samtal med

grepen, snöspaden och snöskyffeln....

Det var bara för mig att gå in och sätta

på hurran och fika vid köksbordet med maken.

Nu väntar sängen.

Hoppas huvudvärken, hostan och snuffset snart

är borta, för nu vill jag ut och åka skidor.

Å du! 

Ha det da du!